I måndags beviljade Ålands landskapsregering tillstånd till Finströms jaktvårdsförening att från 13 augusti till 15 oktober jaga den varg som förra fredagen misstänks ha dödat och rivit ett tjugotal får på ett bete på fasta Åland. Det är minsann raskt marscherat av landskapsregeringen.
– Bra att vi fått ett snabbt beslut som tillåter jakt på vargen, kommenterar Kurt Blomqvist till Landsbygdens Folk, som i egenskap av Finströms jaktvårdsförenings ordförande kommer att fungera som jaktledare.
Han medger att det kan försämra möjligheten att fälla vargen eftersom jakten endast får påbörjas inom Finströms kommuns gränser. Det finns redan rapporter om en varg som sågs i Eckerö på lördagsmorgonen.
Blomqvist konstaterar ändå att det var i Finström som vargattacken skedde och att det är svårt att bevilja tillstånd för en skyddsjakt som gäller hela Åland. Det skulle vara enklare om Åland var en enda kommun.
Landskapsregeringens beslut är förhållandevis detaljerat. Om det behövs kan den beviljade jakttiden förlängas och en påbörjad jakt får fortsätta även om vargen rör sig utanför Finströms kommungränser. Jakten får också återupptas på samma spår följande dag om jakten måste avbrytas på grund av mörker. Vargen får enbart skjutas med gevär som är godkända för älgjakt.
I samband med jakten får hund användas för att spåra eller driva viltet och vid eventuell skadskjutning får eftersökshund samt lämpligaste vapen och jaktmetoder utnyttjas. Jakten får bedrivas fast jakträtten på området tillkommer någon annan och även om jakt inte annars får utövas där. Om vargen träffats men inte återfunnits efter avslutat eftersök får jakten däremot inte återupptas utan särskilt medgivande från landskapsregeringen. Beslutet att tillåta jakt på den aktuella vargen kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, men jakten får fortsätta medan frågan behandlas om inte domstolen förbjuder detta.
I beslutet om skyddsjakt konstaterar landskapsregeringen dessutom att vargen enligt EU:s regelverk åtnjuter strikt skydd inom dess naturliga utbredningsområde. I Finland klassas vargen i den nationella rödlistan som starkt hotad. Det här har utgjort det största hindret för skyddsjakt av varg på fastlandet. Men enligt artikel 16.1 i habitatdirektivet får medlemsstaterna göra undantag från skyddsbestämmelserna förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte heller försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos den berörda arten.
Undantag får exempelvis göras för att undvika allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom. Enligt Naturresursinstitutet Luke finns det i år uppskattningsvis 277-321 vargar i Finland jämfört med 185‒205 individer 2019 när åländska landskapsregeringen förra gången beviljade tillstånd till skyddsjakt. Vargstammen har alltså ökat betydligt de senaste åren och liksom tidigare ligger tyngdpunkten för vargstammen i landets sydvästra och västra delar. Sannolikt för att där finns särskilt riklig tillgång på byte för vargen.
Enligt Finlands viltcentral, som redan i juli i år behandlade en förfrågan från landskapsregeringen, bedöms skyddsjakt på en enda varg på Åland sakna betydelse för vargstammens fortsatta utveckling och bevarandestatus i Finland.
Eftersom Åland är så pass litet och tättbefolkat är det inte möjligt att driva bort vargen till obebodda områden. Byggande av rovdjurssäkra stängsel anses vara en oproportionerlig åtgärd och användning av stora vaktande herdehundar för att skydda betesdjuren anses inte heller försvarligt på grund av de risker detta skulle medföra för allmänheten.
Beslutet om skyddsjakt är det enda rätta och den åländska landskapsregeringen fattade det dessutom föredömligt fort. Här kanske fastländska myndigheter kunde lära sig någonting av den åländska beslutsgången, oavsett vad ärendet gäller och vad själva beslutet i slutändan blir.