EU-kommissionen medger att den växande vargstammen i flera europeiska regioner har blivit en reell fara för boskap och kanske också för människor. Därför kan det bli aktuellt att ompröva vargens strikta skyddsstatus i Europa.
Vargens återkomst till regioner i EU, där den inte har funnits på länge, leder allt oftare till konflikter med lokala jordbrukare och jägare. Det har blivit svårare att vidta effektiva åtgärder för att skydda boskap mot angrepp av rovdjur. Det har vi till exempel sett i Österbotten under flera års tid och det har vi sett i Nyland denna sommar.
Det är ändå de återkommande incidenterna med aggressivt närgångna vargar i flera mellaneuropeiska regioner som har fått EU-kommissionen att reagera. Nu begär kommissionen in utlåtanden av allmänheten och möjligtvis kommer vargens skyddsstatus att ändras. Tills dess uppmanar EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lokala och nationella myndigheter att ingripa vid behov. I ett pressmeddelande påpekar hon att redan den nuvarande EU-lagstiftningen tillåter sådana åtgärder.
Skyddet av varg i EU regleras via det så kallade art- och habitatdirektivet från 1992. Syftet är att trygga den biologiska mångfalden genom att bevara naturligt förekommande livsmiljöer samt floran och faunan i medlemsländerna. Ett av huvudmålen är att skydda ständigt försämrade livsmiljöer och hotade vilda arter. Med bevarandestatus ska arternas naturliga utbredning, struktur, funktion och överlevnad tryggas på lång sikt.
I egenskap av så kallad inhemsk art i Europa åtnjuter vargen ett särskilt skydd. Medlemsländerna är skyldiga att garantera vargen en livskraftig population på lång sikt. Men dessa, i och för sig välmenande åtgärder, har ändå börjat ifrågasättas på den europeiska landsbygden.
2022 betalades det ut rovdjursersättning för 519 rivna får i Finland, en dubblering av antalet rivna får jämfört med 2021. Av dessa får revs ungefär en tredjedel i Finlands kusttrakter där en stor del av fåren betar på naturbeten med hög skyddsstatus. Många fårproducenter anser att det är ohållbart att fortsätta med fårproduktionen med vargar i närheten. Det verkar också uppenbart att vargarna lärt sig att just får är lätta byten.
Att som fårfarmare hålla får som är i hög risk för att utsättas för vargangrepp är väldigt stressande, vid sidan av alla andra negativa följder av ett vargangrepp.
Den nuvarande storleken på den finländska vargstammen äventyrar helt enkelt fortsatt betesdrift och husdjursproduktion. Den enskilt viktigaste åtgärden man kan ta till i detta läge är att nationella myndigheter tillåter stamvårdande jakt i förebyggande syfte. Lokala myndigheter bör också fortsättningsvis ges möjlighet till att snabbt bevilja dispens för jakt på enskilda vargindivider som hotar produktionsdjur.