Ledaren:
Kriget i Ukraina har pågått
i två år och fortfarande finns
inget slut i sikte

Kasper Alhoniemi var den första finländaren som stred för Ukraina som stupat. Han dog i augusti och blev 23 år gammal. Imorgon lördag är det två år sedan kriget i Ukraina bröt ut.

Vi har alla våra egna minnen av stora händelser i vår samtid. En del är väldigt specifika, kanske har det att göra med var man befann sig just då eller så har man någon viss personlig och mera direkt koppling till händelsen ifråga.

När det gäller Rysslands anfallskrig i Ukraina så minns många finländare presskonferensen där president Sauli Niinistö yttrade orden ”Ryssland har kastat masken och blottat krigets kalla ansikte”.

Kampen i Ukraina förs av två aktörer som spelar enligt helt olika regler ifråga om det mesta. På ena sidan har man Ukraina och väst som tillämpar frivillighet, demokratiska beslutandeprocesser och laglighetsprincipen. På den andra sidan ett auktoritärt Ryssland som inte bryr sig om det ena eller det andra.

Fortfarande är det väl sannolikt den ryska oljan som långt finansierar landets krigande i Ukraina, trots att man är tvungen att sälja den alltför billigt till de köpare som står till buds.

Kanske hänger tidpunkten för den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs död på något sätt ihop med Putinregimens desperation ifråga om kriget i Ukraina, kanske hänger den ihop med Putinregimens desperation ifråga om det förestående presidentvalet där Vladimir Putin ska återväljas. Hur som helst är det väldigt tydligt att Putins Ryssland är både farligt och desperat.

Från att kriget inleddes fram till den 31 oktober hade Finland bidragit med 1,4 miljarder euro i militärt stöd till Ukraina. USA är givetvis den största bidragsgivaren med 43,9 miljarder euro under samma tidsperiod. Tyskland kommer på andra plats med 17,1 miljarder euro och Storbritannien på tredje med 6,6 miljarder.

Efter två års krigande är det ett dyrt krig som pågår i Ukraina. Alternativkostnaden är ändå så otroligt mycket högre. Just nu är det ett speciellt svårt läge för de ukrainska styrkorna. Ammunitionen tryter, finansieringen tryter och det som man framför allt skulle behöva rätt så fort är militära framgångar.

Ryssland har mest att vinna på en utdragen och seg konflikt. Det är förstås också oklart hur länge Ryssland klarar av en sådan, med fortsatta ekonomiska sanktioner och en krympande nationalekonomi, men sannolikt ändå bättre än Ukraina. Ryssland och Putin behöver till exempel inte bry sig i samma utsträckning om konsekvenserna för det egna folket som en demokratiskt vald ledare. Ingen vet vad Putin haft i kikaren om hans trupper inte stött på patrull i Ukraina för snart två år sedan.

Som läget är för tillfället så vinner hela västvärlden stort – idag och kanske tio år framåt – på att Ryssland har en decimerad armé. Ukraina krigar nu i allra högsta grad också för västs del och därför borde väst klara av att förse dem med de vapen, det stöd och den finansiering som behövs. Det är egentligen det minsta man kan begära.

Slava Ukraini!