Växtodlingen i södra Finland har drabbats av en tämligen skoningslös försommartorka – igen. Det här är ett fenomen som varit vanligt förekommande länge, men på senare år har den blivit alltmer omfattande. Med undantag för en del spridda och lokala skurar, ofta av åskkaraktär, har det varit verkligt torrt på åkrarna vid sydkusten.
Torka utgör ett riskmoment främst för vattentjänsterna och jordbruket, men även skogsbruket, vattenkraften och ekosystemen drabbas då torkan slår in. De värsta perioderna av torka under 2000-talet inföll 2002-2003 samt 2018. Den senare perioden uppskattades kosta 400 miljoner euro för jordbrukssektorn och regeringen betalade då ut 86,5 miljoner euro i kompensation till jordbrukarna.
Torkan höll i hela sommaren, vilket gjorde situationen inom jordbruket mycket svår. Torra perioder har även förekommit 2019 och 2023.
Jord- och skogsbruksministeriet försöker nu att hantera riskerna med torka på ett mera övergripande sätt. Nationella riktlinjer har gjorts upp vid statsrådet och remissförfarandet har genomförts. Riktlinjerna fastställer konkreta mål och åtgärder för att minska de samhälleliga konsekvenserna av torrperioder.
Enligt Jord- och skogsbruksministeriet kommer man att identifiera tidiga varningar och indikatorer, sårbarhets- och riskanalyser samt riskhanterings- och beredskapsplaner. Med hjälp av indikatorerna går det att göra uppskattningar om när en period av torka börjar och slutar samt hur allvarlig den är.
Man ska också identifiera riskområden och skapa en bättre förståelse för riskerna för torka i Finland. Dessutom kan riskhanterings- och beredskapsplaner ge en systematisk minskning av de risker som orsakas av torka.
Torkan och långa torrperioder har omfattande negativ inverkan på växtodlingen. Det handlar i slutändan om betydande ekonomiska förluster. Vi behöver därför redskap och kunskap för att hantera torkan i och med att den tycks ha blivit allt vanligare.