Innan Finland gick med i EU 1995 var majoriteten av de finländska medborgarna eniga om en sak: de ville ha billigare livsmedel. Och ett bredare urval i butikshyllan. Så blev det också i och med medlemskapet. Av rädsla för att handeln skulle strunta i de inhemska råvarorna och kraftigt öka importen så sänktes de inhemska råvarupriserna då onödigt mycket.
Det finländska jordbruket och livsmedelsindustrin överlevde, men sedan dess har det varit en ständig priskonkurrens där de inhemska råvarorna prismässigt inte får sticka ut. Däremot har konsumenterna nuförtiden mycket högt förtroende för inhemska livsmedel och är villiga att betala för mervärdet.
För mervärde finns det. Vi har i praktiken garanterat salmonellafria ägg, vilket är rätt unikt i världen. Överhuvudtaget har vi låg förekomst av zoonoser, djursjukdomar som kan smitta människor, och höga krav på djurskydd. Vi har liten användning av bekämpningsmedel också mycket låga halter tungmetaller i våra odlingsjordar. Då det gäller låg miljö- och klimatpåverkan är vi i framkant till exempel då det gäller mjölkproduktion och utvecklingen går hela tiden framåt.
Ute i detaljhandeln är de inhemska produkterna ofta dyrare än importvarorna. Det höga förtroendet finländarna har för inhemska livsmedel gör att de gärna betalar mer för inhemskt producerat. Men det verkar som om merpriset för inhemska produkter oftast enbart kommer handeln till godo. Det verkar vara så att handeln gärna lägger på en större marginal för inhemska produkter, jämfört med importerade varor.
Detta går inte entydigt att bevisa eftersom prissättningen inom handeln är affärshemligheter, som inte ens forskare har tillgång till. Men bland producenterna är uppfattningen denna.
Affärsmässigt kan det verka logiskt. Men är det etiskt rätt? Den produkt som köparen är villig att betala mest för så tar handeln också största marginal på. Men i fallet med inhemska livsmedel slår detta synsätt hårdast mot jordbruksproducenterna. De kan inte ta vara på konsumenternas vilja att betala mera för inhemskt, utan får nöja med lägre priser än önskat.
Det kunde vara precis tvärtom. I stället för att sätta högre marginaler på inhemska livsmedel så kunde handeln lägga på högre marginaler på de importerade varorna. Framförallt handlar det om rättvisa. Våra konsumenter uppskattar inhemska livsmedel till exempel för att de är av god kvalitet, har låga resthalter av bekämpningsmedel och antibiotika och är producerade på ett etiskt hållbart sätt. Men att producera med sådana krav kostar.
Med lägre marginaler skulle handeln låta denna vilja att betala mera för inhemska varor gå igenom till de som verkligen har merkostnader för att uppnå den höga kvaliteten – producenterna.
Detta skulle i sin tur ge bättre möjligheter och bättre lönsamhet för det inhemska jordbruket. Försörjningsberedskapen skulle bli bättre och på lång sikt skulle det också säkra möjligheterna för handeln att förse konsumenterna med sådana livsmedel som de vill ha – inhemska.
Det skulle vara en bra marknadsföringskampanj för den handelskedja som öppet och rakryggat skulle komma ut med konceptet: I stället för prispressarkampanjer typ ”halpuuttaminen” så minskar vi den försäljningsmarginal vi tar på inhemska livsmedel och tar istället lite större marginaler på det importerade. Jag tror nog kunderna skulle belöna initiativet i kassakön.