Nu förs det äntligen en kritisk och nyanserad diskussion om det planerade stålverket i Ingå och vilka följder det kan komma att få för landsbygdskommunen på 5.000 invånare och hela regionen för den delen.
När nyheten kablades ut i början av året var reaktionerna nästan enbart positiva, för att inte säga euforiska. Och det är klart att 1.200 direkta arbetsplatser och i varje fall något hundratal indirekta är goda nyheter på en liten ort.
Men det borde också vara helt klart för alla att följderna överlag kommer att bli omfattande, också de negativa. Ett sådant här stålverk kommer en gång för alla att sätta bestående avtryck på miljön och boendeomgivningen i Ingå. Avtrycken kommer att finnas där för all framtid, trots att verksamheten i sig skulle avslutas.
Kanske är det faktumet att Blastr Green Steels planerade stålverk ska producera så kallat grönt stål som gjort att kritiken lyst med sin frånvaro. Hur grönt det gröna eller fossilfria stålet egentligen är kan och ska ifrågasättas.
Samtidigt inser vi alla att Norden kommer att behöva traditionell tillverkningsindustri och byggande också i framtiden, trots att vi har svårt att konkurrera med Kina. Och tillverkningsindustri och byggande kräver stål.
Klimatförändringen kräver igen att den stålproduktionen är fossilfri, så därför är fossilfri stålproduktion en viktig komponent i framtidens industri. Konventionella stålverk står för mellan sju och nio procent av alla koldioxidutsläpp i hela världen.
En kritisk och analytisk diskussion av stålverksplanerna i Ingå behövs. Det uppstår garanterat en hel del problem kring utsläpp och resurser, inte minst gällande det stora elbehovet. Och så är det också bra att diskutera hur stålverket kommer att förändra Ingå som samhälle, för det kommer det alldeles säkert att göra.