Möte mellan markägare
och elbolag blottade
inlösningslagens defekter

Då markägare och representanter från elbolaget Caruna möttes för en diskussion i Karis var känslan av maktlöshet påtaglig bland markägarna. Bolaget planerar en ny kraftlinje i trakten, vilket innebär inlösen av mark med tillhörande låga kompensationsnivåer. De närvarande markägarna försökte förklara sin kniviga situation som bägge parter dock kunde enas om att i slutändan beror på lagstiftningen.

– Den här kraftledningen innebär att jag blir av med fem hektar skog för all framtid. De senaste fyra regeringarna har lovat att ändra på situationen, men utan resultat. Nu befinner vi oss i en situation där elbolagen kan gå åt vår mark utan kännbar kompensation!

Detta framförde Svante Andström, som var en av de markägare som förra veckans tisdag deltog i ett möte i Karis mellan ortens markägare och elbolaget Carunas representanter. Mötet ordnades av SLC Nyland som en första träff mellan parterna i syfte att diskutera vilka konsekvenser bolagets planerade kraftledning får ur markägarperspektiv.

Utfrågningen var intensiv och insikten klar: markägarna måste stå upp för sig själva så länge lagstiftningen haltar.

Ny kraftledning mellan Köpskog och Tenala

– Den nya kraftledningen kommer att dras mellan Köpskog och Tenala, samtidigt som vi sanerar den äldre linjen mellan Lappvik och Tenala, berättade Teemu Kemppainen som är projektledare på Caruna.

Orsaken till bygget beror enligt Kemppainen på att belastningen i Hangöområdet växer. Exempelvis har Trafikledsverket låtit bygga nya elstationer i Lappvik och Horsbäck för elektrifieringen av järnvägen mellan Hyvinge och Hangö.

– Då vi betraktar den uppmätta effekten på området 2015-2021 ser vi att topparna under vintern når sjuttio megawattimmar. Enligt våra prognoser kommer dessa i framtiden att nå hundra megawattimmar, vilket inte kan täckas med nuvarande infrastruktur, förklarade Kemppainen.

Den nya sjutton kilometer långa kraftledningen kommer att gå parallellt med Fingrids existerade ledning, men kan endast ställvis använda samma stolpar. Detta kräver att kraftledningsgatan breddas och att bolaget måste lösa in mark i området. Den nya kraftledningsstrukturen kommer att bestå huvudsakligen av stålrörsstolpar med stag, men även andra konstruktioner används där miljön så kräver.

Enbart gemensamma stolpar är en omöjlighet

Under mötet kom de närvarande markägarna att undra om inte de två bolagen kunde koordinera sig och lyckas få den nya ledningen helt och hållet i samma stolpar. SLC Nylands ordförande Thomas Antas sammanfattade situationen:

– Det finns ju tyvärr ingen lag som förpliktigar olika aktörer att samarbeta, men det är ju absurt att i värsta fall tre bolag kan bygga linjer parallellt.

Kemppainen kommenterade att bolaget förhandlat om varje sträcka och det finns många olika orsaker till att gemensamma stolpar inte alltid kan användas, exempelvis om det finns naturvärden på området.

Jaakko Nieminen från Despro Engineering som deltog på mötet som ansvarig planerare för projektet var inne på samma linje.

– Gemensam användning av stolpar leder till risker både under byggnadsskedet och i drift, och är därför inte möjligt. Byggandet av kraftledningar behöver ett stort planeringsarbete där vi försöker nå kompromisser. Detta går inte alltid hand i hand med markägarnas intressen.

Endast ett fåtal av de planerade stolparna kommer att stå på åkermark, och här är även det ekonomiska bortfallet minst för markägaren. Däremot väcktes vissa frågor gällande kraftledningsgatans kantzoner.

Kåre Pihlström var en av de som undrade om kantzonerna måste huggas och hur kompensationen ser ut. Det påpekades även att zonerna de facto är värdelösa för markägaren då skogen där endast får växa sig tio meter hög, vilket borde kompenseras.

