Enligt METO – Skogsbranchens Experter – upplever många skogsfackmän ett högt arbetstryck. Att så är fallet intygar skogsvårdsinstruktör Kim Back. Enligt honom har situationen varit prekär i flera år. Många darrar på ribban till utbrändhet, säger han.
Mycket övertid. Ett för högt arbetstempo. Stress på jobbet. Så här ser vardagen ut för många skogsfackmän i Finland.
För en tid sedan gick fackförbundet METO – Skogsbranschens Experter – ut och varnade om situationen i ett pressmeddelande.
– Det är faktiskt inget nytt utan vårt fackförbund har tidigare signalerat att det är på det här viset. Som skogsfackman kan jag själv intyga många i branschen har ett för högt arbetstryck. Alla är inte utbrända, men många darrar på ribban. Den bilden har jag, säger Kim Back, skogsfackman i Österbotten och tillika styrelsemedlem i METO.
Back betonar att han beskriver situationen för hela fältet inte bara i Svenskfinland utan hela landet. Till METO hör skogsfackmän anställda bland annat inom statliga myndigheter, virkesindustrin och skogsvårdsföreningar och antalet medlemmar uppgår till cirka 7.000.
– Den största orsaken till den stora arbetsbördan bland våra medlemmar är att arbetet inom skogsbranschen har förändrats. Förenklat kan man säga att det krävs mer arbete per kubikmeter virke i dag än för 15-20 år sedan, säger Back.
Byråkratin ökar
Back räknar upp några förändringar. En är att byråkratin har ökat. Enligt honom har de administrativa uppgifterna ökat inom skogsbranschen.
– De administrativa uppgifterna ska skötas, men den biten tar mer tid av alla andra uppgifter. Många av oss ska hinna vara ute på fältet, men ju mer man är ute på fältet så desto mera pappersarbete har man på grund av den ökade byråkratin, menar han.
Kan du ge ett exempel på ökad byråkrati?
– Det nya Kemerasystemet är väldigt tungrott. Det krävs mycket mera arbete än tidigare med ansökningar, redovisningar och kontroll. Tanken var att reformen skulle göra det mindre byråkratiskt, men det gick precis tvärtom.
Digitaliseringen har underlättat en del arbetsmoment, men samtidigt har det också ökat arbetsbördan. I synnerhet för äldre fackmän har övergången till en mera digitaliserad arbetsdag upplevts som en utmaning, enligt Back.
– Det kommer nya datorprogram och tekniker och för de som är födda på 1960-70-talen och inte är uppväxt med datakulturen har digitaliseringen inneburit en stress. Yngre skogsfackmän upplever däremot inte den förändringen som lika svår.
Enligt nuvarande kollektivavtal har inte METO:s medlemmar rätt till automatisk övertidsersättning. Däremot är arbetstiden flexibel, något som både har för- och nackdelar.
– Vi har flexibel arbetstid och rekommenderad arbetsvecka på 40 timmar. Någon vecka kan jag arbeta mera och en annan mindre. Många gör långa dagar för att hinna med allt och flextid är något som enligt undersökningar visar att våra medlemmar vill ha kvar. Speciellt den äldre generationen vill arbeta så här, men framtiden får utvisa om den yngre generationen anammar samma arbetskultur.
Mindre samarbete
En annan faktor som har ökat arbetstakten och stressen tror Back kan vara att samarbetet mellan olika organisationer inom skogsbranschen har minskat.
– Om jag tänker tillbaka känns det som att vi alla arbetade mot samma mål förr. Men i början av 2000-talet började samtliga aktörer gå skilda vägar. I dag erbjuder flera aktörer liknande tjänster och visst är det bra med konkurrens, men de som arbetar med det lider mest, vilket också kan medföra att stressnivån på fältet höjs.
Samtidigt, menar Back, har skogsägarnas medvetenhet och kunskap har ökat. Men kunskapen är inte nödvändigtvis alltid baserad på fakta utan känslor. Det han syftar på är klimatdebatten och diskussionerna om förnyelseavverkningar som har gått het.
– På landsbygden verkar inte det här vara ett problem ännu, men för fackmän kring större städer har det här blivit en liten stress. Alla papper ska verkligen vara i skick oavsett ingrepp i skogen. Många upplever att de har ögonen på sig och klart man som tjänsteman påverkas av debatten om exempelvis förnyelseytor.
Tryck från miljöhåll
Den största pressen hittills har nog varit i norra Finland, där bland annat Forststyrelsen och dess personal blir bevakade över de flesta ingreppen som görs, speciellt skogsförnyelserna. Det kommer att spridas till övriga håll i landet sinom tid, tror Back.
– Det är klart att den här utvecklingen försvårar vårt arbete med att förmedla om vår breda kunskap och få ut sanningen till samhället.
Enligt Back står skogsbranschen inte inför en situation med massjukskrivningar som följd. Men den långsiktiga kurvan är att allt fler känner sig utarbetade. Då behövs inte mycket för att situationen ska förvärras, menar han.
– På vissa områden med stor arbetsbörda kan det räcka med en storm likt den i januari. Den påverkade arbetsmängden rejält för många och kommer att kännas av i flera månader. Att det är bra drag på virkesmarknaden ökar också arbetsbördan för många. En högkonjunktur kan alltså göra att hela fältet överbelastas, säger han.
Och fortsätter:
– Går vi tillbaka trettio år i tiden var sommaren en lugnare period och fackmännen kunde få lite andrum. De senaste tjugo åren har det snurrat på i hög takt året runt. Det finns för många inte tid att återhämta sig.