Ledaren:
Precisionsodling på hälften
av alla gårdar om tio år,
förarlösa traktorer om tjugo?

Lantbruksteknologin utvecklas hela tiden och blir effektivare. En jordbrukare klarar idag bättre av att driva en allt större produktion snabbare än förr. Automationen kommer in på många olika delområden inom lantbruket, till exempel i djurhållningen, mjölkproduktionen och växtodlingen.

I växtodlingen handlar det om att uppgradera gårdens befintliga maskiner med teknik som möjliggör en högre nivå av automatisering eller att byta ut traktorer och maskiner mot nyare som är mera automatiserade. I det relativt nya miljöersättningssystemet så belönas dessutom olika former av teknik för precisionsodling, till exempel automatstyrning.

Redan nu finns beprövad teknologi för hur en traktor och en arbetsmaskin kan användas som en autonom enhet där förarens uppgift närmast är att övervaka hur maskinkombinationen fungerar och att hantera undantagssituationer. Förutom att användningen i sig förenklas, och föraren belastas mindre, går det att göra ett ännu exaktare arbete än förut med RTK-positionsbestämning och automatstyrning.

Dessutom öppnas nya möjligheter att utveckla odlingen i riktning mot precisionsodling, till exempel då det gäller utsädes- och gödselplacering eller mekanisk ogräsbekämpning.

Åkerskiftenas egenskaper varierar ofta inom skiftet och precisionsodlingen erbjuder alternativ för att beakta variationerna. Förändringar i jordart eller annat kan ge en god grund för att ändra på utsädes- eller gödselmängden.

Information om skiftets variationer kan implementeras genom skördekartor eller så matar du in information på basis av egna iakttagelser. Det väsentliga är att informationen finns sparad i någon form.

När du känner till variationerna i skiftets egenskaper, kan du kartlägga i vilken utsträckning variationerna går att beakta i olika odlingsåtgärder. Kan till exempel mängden utsäde ändras så att planttätheten blir jämnare och bör gödslingen delas upp redan vid sådd på basis av jordartsvariationerna?

Det är alltid svårt att avgöra hur stor del av gödseln som det är optimalt att sprida i samband med sådd, men den bedömningen bör förstås grunda sig på vilken gröda man odlar samt tidigare års skördekartor och -historia. Jordart och produktionsgrödans näringsupptagningsförmåga har betydelse.

En övergång till delad gödslingsgiva ger utöver platsspecifik reglering också möjlighet till att reagera på de aktuella väderförhållandena under växtperioden och att helt enkelt justera gödselmängden så att den motsvarar nederbörden och den rimliga skördepotentialen.

All gödsling behöver inte ske på samma sätt och i samma form, det är knappast ens optimalt. Över tid har vädret alltid varierat under växtperioden, men det känns som att variationerna är mer extrema nuförtiden och kanske framför allt att ett visst väder håller i sig över en längre tid och därmed rätt långt kan dominera den i Finland förhållandevis korta växtperioden.

Vi behöver ny teknologi för att kunna utveckla vårt lantbruk. Ny teknologi möjliggör effektivare arbete och det är arbetet, persontimmarna, som blir allt värdefullare.

Ny teknologi möjliggör också bättre resurshantering och framför allt att vi riktar våra resurser bättre, vilket i slutändan innebär högre lönsamhet i odlingen.