Många jaktlag i Österbotten
börjar vara klara med
årets älgjakt

Älglicenserna minskade kraftigt på Kust-Österbottens område i år. Färre licenser innebär också att många jaktlag börjar vara klara med årets jakt. Finby jaktlag i Närpes försökte fälla den sista kon för två veckor sedan – men utan resultat.

– Vi avblåser jakten nu för vi hittar ingen ko. Det blir i stället att grilla lite korv och sedan gå hem.

Det sa Sven Jerkku, ordförande för Närpesnejdens jaktvårdsförening, för drygt två veckor sedan när Finby jaktlag försökte avsluta årets älgjakt. En älgjakt som fram till då hade förlöpt bra på Kust-Österbottens område.

Att det har gått snabbt beror till stor del på att licenstilldelningen minskade avsevärt på området – med över 300 licenser från i fjol, då älglicensantalet var 1.490, till 1.173 i år. Den största minskningen av licenser skedde för Närpesnejden som i år ansökte om och tilldelades 125 licenser – från 342 i fjol.

– Finby jaktlag fick 4,5 älglicenser, eller tre vuxna djur och tre kalvar. Kon som kvarstår är en så kallad hyllicens så räknar vi med den får vi fälla fyra vuxna älgar, säger Jerkku.

Att antalet licenser är färre i år beror på att älgstammen har minskat områdesvis. Det gäller för nästan hela landet där målen för älgtätheten till och med underskrids. Från markägarhåll och framför allt ÖSP har det kommit positiva uttalanden om att antalet älgar minskat.

Tar älgskadorna på allvar

Men det finns samtidigt farhågor om att stammen snabbt kan börja öka igen om licenstilldelningen inte är tillräcklig. Växer älgstammen ökar också älgskadorna i skogen, framhäver man.

– Jag upplever att vi har en bra dialog med skogsägarna här i området och vi har också många jägare som är skogsägare. Ingen vill förringa problemet med älgskador, men det enda vi kan göra är att uppskatta och beräkna älgstammen efter jakten. Utifrån de beräkningarna och Lukes uppskattning ansöker vi om licenser, förklarar Jerkku.

Kan markägare lita på uppskattningarna?

– Jo, det vill jag påstå, men det finns alltid meningsskillnader. Antalet älgar har minskat mycket här och det enda vi som jägare kan göra är att beskatta räntan och inte kapitalet, svarar han.

Eftersom älgarna rör på sig kan det områdesvis bli anhopningar av älg. För att kunna åtgärda områden där antalet älgar är stort försöker man inom jaktvårdsföreningen styra licenser dit.

– Vi har alltid hyllicenser som kan användas på områden som samlat fler älgar än beräknat. Lokalt i Närpes har vi områden med mycket älg och att det bildas anhopningar beror mycket på att vi har många vargar här. Vi har sett flockar med tio älgar som dragit sig undan på grund av varg, berättar Jerkku.

Målen för älgtätheten styr

Han återkommer till den fastslagna älgtätheten. Inom Kust-Österbottens område finns tre olika älgförvaltningsområden, som har ett mål på 3-3,5 (RaPo-Po2) och 3,5-4 älgar per tusen hektar (RaPo-Po1 och 3). Det är de regionala viltråden som fastställer gaffeln vart tredje år.

– Det är älgtätheten som styr och vi ansöker om licenser också för att hålla oss inom gaffeln. Men blir det älgflockar på ett område med upp till trettio älgar medan andra områden inte har några älgar alls, kan det ändå bli så att vi understiger målen för älgtätheten.

– Sådana här problem ställs vi jägare också inför och man ska komma ihåg att vår areal sträcker sig över 120.000 hektar, förklarar han.

Huruvida målen uppfylls vet man med säkerhet först efter att stammen efter årets jakt har beräknats. Enligt Jerkku var avskjutningen för stor i fjol och det är också en orsak till att licenstilldelningen minskade i år.

– Vi hade inte riktigt tillräckligt med älg utifrån licenserna som tilldelades i fjol och det märkte vi under jakten. Därför kom det också uppmaning från myndigheterna att dra lite i handbromsen. Därmed var det rätt beslut att ansöka om färre licenser i år och det återstår att se under våren hur bra vi har lyckats. Vi är klokare i mars-april nästa år, säger han.

Vargen påverkar mycket

Tillbaka till vargen, som beskattat älg-, hjort- och rådjursstammen hårt i Närpes. Förutom att den minskar andelen klövvilt påverkar förekomsten av varg också själva jakten.

– Ser vi spår av varg när vi ska ut och jaga kan vi inte släppa hundarna. Vi går noggrant igenom varje område där vi ska jaga för att vi ska våga bedriva jakt med hund. Det gör också att jakten försvåras och det kan vara svårt att hitta älgarna utan hunden, säger Jerkku och klappar om sin egen gråhund Niki, som är snart fem år.

Vargarna tar främst kalvar och de senaste åren har andelen kor med två kalvar minskat.

– En ko kan försvara en kalv, men oftast inte två. I fjol såg vi inte en enda ko med två kalvar, men i år har vi sett. Att andelen kalvar minskar kommer att påverka stammen i framtiden.

Samtidigt som intervjun görs får Jerkku ett samtal från en person i Yttermark. Personen berättar att hen skulle ut med sina två hundar och såg en varg. Lyckligtvis fick hen in hundarna i tid.

– Jag ska dit nu och fastställa om det är frågan om en varg. Sådana här samtal får jag ofta, säger han.

Jerkku poängterar att vargen hör till Finlands natur. Ytterst få på landsbygden vill utrota rovdjuret ifråga, menar han.

– I Finland har vi stora rovdjur som hör till vår fauna. Men i områden som här med flera vargflockar borde det vara möjligt att bedriva stamvårdande jakt eller skyddsjakt, säger han.

Enligt Jarkko Hautanen, viltplanerare på Finlands skogscentral, Kust-Österbotten, hade fram till den här veckan använts 79,6 procent av älglicenserna på hans område.