Arrangörerna hade lyckats ordna både sol och regn samtidigt när åländska föreningen Rädda Lumparn förra veckan demonstrerade gipsbehandling av åkrar som ett sätt att minska näringsläckaget till vattendrag och havet. Efter fjolårets blygsamma start med gips på tolv hektar hos två markägare sprids nu 400 ton gips över 35 skiften på totalt 100 hektar. Markerna finns i Finström, Jomala, Saltvik, Sund och Vårdö.
Projektet finansieras av John Nurminens stiftelse med säte i Helsingfors. Förra veckans demonstration gjordes på Gesterby Mjölks marker i Sund.
Stiftelsens representant Ulla Rosenström berättade att ett stort gipsningsprojekt runt Vanda å i Helsingfors mycket tydligt visade hur gipset motverkar näringsurlakningen från odlingsmarker.
Stiftelsens representanter på plats gjorde också en praktisk demonstration för att visa hur gipset fungerar. Efter en dryg timme ska skulle man kunna se hur mycket klarare det urlakade vattnet är från just den mylla som blandats med gips.
”Noll-ruta” ett nytt grepp
På plats fanns bland andra Ålands hushållningssällskaps vd Jenny Enbär tillsammans med odlingsrådgivarna Knut H Andersson och Joachim Regårdh, som påpekade att gipset konstaterats förbättra odlingsmarkens struktur.
– Men gipsbehandligen påverkar inte pH-värdet och det är osäkert om gipset påverkar skördens storlek.
Föreningen Rädda Lumparn har jobbat framgångsrikt för att i år få med fler odlare och kunna sprida gipset på större arealer. Förhoppningen är att behandlingen ska minska erosion och läckage av fosfor och förbättra tillståndet i Ålands övergödda insjövikar.
Nytt för i år är att i samråd med Ålands hushållningssällskap rekommendera en så kallad ”noll-ruta” på åkrar där gipset sprids.
– I rutan och nära den sprids det ingen gips så att lantbrukaren ska kunna se om det blir någon skillnad i markstrukturen, berättar Alexandra de Haas.
Vid sidan av sitt heltidsjobb som verksamhetsledare för Lokalkraft Leader Åland administrerar hon det åländska gipsprojektet enligt överenskommelse med föreningen Rädda Lumparn.
Krävs långa serier
Inför den första spridningen i fjol på sammanlagt tolv hektar hos Henry Lindström i Saltvik Haga och Anders Öhberg i Jomala Ytterby togs jordprover av Ålands miljö och hälsomyndighet ÅMHM. I slutet av augusti i år togs nya prover från samma ställen, men provsvaren har ännu inte kommit.
Agronom Henry Lindström som under många år var chef för landskapsregeringens jordbruksbyrå och Ålands producentförbund säger att det är svårt att redan nu göra en utvärdering av gipsets effekter.
Han var i våras mycket försiktig med fosforgödslingen eftersom fosforhalten är hög på Hagas marker ända sedan där odlades mycket sockerbetor.
– Och markstrukturen beror mest på hurdan vinter det har varit och hur åkrarna torkat upp på våren. I motsats till kvävet som är väldigt lättrörligt är fosforn mycket knepig. Det krävs långa mätserier för att mäta utsläppen som till stor del beror på erosionen och hur mycket lerpartiklar som sköljts bort från åkrarna, säger Lindström.
För uppföljning gipsbehandlingens effekt i Gesterby togs vattenprover regelbundet under våren och nästa år tas nya prover.
Sett vassarna växa
Författaren Carina Karlsson som är aktiv inom föreningen Rädda Lumparn medgav att hon ”har sin egen ko i diket”, som det heter på finska när man enligt ordspråkets svenska version ”talar för sin sjuka svärmor”.
Hon bor i Sund Tranvik som på fler sidor omges av Lumparn. Sedan barndomen har hon sett hur det förr så klara vattnet med sina fina sandstränder nu är grumligt och övergött och hur vassarna breder ut sig.
– Och när man klipper bort vassarna åtgärdar man symtomen i stället för att angripa själva problemet, konstaterar Rädda Lumparns ordförande Carina Aaltonen.
Både Aaltonen och Karlsson framhåller att övergödningen ingalunda enbart beror på jordbruket och konstaterar på ett allmänt plan att det mesta på land förr eller senare hamnar i vattnet.
Carina Karlsson tar som exempel hushållens privata reningsverk.
– Med ett reningsverks tror folk att de har gjort sitt för miljön eftersom det renade vattnet kan drickas. Men de här reningsverken tar inte bort näringsämnena fosfor och kväve.
Inte heller skräder Carina Karlsson orden när det gäller kommunala reningsverk som ganska ofta bräddar så att både näringsämnen och bakterier sprids ut i den omgivande terrängen och vattenmiljön.
– Men i stället för att ta itu med problemen skruvar teknikerna bort varningslamporna för att det inte ska bli så många larm.
Förstör inte mikrober
Också Rauli Lehtinen som är pensionerad veterinär från ÅMHM och styrelsemedlem i Rädda Lumparn hoppas att gipsspridning på 100 hektar ska få en märkbart positiv effekt på miljön.
Lehtinen var folkdemokrat när han på 70-talet flyttade till Åland och han har varit politisk aktiv både bland gröna och liberaler. Han har ibland kallats en ”politisk melon, som är grön utanpå och röd inuti”.
Enligt Lehtinen är det främst landskapsregeringens biologer som har kritiserat gipsspridningen.
– De har varit rädda för att gipset ska ta kål på markens mikrober, men all forskning visar att gipset inte förstör mikroorganismerna så länge det inte handlar om enorma mängder, förklarar Lehtinen.