En blåsig junidag åker vi ut till Kalkulla gård i Ingå för att undersöka markstrukturen på en åker som lider av märkliga problem. Med hjälp av några enkla verktyg – spade och pliktjärn – samt lite tid och systematiskt tänk, utreder vi varför höstvetet växer ojämnt på skiftet.
Jordbrukaren på Kalkulla gård heter Kim Forsman. Han beskriver hur höstvetet växte bättre på och nära täckdikena och sämre mellan dem under sommaren 2023. Men vissa år sker det motsatta. För ett par år sedan växte vårsäden bättre mellan dikena och sämre utanpå dem. Kim grubblar över vad detta kan bero på.
Inom Baltic Sea Action Groups projekt Carbon Action Markvård gav vi oss in på att utreda och lösa problemen med Kims åker. I projektet samarbetade vi med Nylands Svenska Lantbrukssällskaps växtodlingsrådgivare och dräneringsplanerare, som utförde en systematisk kartläggning av åkerns skick.
Innan vi går in på själva utredningsarbetet på åkern ska det påpekas att Kim i första hand vill satsa på att förbättra odlingsskicket på andra sätt än genom omdikning. Han vill gärna bevara det gamla täckdikningssystemet, som kan dateras till 1890-talet.
Pliktjärnet stöter i plogsulan
Eko-rådgivare Micaela Ström undersöker markstrukturen ute på problemåkern. Hon inleder kartläggningen genom att systematiskt gå över skiftet och med jämna mellanrum trycka ner ett pliktjärn i marken. Hon utför samma test med penetrometer.
Även om det är lätt att trycka ner redskapen i matjorden, stöter Micaela på ett hårt markskikt på ca 20 centimeters djup på hela skiftet. Det tyder på att det bildats en plogsula i åkern.
Micaela tar fram sin spade och gräver gropar på områdena där höstvetet växer bättre och där det växer sämre. Hon studerar aggregaten och jämför markstrukturen i groparna.
Försommaren var torr, men veckan innan kartläggningen kom flera regnskurar. Där höstvetet växte bättre hade regnet fuktat upp marken ner till ca 20 centimeters djup.
Där höstvetet var glesare hade regnvattnet däremot bara infiltrerats till några centimeters djup.
Grödan hade också mindre rötter på områden med glesare växtlighet. Det såg ut som om regnvattnet ilat ner via sprickor till djupare markskikt, utom räckhåll för rötterna.
Jämförelsen visar, att en tät växtlighet och god marktäckning förbättrar vatteninfiltrationen.
Åkermark ska fungera som en tvättsvamp
Där höstvetet växte bättre var aggregaten små och runda. Marken kunde därför suga upp vatten väl och hade god vattenhållningsförmåga.
Jordaggregaten var större och kantigare där höstvetet växte sämre, möjligtvis på grund av att marken var så torr.
– Har du mycket mull i jorden så funkar den som en svamp. Ju högre mullhalt du har, desto bättre suger den åt sig vatten och håller också kvar vattnet, säger eko-rådgivare Micaela Ström på Nylands Svenska Lantbrukssällskap.
Även på områden där höstvetet växte bättre var marken mycket torr under ett markdjup på 20 cm. Den hårt packade plogsulan har troligtvis hindrat regnvattnet från att infiltreras djupare ner i marken.
Dålig vatteninfiltration kan leda till uppfrysning
Enligt Kim Forsman verkar det som om höstvetet mellan dikena lidit av uppfrysning. Det ser ut som om rötterna kommit upp ur jorden och börjat bilda stam.
Rötterna var gröna och såg ut att ha fått solljus. Dessutom gick höstvetet omkull på området med sämre växtlighet, eftersom rötterna inte orkade hålla växtligheten stående.
En orsak till uppfrysningen kan ha varit att vattnet inte infiltrerats så bra i marken mellan dikena. På de här områdena har det alltså varit för fuktigt på våren.
Markförbättrande vall och alvluckring
Micaela rekommenderar att åkern sås in med en flerårig, mångsidig gröngödslingsvall. Växtblandningen ska ge olika sorters rötter som växer ner till olika djup i marken. Rötterna bearbetar marken grundligt och förbättrar markstrukturen.
Micaela rekommenderar även att det skulle löna sig att köra med en alvluckrare i vallen tvärs över täckdikena. Det är dock viktigt att det körs i lämpligt torra förhållanden och i levande växtlighet.
Rötterna kan på så sätt stabilisera marken efter alvluckringen. Gör man arbetet i fuktiga förhållanden riskerar man att försämra markstrukturen ytterligare.
Micaela tipsar om att odlare kan få rådgivning gällande åkerns markstruktur genom Råd 2030-programmet.
Kim testar olika sätt att förbättra odlingsskicket
Efter tröskningen testade Kim på att köra med en tubulator med 15 meters mellanrum över en del av åkern, resten lämnade han obehandlad.
Efteråt regnade det mycket. På den del av åkern som behandlats sögs regnvattnet snabbt in i marken, men på den obehandlade delen stod vattnet länge kvar.
Efter tubulatorbehandlingen plöjde Kim åkern tvärs över täckdikena. Åkern har tidigare plöjts i riktning med täckdikena, vilket kan ha lett till att vattnet runnit bredvid dikena utan att styras ner i dem.
Till slut sådde Kim in sin åker med höstkorn. Om höstkornet inte lyckas övervintra fungerar det i alla fall som en mellangröda. Under inkommande odlingssäsong tänker Kim så in åkern med en tvåårig markförbättrande gröngödslingsvall.
Hur de olika åtgärderna biter på problemen med vatteninfiltrationen och det hårdare markskiktet får tiden visa.
TEXT
Anne Antman
anne.antman@bsag.fi
Anne Nordling
anne.nordling@bsag.fi