Markförbättring och
täckdikesspolning på agendan
under odlarträff på Västankvarn

Förra veckans måndag ordnades en odlarträff på Västankvarn Gård i soliga men blåsiga förhållanden.

Det visade sig bli fullt hus på Förvaltarvillan då allt fler odlare från trakten körde in på gårdsplanen. Efter kaffe och några inledande ord traskade deltagarna ut på åkrarna intill för att ta en närmare blick på olika markstrukturs- och dräneringsåtgärder.

Själva evenemanget arrangerades av Baltic Sea Action Groups (BSAC) projekt Carbon Action Markvård, Projektet Raseborgs å och Västra Nylands vatten och miljö i samarbete med SLC Nyland och Nylands Svenska Lantbrukssällskap.

Martin Träskman som är dräneringsplanerare på NSL inledde med att förevisa en täckdikesspolning. Gruppen flyttade sig sedan längs åkerkanten för att besiktiga nackdikesbrunnar som rört på sig och utlopp som var mer eller mindre synliga.

Träskman påpekade vikten av regelbundna spolningar och märkning av täckdikesutloppen.

– Sen underlättar det ju nog om det finns dräneringskartor och de stämmer överens med verkligheten, konstaterade han till allmän muntration.

Mångfald av jordförbättringsväxter är viktigt

Näst i tur låg markförbättringsförsöken. Sebastian Sohlberg från Malmgård Viltfrö började med att presentera den så kallade ”paradisåkern” där odlingarna ligger.

– Vi har haft den här åkern i besittning i tre år, och syftet är att söka fram olika jord- och mångfaldsförbättrande växter.

Åkern har såtts med bland annat käringtand, lupin, fodervicker, rågvicker och cikoria. Sohlberg lyfte fram vikten av diversitet på fröblandningar för att förbättra åkermarken.

– För att upprätthålla och förkovra bättre skiften så lönar det sig att ha en blandning av arter som har olika typ av rötter. Fina håriga rötter vid ytan, sedan en annan växt emellan, sen en pålrot, och sedan en som går ännu djupare. Då får man hela skiktet genomgått med olika typer av rötter och därmed tar de in sig mellan de olika strukturaggregaten. I alla fall fem till sex olika arter är bra att ha i en blandning – sen kan man gå upp till fler om man vill ha större mångfald.

Markstrukturens dimensioner

Snart blev det dags för praktiska utgrävningar. Anne Antman och Terhi Mäkilä från BSAC lotsade.

– Här ser ni att största delen av rötterna är i ytskiktet, upplyste Mäkilä och pekade på en av två jordkokor som lagts fram på ett bord.

– Det betyder att rötterna får vatten och näringsämnen endast från det översta skiktet på cirka fem centimeter. Nu när det är torrt lider växterna snabbare eftersom rötterna inte når tillräckligt djupt. När det kommer regn blir vattnet i det översta skiktet vilket åter leder till att växterna lider av väta.

Intill låg en jordklump med betydligt kraftigare växtlighet.

– Den här kokan har en helt annan struktur. Rötterna når djupare och växterna tål torkan bättre och växer till sig.

Strax fick deltagarna ta spaden i hand och själva göra utgrävningar för att bedöma markens strukturkvalitet. Till verktygen hörde BSAC:s markstrukturkort där en skala från 5 (lucker) till 1 (mycket kompakt) gav deltagarna visuell information om markens struktur.

- Det som har störst betydelse för hur aggregaten ser ut är hur hög mullhalten är i jorden. Målet är fyra eller fem på skalan. Hittar man jord av klass ett eller två på sin åker bör man genast göra något åt saken, berättade Antman.

Torkan hade gjort sitt på paradisåkern, men på de flesta ställen verkade marken motsvara strukturklass 3 eller 4 på skalan. Stundvis påträffades också rötter som stött på hårt motstånd, förgrenat sig och börjat växa vågrätt.

Sammanfattningsvis utgjorde odlarträffen en konkret påminnelse om hur livet under marken ser ut, vilket också påtalades av en odlare under kvällens slut.

– När det gäller markförbättringsåtgärder blir man nog aldrig fullärd.