När 71-årige Vladimir Putin på tisdagen inledde sin femte presidentperiod i Ryssland så handlar de internationella förväntningarna närmast om att hans grepp om landet kommer att bli ännu hårdare. Vad vanliga ryssar förväntar sig är svårare att bedöma, men många ser honom fortfarande som en garant för ekonomisk stabilitet och bibehållen levnadsstandard.
Den gode Vladimir Vladimirovitj ska leda Ryssland fram till 2030, i varje fall. Få ryska regenter har styrt landet lika länge som Putin.
Han svors första gången in som president år 2000 och har, som president eller premiärminister, de facto lett landet nästan i ett kvartssekel. Samtidigt har Putin effektivt rensat bort allt politiskt motstånd och sett till att koncentrera makten till sig själv.
Hans hittills största politiska fiende, oppositionsledaren Alexei Navalnyj, dog plötsligt i ett fängelse i de nordligare delarna av Ryssland i februari. Andra framstående kritiker har antingen fängslats eller flytt landet.
I presidentvalet nu i mars fick Putin 87 procent av rösterna, ett riggat val förstås. Efter att han nu har säkrat valet och inlett sin sex år långa mandatperiod undrar man osökt vad som ska komma till följande.
Putin har alltid hållit hårt i makten men i tillägg till det har han på senare år blivit oberäknelig. Hans beslut i februari 2022 om en fullskalig invasion av Ukraina har isolerat Ryssland på den internationella arenan. Samtidigt hotar han ständigt väst med kärnvapen och olika former av sabotage.
Moskva tänker fortsätta att försöka nå de mål i Ukraina som Putin satt upp. Putin brukar repetera mantrat att Ryssland kommer att göra allt som krävs för att försvara sin suveränitet och sina medborgares säkerhet. I praktiken betyder målen just nu att avsätta Volodomyr Zelenskyj och hans regering och invadera hela Ukraina eller i varje fall att tillsätta en Moskvavänlig regering i Kiev.
Rysslands militära mål under den närmaste tiden är att erövra de ukrainska regionerna Luhansk och Donetsk. Regioner som Moskva redan annekterat och som skrivits in i den ryska grundlagen. Ryssland har haft vissa militära segrar i Ukraina den senaste månaden, mest på grund av att Ukraina lider brist på både manskap och materiel. Trots det ryktas det fortfarande om en ny våg av mobilisering i Ryssland på sommaren.
Den ryska ekonomin är avgörande för Putins överlevnad. Hans popularitet är nära knuten till levnadsstandarden för vanliga ryssar och kanske framför allt medelklassen. Många ryssar anser alltjämt att Putin är den bästa garanten för ekonomisk stabilitet.
Hittills har den ryska statskassan överlevt de senaste årens ekonomiska berg- och dalbana. Ifjol ökade Rysslands BNP med tre procent, men tillväxten är en potemkinkuliss. Nationalekonomin går ständigt på högvarv och är i praktiken närmast en krigsekonomi där staten kontinuerligt skjuter till ofantliga belopp till den offentliga sektorn och krigsindustrin.
Ryssland har långt lyckats kringgå sanktionerna för exporten av olja, men exporten av gas har drabbats svårt. Det ryska energibolaget Gazprom redovisade nyligen sin första förlust på årsbasis sedan 1999.
Putin känner sig rimligtvis nu stärkt av återvalet. Det i kombination med hans tilltagande oberäknelighet och kraven på militära framgångar i Ukraina kan vara farlig. Ryssarna är ett tålmodigt folk, i synnerhet då det kommer till deras ledare. Men i något skede får också de tillräckligt av ett meningslöst krig med allt större förluster.