Livsmedelsverket är nu mellan barken och trädet beträffande hur mycket de tar betalt för sina tjänster, såsom köttkontroll eller ekogranskningar. Livsmedelsföretagarna och jordbrukarna klagar på att avgifterna är för höga medan Statens revisionsverk och Justitiekanslern säger att avgifterna är för låga.
Enligt lagen om grunderna för avgifter till staten skall storleken på en avgift som staten uppbär motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen. Avgifter som staten uppbär skall alltså vara till självkostnadspris.
Statens revisionsverk har i samband med sin revision av Livsmedelsverket 2022 påpekat att priset på tjänsterna understiger självkostnadsvärdet. Samma sak har Justitiekanslern konstaterat i ett avgörande från september 2023. Så skall då priset på tjänsterna höjas så att de motsvarar självkostnadspriset?
Eller kunde det rentav vara motiverat att få ner självkostnadspriset genom att se över kostnadsstrukturen i själva ämbetsverket?
Ser man ur livsmedelsföretagarens eller ekojordbrukarens synvinkel är svaret enkelt: se över kostnadsstrukturen istället för att gräva djupare i våra fickor.
Ekojordbruken skall granskas årligen för att vara berättigade till stöd för ekologisk odling. Grundavgiften för granskningen är 340 euro, eller 185 euro om man hör till kategorin lågriskaktör. Men det är bara början, timdebiteringen för själva granskningen är 152 euro per timme. Direkt vid granskningen görs en elektronisk rapport som skickas in till Livsmedelsverket och godkänns samtidigt av odlaren, vilket gör att det borde lämna väldigt lite arbete kvar till Livsmedelsverket efter granskningen.
Därför känns ekokontrollen väldigt dyr ur odlarens synvinkel. Avgifterna har stigit kraftigt under de senaste åren, långt över det som en inflationskorrigering skulle berättiga till. För en mindre gård kan ekogranskningen äta upp en betydande del av själva stödet för ekologisk odling.
På motsvarande sätt har också små slakterier varit missnöjda med kostnaderna för köttbesiktning. Lönsamheten i köttförädlingsbranschen är i nuläget väldigt pressad och alla extra utgifter tär ytterligare på ekonomin.
Livsmedelsverket tog senaste år in 9,6 miljoner euro på köttgranskning, 1,7 miljoner euro på registrering av nötkreatur och 1,7 miljoner euro på ekogranskning, för att nämna några inkomstposter. Bakom avgifterna finns förstås arbetsinsatser som kostar, men hur kostnadsstrukturen ser ut inom Livsmedelsverket är oklart.
Hur mycket betalar jordbruksföretagaren för att upprätthålla ämbetsverkets ”väggar och tak”? Är det dyra datasystem som spökar i bakgrunden? Eller är det helt enkelt dyra interna administrativa processer som är orsaken till de höga kostnaderna? Eftersom det är fråga om myndighetsutövning kan inte företagarna välja ett annat billigare företag att sköta köttbesiktningen eller ekogranskningen.
Nu föreslås ändå att avgifterna skall höjas ytterligare vid årsskiftet. Livsmedelsverkets avgifter bestäms via en förordning från Jord- och skogsbruksministeriet. Pressade av Statens Revisionsverk och Justitiekanslern så föreslår ministeriet att avgifterna skall höjas så att Livsmedelsverket nästa år får in 700.000 euro mer. Det är tyvärr helt fel väg.
Utred istället hur Livsmedelsverket kunde producera sina tjänster billigare.