John Bennett har under sina 60 år som mjölkbonde levt väl. Mycket på grund av sin framåtanda.
Det har gått och blivit eftermiddag på gården Ashgrove utanför Elizabeth Town på Tasmanien. Fru Connie sätter in pajen i ugnen i väntan på att dottern Anne ska dyka upp. Anne har varit på en konferens i närheten, hon bor annars i Hobart, för att presentera familjens nya ostprodukt Amaze balls, ”fantastiska bollar”.
Inte heller John har legat på latsidan, även om han absolut skulle kunna göra det, eftersom han gick i pension för sex år sedan. Tidigare under dagen deltog han i ett möte gällande en fodersilo till gårdens kalvar.
– Jag är fortfarande aktiv i jordbruket och ostproduktionen, men mer i en rådgivande roll, säger John Bennett.
Verksamheten byggs ut
Ashgrovegården, som den ser ut idag, startades 1983 av John och hans fru Connie tillsammans med Johns bror Michael och hans fru Maureen. Det är nu deras barn som driver gården. John Bennetts son Paul Bennett är styrelseordförande medan hans kusin Richard Bennett är vd för Ashgrove Cheese.
Richard Bennett berättar om hur han ser på framtiden för ysteriet.
– Vi kommer att fortsätta att bygga ut vår verksamhet och vi kommer ut med fler innovativa mejeriprodukter. En av dem är våra ostbollar, Amaze balls.
– Vi kommer också att prova på olika sätt att göra ost och experimentera med olika smaker, säger han.
Mjölkindustrin fick nytt marknadssystem
Tillbaka till Ashgroves anfader, John Bennett som under sina yrkesverksamma år har lagt ner hela sin kropp och själ i Australiens mjölkindustri. Både i det egna ysteriet och på ett nationellt plan. Han har suttit på många ledande positioner inom olika mjölkorganisationer i Australien.
Efter lantbruksstudier i England på 1960-talet kom han hem till Australien med ett nytt och vaket sinne och han skulle komma att bli en av de stora krafterna bakom reformationen av mjölkindustrins marknadssystem som antogs 1983.
Mjölkindustrin styrdes fram tills dess av en gammalmodig lagstiftning från 1930-talet. Under den tiden i Australien var det staten som styrde mjölkregleringen.
– Vi kunde inte arbeta i ett system som var totalt irrelevant för vår tid. Jag hade till exempel inte kunnat sätta upp min ostfabrik på gården under det gamla systemet, säger John Bennett.
Nytt system för genetisk utvärdering
Mjölkbonden Bennett var även en av de drivande krafterna bakom landets första genetiska utvärderingssystem. Arbetet resulterade i ”Australian Dairy Herd Improvement Scheme” från 1982.
Vägen dit var dock inte rak och enkel, utan den omfattade många utmaningar. En av dem innebar bland annat att få lantbruksorganisationer i landets samtliga delstater, sex stycken till antalet, och landets två territorier att samarbeta och sända in resultat från sina regioner så att man kunde få fram Australiens bästa producerande mjölkko.
– När vi väl hade alla siffror kunde vi hjälpa bönderna med vilka djur de skulle föda upp. Före det genetiska programmet hade vi ju egentligen ingen aning om vilka djur som var bäst, förklarar John.
Mjölkböndernas genetiska tabeller har senare fått stå till grund för nötköttsindustrins arbete med att genetiskt förbättra sin besättning.
– Teknologin som vi redde ut på 1970- och 80-talet har senare återskapats av nötköttsindustrin.
Och som ett stort tack till John för alla hans idéer, arbete och hans fokus på utbildning och kunskap till mjölkbönderna erhöll han förra året titeln ”Årets bondelegend” under en tillställning i huvudstaden Canberra.
– Det finns runt 5.800 mjölkgårdar i Australien och många duktiga mjölkbönder. Så jag är väldigt stolt över nomineringen.
Tasmanien gynnsamt för mjölk
På Tasmanien ligger 440 mjölkgårdar. Och på ön kan man producera mjölkprodukter till ett relativt lågt pris. Ön är nämligen beklädd med många gröna kullar och har ett milt klimat.
Betesmarkerna behöver endast konstbevattnas under högsommaren, det vill säga i januari och februari.
– Eftersom vi vill ha mjölk med hög kvalitet året runt så vattnar vi under sommaren så vi kan producera de bästa mjölkprodukterna även då.
Gården Ashgrove började tillverka ost 1993. Det första ysteriet snickrades ihop på plats med hjälp av avlagda gruvmaskinsdelar.
– Vi brukade sända vår mjölk till de kooperativa mejerierna. Men vi fick så lågt pris för vår mjölk, det lägsta i världen skulle det visa sig, så vi slog fast att det måste finnas ett bättre sätt att försörja sig som mjölkbonde.
Det moderna ysteriet av idag har kapacitet att producera upp till 1.500 ton ost per år. Mjölken till osten kommer från en blandras av holsteinfrisiska kor och jerseykor. Mjölken från dessa kor är krämig och naturligt söt.
Dottern Anne har anlänt. Pajen har kommit på bordet, färdiggräddad och gyllene guldgul med sina grönsaker, ost och mjölk från gården.
– Den ser fin ut, säger Connie från köket, och ropar till sig familjen.
Ulrika Eriksson
