Kaniner är sociala djur som behöver uppmärksamhet och rätt skötsel för att må bra. Ändå händer det alltför ofta att en kanin förpassas till att sitta ensam och bortglömd i en bur.
Ett av 4H-underklubben Österbottens kaninhoppares huvudmål är att höja kaninens status genom olika aktiviteter, klubbverksamhet och information.
Kaninhoppning är en relativt ny föreningsaktivitet i Svenskfinland och Österbottens kaninhoppare, ÖBKH, grundades så sent som i höstas då den registrerades som en underklubb till Österbottens södra 4H-distrikt.
I praktiken betyder det att medlemmarna ansluter sig till en lokal 4H-förening och där betalar sin medlemsavgift. Därefter kan de registrera sig i kaninhopparklubben som i dagsläget har ungefär tjugofem inskrivna medlemmar mellan 10 och 17 år.
Verksamheten fick sin början för tre år sedan efter att ledare från Korsholms, Malax-Petalax-Bergös och Närpes 4H varit ner till Åland för att bekanta sig med deras kaninklubb, -hopp och -verksamhet.
Mia Gull som är verksamhetsledare för Malax-Petalax-Bergö 4H tog genast tag i saken efter hemkomsten och kallade till en första träff för kaninhoppsintresserade i Malax. Det kom sjutton stycken till första träffen.
– Det var en alltför stor grupp och allt var ännu oplanerat, berättar Mia. Men för var säsong har vi utökat, förbättrat oss och fördubblat antalet ledare.
Att föreningen är en underklubb till 4H gör att pappersarbetet blir enklare när det kommer till försäkringar och dylikt. Dessutom har föreningen kunnat dra nytta av en startpeng från Finlands Svenska 4H för dem som vill utöka sin smådjursverksamhet.
Mia Gull, som själv har tre kaniner, är inkallad som sakkunnig och hon är den som drar klubbledarutbildningen för ungdomar från 14 år och uppåt.
– Hobbyn har förenat tjejerna, säger hon. Kaninhoppning är en väldigt bra aktivitet för att hitta nya vänner.
Driven eldsjäl
Alina Ahlberg, 16 år från Korsholm, är ordförande i ÖBKH:s styrelse och en av de tio eldsjälar som fungerar som klubbledare på olika orter runtom i Österbotten.
– Alina är jättedriven, säger Mia. Hon arbetar hela tiden, hon har utbildat sig till domare för kaninhopp och så går hon en djurskötarutbildning i Jakobstad.
När Botnia 4H under ett par dagar i slutet av juni arrangerade ett första kaninläger i Terjärv var Alina en av ledarna. Tillsammans med Mia Gull och Botnia 4H:s ledare Mona Ahlsved har hon planerat program och lägerinnehåll.
– Men vi har inte hoppat något med kaninerna på det här lägret utan bara varit ut med dem i sele, berättar Alina. Lägret har mer handlat om skötsel och ansvar och vi har gett grundläggande information om hur man tar hand om en kanin och dess bur, hur man sköter päls, tänder och klor samt vilka aktiviteter man kan göra med sin kanin.
– En kanin ska skötas om så länge den lever, fortsätter hon. Många som får en kanin gör ingenting med den, men det är viktigt att den får rätt sorts mat och motion.
Själv har Alina åtta vuxna kaniner som hon sköter om tillsammans med sina systrar.
Priset på en hoppkanin är 70 euro och uppåt, medan en ”vanlig” kanin kostar mellan 0 och 50 euro. Det är alltså ingen dyr investering och många besluter sig kanske alltför lättvindigt för att ta en kanin. Det är viktigt att komma ihåg att det innebär en hel del jobb och ansvar.
Buren bör städas minst en gång i veckan, gärna oftare, och det ska finnas strö i botten av buren. Annars kan kaninen få trycksår som i värsta fall kan infekteras så svårt att benet måste amputeras.
Okunskap och misskötsel
En annan viktig grej är att kaninen ska ha ständig tillgång till grenar, kvistar eller rötter att gnaga på, gärna av asp eller rönn, för att hålla sina tänder i skick. Kaninens tänder växer i snitt tolv centimeter per år, så det säger sig självt hur besvärligt det kan bli om kaninen inte har en chans att hålla efter sina tänder.
– Kaniner klagar inte och de har en väldigt hög smärttröskel, förklarar Mia. Klorna ska också klippas var tredje månad, föreställ dig hur ont det gör ifall klorna växer in.
Mia Gull berättar hur hon av en kaninuppfödare i Vörå fått några kaninkranier som visar hur en misskött kanin ser ut och hur det syns på tänderna när den mår dåligt.
– Många missköts bara genom att man ger dem fel mat, säger hon. Nittio procent av maten ska bestå av hö och godis ska en kanin inte få oftare än en gång i veckan.
– Till exempel kan man ge den lördagsgodis i form av en morot, fortsätter hon. Kål däremot är livsfarligt för kaniner och den ska heller inte matas med processade livsmedel som exempelvis knäckebröd. Det säger sig självt att det inte är bra mat för en kanin. Den är ingen gnagare, den är ett hardjur.
Mia matar sina egna tre kaniner med pellets. I affärerna finns pellets av olika kvalitet. Enligt Mia är det den sort som är något dyrare som är den rätta. Och mängden pellets man ska dosera är en matsked per kilo kanin.
– Alltför många kaniner sitter ensamma i sin bur och det enda ägarna gör med dem är att mata dem, konstaterar Mia. Det gör att kaninerna blir feta och sjuka och dör efter ett par, tre år. Men så behöver det inte vara. En välskött kanin som mår bra kan leva i upp till tio år.