Hundgöra på hög nivå kunde beskådas under de nordiska mästerskapen i fårvallning som avgjordes senaste veckoslut på Skarsböle gårds marker i Tenala.
På given signal sätter border collien i väg mot fårskocken som befinner sig 350 meter längre bort. Tävlingsmomenten som utförs med hjälp av förarens instruktioner och under domarens stränga öga motsvarar de arbeten som vallhundar utför på gårdar – hämta får från långt avstånd, dela upp djuren, driva in dem i fålla, skilja åt ett får från de andra.
Uppgifterna är inte så lätta som de bästa ekipagen kan få det att se ut. Det handlar om samspel på flera fronter.
– Också fåren har sin egen vilja. Du kan ha en hur bra hund som helst, men råka ut för en galen tacka. Det är också det som gör tävlandet så intressant – man vet aldrig vad som händer, säger fårfarmaren Annika Paarvio som håller i trådarna för arrangemangen.
På djurens villkor
De nordiska mästerskapen ordnas numera årligen, bortsett från under VM-året som återkommer med tre års intervall. Medan värdskapet för de nordiska mästerskapen cirkulerar har världsmästerskapen framtid nyligen alltid gått av stapeln i Storbritannien där vallningen har långa och stolta traditioner.
Också i Finland har vallhundar blivit allt populärare. Enligt den finländska vallhundsföreningens register finns det omkring 2.000 arbetshundar i Finland som förutom att hjälpa till på fårgårdar också används för att valla nötboskap. Främst handlar det om border collies men också hundar av rasen working kelpie förekommer.
Hurdan är en bra vallhund?
– Den ska ha en inbyggd vilja att samla, stoppa och kontrollera precis allt som kommer emot. För att kunna styras med små signaler på långt avstånd måste den också vara lydig. Utöver det ska den ha känsla för vilka djur i flocken som är skygga, vilka tuffa nog att pressa lite mera på, säger Annika Paarvio.
De 250 fåren som medverkar i tävlingarna i Tenala är delvis Paarvios egna, delvis inlånade från annat håll. För att vara tävlingsdugliga och inte bli stressade ska fåren vara vana vid att arbeta med hund och gå i liten flock.
– Hanteringen ska gå snabbt och effektivt, men vara djurvänlig och i ett tempo som passar fåren. I tävlingssammanhang ryker det många poäng om hunden skulle driva fåren för hårt. Gör den något våldsamt mot fåren åker den ut direkt.
Avkoppling
Korsnäsbon Michaela Wikberg och hunden Sune är regerande finländska mästare och deltar i de nordiska mästerskapen för andra gången. Senast gick de till final, men i år är Wikberg inte lika nöjd med insatsen.
– Vi har inte tränat tillräckligt, konstaterar hon och tillägger att resultatet nog mest är fast i föraren.
Nivån på tävlingarna är hög. I startfältet med 42 deltagare från Finland, Sverige, Norge och Danmark finns bland annat den regerande världsmästaren, norrmannen Torbjörn Jaran Knive.
Medan många i startfältet är fårfarmare är Michaela Wikberg växthusodlare till yrket. Fårvallningshobbyn började för omkring 10 år sedan då hon skaffade några tackor för att beta kring växthusen och på sin systers inrådan skaffade en border collie. Efter det har både antalet får och hundar ökat.
– Tävlandet är en härlig avkoppling till arbetet, säger hon.
Kär arbetskamrat
Johanna Hirvonen från Juva har sysslat med grenen i snart 30 år.
– Alltför länge, säger hon med ett glatt skratt.
Hirvonen är fårfarmare och skaffade den första hunden som hjälp till gården. I dag är hunden en arbetskamrat hon inte skulle vilja vara utan.
– Jag går aldrig till fåren utan hund. Det handlar om ett samarbete – både på tävlingar och hemma. Hundarna är intelligenta och till stor hjälp. Jag skulle aldrig byta bort dem, även om man kan man bli förargad i bland, som när hunden tycker att den kan jobbet bättre än en själv.
I tävlingarna i Tenala deltar hon med 7-åriga hunden Ronja. Även om prestationen inte alla gånger blir den man hade önskat tycker hon att det är givande att vara med.
– Man får träffa andra fårägare och hunden blir bättre på att valla – också på hemmaplan.
