Efter flera veckor med bondeprotester i Tyskland och Polen har de också nått Frankrike. Nu inställer sig frågan om protesterna också sprider sig till resten av Europa, till exempel till Norden.
I veckans tidning kan vi läsa om bondeprotesterna i och strax utanför Paris, i en artikel skriven av Landsbygdens Folks medarbetare i Frankrike Johan Tollgerdt. De franska bönderna är överlag missnöjda med hur lite den sittande franska regeringen gjort för sina bönder.
1960 arbetade 2,3 miljoner fransmän inom jordbrukssektorn. Idag ligger siffran på 813 000. Ifråga om antalet sysselsatta, men också enligt de flesta andra räknesätt, är Frankrike det största jordbrukslandet i EU. Jordbrukssektorn utgör närmare 2 procent av landets bruttonationalprodukt.
Ett av de franska böndernas centrala krav är att stoppa EU:s planer på ett frihandelsavtal med Mercosurländerna i Sydamerika. Innan sommaren ska frihandelsavtalet med Mercosur skrivas under, men Frankrike har hittills varit emot det. Ett av argumenten i den franska offentliga diskussionen har varit att de sydamerikanska djuren går på beten där vissa växtbekämpningsmedel är tillåtna medan samma bekämpningsmedel är förbjudna inom EU.
Andra saker som upprört de franska bönderna är EU:s import av 400.000 ton socker från Ukraina och löneförhöjningar i den franska nationalförsamlingen.
I Tyskland har bondeprotesterna fortsatt också denna vecka. Då de förra veckan riktade sig mot Berlin och lamslog den tyska huvudstadens trafik har de denna vecka fokuserat på mera strategiska mål med koppling till livsmedelsimporten och -logistiken, som till exempel hamnen i Hamburg. 1.500 bönder har där varit ute på gatorna den senaste veckan. Också mindre hamnar vid den tyska Östersjökusten har varit utsatta för protestaktioner.
I Tyskland riktas böndernas ilska främst mot förbundsregeringens skatter på bränsle. Mer än 80 procent av tyskarna visar förståelse för de strejkande jordbrukarna, enligt en opinionsundersökning som tidskriften Stern lät göra nyligen. Endast 18 procent av de tillfrågade saknade förståelse för blockaderna. Förståelsen har också relativt lite att göra med de tillfrågades partisympatier.
Den stora frågan som nu inställer sig är om bondeprotesterna också sprider sig till Norden. Det geografiska avståndet från de för tillfället pågående protesterna i norra Tyskland till Danmark är minsann inte långt. Det ideologiska avståndet mellan de pådrivande organisationerna i till exempel Tyskland och de nordiska bondeorganisationerna är inte heller långt.
I nästan alla europeiska länder är bönderna på sätt eller annat missnöjda med den dåliga lönsamheten inom lantbruket och de hot som riktas mot EU:s jordbruksproduktion utifrån. Oavsett om de hoten utgörs av EU:s begränsningar ifråga om växtskydd och växtförädling eller av att förmånliga jordbruksprodukter, i varje fall förmånligare än vad vi själva klarar av att producera i EU, i framtiden i ännu högre grad kommer att nå unionens inre marknad.
Sedan finns det i olika EU-länder särskilda orsaker för bönderna att vara missnöjda och det här varierar kraftigt. De orsakerna är i regel i händerna på de nationella regeringarna och här hemma har många konstaterat att vi just nu i Finland kanske har det lantbruksvänligaste regeringsprogrammet vi haft under hela EU-tiden. Det betyder ändå inte att det inte skulle finnas utrymme för förbättring och till exempel marknaden kan ju regeringen i huvudsak inte styra över.