– Vi ser gärna att kantzonen hålls fri, men det är upp till skogsägaren att bestämma om detta, och vad som händer med virket. Vi kan inte heller åta oss att lösa ut kantzoner av vissa, men inte av andra. Det skulle inte se vettigt ut.

Oskäliga kompensationsnivåer ett rött skynke

Kärnan i problematiken handlade dock om hur inlösningen går till och orättvisan i de låga kompensationsnivåerna. Svante Andström berättade att engångsersättningen för inlöst mark då den ursprungliga kraftledningen byggdes 1974 var 46.000 mark, vilket sedan dess inneburit ett ekonomiskt bortfall på 120.000 euro.

– Nu förlorar jag fem hektar till, vilket jag får fickpengar i ersättning för. Enligt mina beräkningar har mina ättlingar om femtio år förlorat 220.000 euro på grund av detta. Vad vi behöver är en ersättning som motsvarar bortfallet i skogens värde.

Andström lyfte fram vindkraften där markägarens kompensation kan ta formen av en årlig markhyra knuten till vindkraftverkets energiproduktion.

– Om byggandet av linjegator skulle följa samma modell skulle problemet vara ur världen.

Både Andström och Antas påtalade att huvudproblemet är den föråldrade lagstiftningen, men att det utöver eller kanske på grund av detta existerar en inställning gentemot markägare som ofta är ansvarslös.

– Det här är givetvis inte elbolagens fel, men ibland känns det att attityden också är den att marken finns till för kraftlinjer. Äganderätten är skyddad i grundlagen, men ändå finns en utbredd idé om att mark kan lösas in utan full ersättning. Jag är rädd att vi håller på att nå en bristningspunkt i hur mycket markägarna kan tåla, förklarade Antas.

Kemppainen och Nieminen påtalade att missnöjet är förståeligt, men att det måste lösas på politiskt plan. De poängterade att projektet befinner sig i slutskedet av generalplaneringsfasen, vilket ännu ger markägarna möjlighet att påverka.

– I det skedet skall vi ännu höra markägarna i frågan och kommer att ordna ett skilt tillfälle för det. Därefter söker vi om inlösentillstånd.

Även Pipsa Mörn, som är chefsjurist på Jordägarnas Värderingscentral, närvarade vid mötet. Hon konstaterade att det är ytterst viktigt att markägarna nu aktiverar sig i frågan.

– Det lönar sig utan vidare att ta kontakt med oss på Värderingscentralen när ni får en kallelse till inlösningsförfarande, eftersom det går att ställa krav på de problem som linjedragningen åsamkar och få ersättning för dem. Vi brukar också kräva att bolaget står för ombudsmannakostnaderna och vanligtvis brukar de åläggas att fullt ut betala kostnaderna. 

Mörn förklarade att det därför också är i Carunas intresse att komma överens med markägarna i förväg eftersom det riskerar bli högre ombudsmannakostnader för dem om de för saken till inlösningsförfarande utan utfört förarbete.

Byggstart om tre år

Problematiken till trots kommer det att dröja innan spaden sätts i marken. Ärendet kommer att handläggas i statsrådet, vilket kan ta upp till ett och ett halvt år.

När inlösentillstånd beviljas flyttas ärendet till Lantmäteriverket varpå Caruna kan anhålla om förhandsbesittningstagande och inleda upphandling av entreprenör. Byggstarten uppskattas därmed äga rum 2026 eller 2027.

Samtidigt kommer lagen om inlösen att justeras – något som väcker frågor kring kompensationsnivåerna. Mörn kommenterade situationen:

– Det gäller att lobba för att det i den nya lagen tydligt stipuleras huruvida inlösningsersättningen betalas enligt den gamla eller nya lagstiftningen. Nu kan det hända att Caruna snabbt vill köra igenom processen enligt den gamla lagstiftningen för att kunna betala mindre ersättningar. Därför krävs också vaksamhet av markägarna inför de kommande processerna. Kräver man ingenting så får man ingenting heller.