Finlands landsvägsnät är i uselt skick. Nu i vår finns det hela 8.700 kilometer asfaltväg som har undermålig beläggning.
Finlands vägnät är i dåligt skick. Från och med början av maj brukar man traditionellt inleda arbetet med att lägga ny beläggning på asfaltvägarna runt om i landet och så också i år.
För den här våren har Trafikledsverket och NTM-centralerna ett gemensamt mål på 4.000 kilometer med ny beläggning. I pengar är det ungefär 250 miljoner euro. Ett såhär omfattande beläggningsarbete har man senast genomfört 2020.
De senaste åren har man i medeltal lagt ny asfalt på 1.700 kilometer väg i det nationella landsvägsnätet. 2023 landade siffran på 1.682 kilometer. Under hela mandatperioden har regeringen budgeterat 520 miljoner euro för det här.
Finlands vägar har varit i dåligt skick länge och det gäller de så kallade byvägarna, de mindre landsvägarna och en del riksvägar. Det är enbart de större riksvägar, här finns också motorvägarna och motortrafiklederna med, som kontinuerligt hållits i gott eller i varje fall hyfsat skick.
Under hela 2000-talet har alltså en större del av vägnätets skick blivit allt sämre och det syns som en förhöjd bränsleförbrukning, som skador på utrustningen och som försämrad trafiksäkerhet. Om vägnätet inte är i skick är det alltid någon som betalar i slutändan. Reparationsskulden växer, blir större och fungerar egentligen lite som ränta på ränta-principen.
Riksväg 8, från Åbo till Limingo, har haft stora reparationsbehov genom åren trots att läget just nu är lite bättre. Vägen har också relativt stor betydelse för jordbruket i bland annat Satakunta och Österbotten.
Riksväg 3, från Helsingfors via Tammerfors och Seinäjoki till Vasa har en stor reparationsskuld just nu. Vägen brukar ibland kallas för matvägen och har en stor betydelse för livsmedelsförsörjningen inte bara i de berörda regionerna utan hela landet. Det är överhuvudtaget också fråga om en viktig trafikled för tung trafik.
En del grundförbättringar kunde med fördel göras som samtidigt som beläggningen förnyas. På riksväg 3 skulle det till exempel behövas omkörningsfiler, någonting som med fördel kunde byggas på samma gång. Trafiksäkerheten skulle förbättras, tidsanvändningen, bränsleförbrukningen och utsläppen skulle reduceras.
Eftersom finansieringen varit snålt tilltagen under de senaste åren har man från Trafikledsverket valt att prioritera de livligast trafikerade vägarna i vägnätet, vilket omfattar ca 10.000 kilometer, och på vilka två tredjedelar av de totala trafikmängderna rör sig.
Kanske det faktum att Finland nu tillhör NATO kunde öppna upp för finansiering av landsvägsnätet också från andra finansieringskällor. EU har bland sina CEF-fonder en ”Military mobility fond” som är till för militär rörlighet över landsgränserna.
Vi har vissa vägar i Finland som har särskilt stor betydelse inom det här området, till exempel riksväg 21 från Kolari till Kilpisjärvi. Just den vägen trafikeras dessutom i speciellt hög grad av utländsk trafik.
Hur som helst så behöver landsvägsnätet tas om hand och reparationerna borde ju givetvis göras kontinuerligt.