En ny odlingssäsong står för dörren. Sannolikt får vi dras med de låga spannmålspriserna under hela säsongen och fortfarande har vi höga kostnader. Trots att priserna på handelsgödsel sjunkit är många andra kostnader på en högre nivå än på länge, till exempel bränsle, maskiner och räntor.
Snart är det vårbruk igen, oavsett om vi vill det eller inte. Det är kanske svårt att förstå när snödrivorna fortfarande står höga och åkarna ligger under ett tjockt istäcke, men så är det. Det finns stor oro i de finlandssvenska bygderna för höstsädens övervintring också efter denna vinter. I Österbotten ser det bättre ut medan fälten i Åboland och västra Nyland varit belamrade av ett både tjockt och ihållande istäcke.
Det är utmanande att förutspå marknaden och den senaste tidens rörelser på marknaden varit såväl stora som snabba. För tillfället har vi ändå vad som verkar en svagt sjunkande marknad och en rätt så osäker sådan. Det finns en alltför liten efterfrågan på inhemsk spannmål just nu och därför ser vi låga prisnoteringar i Finland.
Globalt sett är det inte speciellt mycket bättre. Det verkar inte heller finnas någon ljusning i sikte, i varje fall inte om vi får någon slags normalskörd eller bättre här i Finland, då får vi vänta på högre inhemska spannmålspriser till nästa vinter eller kanske rent av längre än så.
Men vi vet också att saker och ting kan förändras fort på marknaden. Om det är någonting vi borde ha lärt oss från de fyra senaste åren så är det väl just det. Coronapandemin, Rysslands anfallskrig i Ukraina, inflationen och den skenande räntenivån visar alla på hur omständigheterna kan förändras relativt snabbt.
Räntenivån är ett alldeles särskilt mörkt orosmoln för många investerande lantbrukare för tillfället, dessutom ett orosmoln som det är svårt att komma runt. Inte minst på grund av att de enskilda och mer strukturella investeringarna inom många produktionsinriktningar blivit väldigt stora och dyra.
Alla bedömare och rådgivare säger att man den här odlingssäsongen borde satsa exceptionellt mycket på alternativa odlingsgrödor, grödor som det finns en inhemsk efterfrågan på och en tydlig marknad för. På den inhemska marknaden är sådana grödor i varje fall oljeväxter, ärter, bondböna, bovete, oljehampa, oljelin, kummin och koriander. Och inte minst sockerbeta, som visar positiva siffror i förkalkylerna.