Ibland drar jordbrukare och miljöorganisationer åt samma håll. Då kan resultatet bli till exempel ett tvåstegsdike eller en våtmark som minskar risken för översvämning och motverkar övergödning och näringsläckage.
I Västra Nyland har miljöorganisationen WWF de senaste fem åren varit engagerad i vattenvård i samband med jordbruk. Miljöorganisationen har aktivt gått in för att finansiera vattenskyddsåtgärder – men det speciella är att åtgärderna helt och hållet utgått från markägarnas initiativ.
Jordbrukaren Kristofer Örnmark är en av de jordbrukare som själv tagit initiativ till ett tvåstegsdike som just nu färdigställs på hans gård Vahrs i Ingå station. Tvåstegsdiket ska minska risken för översvämningar.
Så gott som varje höst och vår har han följt med hur vattnet stiger upp över hans åkrar.
– Då det är riktigt illa ligger tjugo hektar mark under vattenytan, säger Örnmark.
Nu tror han att det ska bli en ändring på det. Tvåstegsdiket byggs så att själva diket utgörs av själva bäckfåran, men längs ena kanten löper en hylla som vid stort vattenflöde samlar överskottsvattnet så att det inte svämmar ut över åkrarna – åtminstone inte i lika hög grad som tidigare.
Mediepådrag på åker i Ingå
Miljöministeriet ordnade i måndags en utfärd till två vattenskyddsprojekt som genomförts i Ingå under ledning av WWF.
Dammet yr kring fötterna då truppen promenerar ner längs den provisoriska vägen genom vetefältet ner till bäcken – som egentlige är ett utfallsdike.
Tvåstegsdiket byggs i en sidofåra till Ingå å, Långbroå på en sträcka på omkring 300 meter. Avrinningsområdet är omkring 290 hektar.
I tvåstegsdiket byggs också två stenbelagda bottentrösklar, vars uppgift är att sakta ner flödet för att förhindra att vattenmassorna sliter med sig jordpartiklar och orsakar erosion.
Ett jämnare flöde minskar också risken för att diket helt ska torka ut.
Örnmark förklarar vänligt för de intresserade journalisterna vilka konsekvenser de årliga översvämningarna har.
– Översvämningarna leder både till näringsförluster och skördeförluster. Dessutom gör vattenmassorna att jorden packas ihop och får en sämre struktur.
Han berättar också att det ibland bildas så mycket is på åkern att det går att åka skridsko om vintrarna.
Det har byggts ett flertal tvåstegdiken i regionen de senaste åren, med hjälp av olika samarbetspartners. I grannkommunen Raseborg, längs Raseborgs å, byggs ett nästa fem kilometer långt tvåstegsdike och ett stenkast från Vahrs, på Västankvarn gårds marker, har ett annat, betydligt kortare tvåstegsdike byggts.
Målet med dem alla är att minska avrinningen av näringsämnen och övergödningen av vattendragen.
Markägare ansvarar för skötsel
Dikeshyllan ska ännu sås med rajgräs innan den kan anses vara helt klar. Det ankommer på markägaren att i fortsättningen sköta om underhållet av tvåstegsdiket.
– På dikesrenen växer en del vass och andra frodiga växter som måste slås ibland men så mycket underhåll blir det knappast, resonerar Örnmark.
Lerjorden intill Ingå å är gammal havsbotten som innehåller sulfidmineral. Om bäckfåran torkar kan sulfidmineralen reagera med luft och bilda sur sulfat vilket gör att markens pH sjunker kraftigt och frigör metaller, vilket i sin tur påverkar vattenkvaliteten negativt.
– Det här är alltså ett exempel på projekt som gynnar både jordbruket och miljön, slår Viivi Kaasonen fast. Hon är skyddsexpert på WWF och en av nyckelpersonerna i projektet.
Hon får medhåll av Örnmark som är mycket nöjd med utfallet. För jordbruket torde konsekvenserna synas redan nästa gång det kommer ett kraftigt skyfall, men för naturens del syns effekterna först efter flera år. Örnmark är också nöjd med samarbetet med miljöorganisationen.
– Vi har haft ett bra samarbete med WWF. De ger vinkar och råd och sköter planering och finansiering. Jag uppskattar att de beaktar markägarens önskemål, säger Örnmark.
Objekten finansieras med projektmedel vilka till största delen består av statliga pengar, men WWF bidrar också med egna pengar som kommer till exempel genom stora privata donationer, berättar Viivi Kaasonen. Tidigare har en del av medlen också använts till att sprida gips och strukturkalk.
Projekten har avlöst varandra i fem års tid i trakten kring Ingå och Sjundeå. Projektet genomförs i Ingå, Ingarskila och Sjundeå åars avrinningsområden.
Pålitlig samarbetspartner
– I början var en del av markägarna ganska skeptiska. En del utgick ifrån att de skulle få betalt för att vara med. Efter hand har ändå tilliten till oss vuxit och idag upplevs WWF som en pålitlig samarbetspartner bland jordbrukarna i trakten, säger Viivi Kaasonen.
En delorsak till det anses vara markägarens centrala roll i projekten. Alla projekt har utgått ifrån markägarens önskan och sedan formats i samarbete.
– Tillsammans kommer vi överens om hur projektet genomförs på bästa sätt. Samarbetet med markägarna är helt avgörande. Idén är att det ska vara så lite jobb för markägaren som möjligt. Vi planerar och utför allt från början till slut, säger Viivi Kaasonen.
Organisatoriskt ligger projekten under Milöministeriet och pengarna ansöks via NTM-centralen. För närvarande är finansieringen för kommande projekt ganska långt fastslagen vilket innebär att det är svårt att få till stånd nya projekt.
– Men det lönar sig att vara i kontakt. Det kanske inte förverkligas genast, men planerna läggs i kö, säger Kaasonen.
Under mediedagen besöktes också en våtmark på Västankvarns gårds markområde vars uppgift är att samla upp vatten, skapa goda livsmiljöer för djurliv, mångfald i frågan om växtlighet och ett jämnt flöde i fåran som gör risken för översvämningar i att andra områden mindre.
