I likhet med många andra regioner har Jakobstadsregionen en klimatstrategi. Målet för jordbrukets del är att årligen binda 85.000 ton koldioxid. Utvecklingen följs upp av lokala mätningar för att på sikt se om utsläppen minskar.
– Jag utgick från en mittpunkt och hade ett fyra meter långt band. I de yttre kanterna av ringen tog jag åtta prover och ett i mitten och blandade därefter ihop alla till ett delprov, berättar Janne Toivonen, miljövårdsinspektör på Nykarleby stad.
Ungefär så här går det till när Toivonen följer upp stadens klimatarbete inom jordbruket. Jordbruket står för en betydande del av koldioxidutsläppen i Jakobstadsregionen, som 2021 tog i bruk en klimatstrategi med åtgärder för att minska kolavtrycket fram till 2030.
– Eftersom jordbruket är starkt här, är andelen av den sektorns utsläpp stora eftersom belastningen läggs på de områden där maten produceras. Utsläppen registreras inte där maten konsumeras och det är viktigt att veta innan man börjar beskylla nån. Här lever stad och landsbygd i samklang och det vi nu gör är att försöka ta reda på hur mycket organiskt material som finns i marken, förklarar Toivonen.
Alla sektorer med
Alla sektorer från planläggning och byggande, bildning, trafik till jordbruk och skogsbruk har i regionens klimatstrategi föreslagna åtgärder och mål för att minska koldioxidutsläppen och hur kolbindningen kan öka.
Toivonen har själv tagit initiativ till mätningarna och konstaterar att det är en mycket stor utmaning att få representativa resultat och tolka data.
– Mycket kan gå fel när mätningar görs och det är svårt att få representativa resultat. Det är också en långsam process att se vad som händer över tid och tidigast om fem år kan vi kanske se resultat. Kolbindning är en invecklad sak och kunskapsluckorna är fortfarande mycket stora, konstaterar han.
Vad visade resultaten av hans mätningar, som analyserades genom en metod som heter glödgningsförlust? Metoden går ut på att bränna provet till 550 grader celsius för att få fram halten av organiskt material. Med organiskt material menas inte enbart kol, men det ger en fingervisning om andelen.
– I proverna såg vi en del stora kast och det beror analysnoggrannheten. Prover från en del skiften hade 19,6 procent organiskt material, medan ett annat kunde ha 2,9 procent. De höga halterna beror troligen på att det är frågan om torvmark och att en del av kolet fortfarande finns kvar. De markerna har svårt att binda mer kol och inlagringen kommer troligen att sjunka i framtiden, säger Toivonen.
Varför är det viktigt att veta?
– Genom olika åtgärder som att öka odlingen av baljväxter, fånggrödor och andra åtgärder hoppas vi att kolbindningen kan öka. Men det är som sagt en stor utmaning att få fram exakta resultat för hur det går.
I klimatstrategin finns olika åtgärder presenterade för att minska utsläppen. Bland annat vill man minska utsläppen från odlade torvjordar, idka mer hållbar odling och inte längre nyröja odlingsjord på torvjordar och ha mera långvarig vallodling. Man vill också främja samarbete mellan gårdar och industrin för att hantera stallgödsel.
– Men den största möjligheten att öka kolbindningen finns inom skogsbruket där vi också föreslår en rad olika åtgärder som till exempel förlängda omloppstider, skötsel av plantskogar och gödsling, berättar han.
ÖSP ser positivt på strategiarbetet
Med i arbetsgruppen för jord- och skogsbruk deltog Jonny Kronqvist och Conny Englund, som representerade ÖSP. Kronqvist framhåller att diskussioner i gruppen har varit goda och han är nöjd med de förslag på åtgärder som presenteras.
– Vi är nöjda med strategin och jag tycker diskussionerna med kommunernas representanter varit balanserad. Här finns exempelvis mycket torvjordar och vi är medvetna om att vi kan vara med och delta för att försöka minska utsläppen just därifrån. Men det betyder inte att vi ska sluta bruka på torvjordar, säger han.
Kronqvist konstaterar att jordbrukarna redan nu kan göra en del åtgärder.
– I nya CAP finns mätning av kol, en utökad markanalys, med som en frivillig åtgärd inom miljöersättningen. Det finns också odling av vall på torvjordar i den skiftesvisa miljöersättning, så vi har i dag mer verktyg än tidigare, konstaterar han.
Toivonen framhåller att de prover han tagit utgör ett för litet underlag som man inte kan dra allt för stora slutsatser av. Han gör det mest för att kunna uppmärksamma att det finns åtgärder som kan öka kolbindningen inom jordbruket.
Kronqvist tycker ändå det är bra och intressant om det tas fram lokala siffror över tid.
– Kolbindning är på tapeten och det är klart vi jordbrukare vill veta om vi gör något rätt eller fel. Det här visar också att det är frågan om komplicerade processer och det tar tid att få fram resultat. Men från ÖSP ställer vi oss positiva till att det här görs och från jordbrukets perspektiv vill vi vara med och bidra, säger han.