Under tre dagar i medlet av juli var det i år Finlands tur att stå värd för den årligen återkommande simmentalträffen nordiska länder emellan. Träffen genererade givande diskussioner gällande avelsarbete och styrelsemedlemmarna i de olika ländernas simmentalföreningar kom överens om att fortsätta diskussionen om ett utökat samarbete. Målet är att hitta en så enhetlig utveckling som möjligt av simmentalboskap.
– Vi har fått både inspiration och vägledning under dessa dagar och det har varit otroligt stimulerande att få umgås med experter, säger Cindi Groop som är viceordförande för Finlands Simmentalförening.
Två styrelserepresentanter ur vardera simmentalförening i Sverige, Norge, Danmark och Finland deltog i träffen som inleddes med studiebesök vid Österbottens Kött och en simmentalgård i Vörå. Under den andra och tredje dagen växte antalet deltagare då de medlemmar i Finlands Simmentalförening som önskade kunde ansluta sig till träffen.
Bland annat fick de möjlighet att bekanta sig med Orava-Ahon Simmental i Toholampi som drivs av ordförande för Finlands Simmentalförening Jarkko Rautiainen och hans fru Piia-Maria samt Räfbackens Ranch i Närpes där Cindi och Krister Groop specialiserat sig på uppfödning av avelsdjur och som sedan maj i år säljer ekologiska djur.
Gemensamma avelsmål
Styrelsemedlemmarna redogjorde om det aktuella läget i de olika länderna och förde diskussioner om hur det nordiska samarbetet kunde utvecklas.
– Det skulle gynna rasen mycket om vi inom den nordiska simmentalrådgivningen enades om gemensamma avelsmål och riktlinjer så att köpare av simmentaldoser från Norden vet vad de kan förvänta sig för djurmaterial om de väljer simmental, förklarar Cindi Groop.
Och förtydligar:
– Vad som skiljer länderna i nuläget är olika prioriteringar då egenskaperna väljs ut. I Sverige och Norge läggs stor vikt vid låga födelsevikter och lätta kalvningar, medan man i Danmark anser att stora födelsevikter inte är något problem bara man har stora kor och därför sätter större vikt vid djurens tillväxtförmåga.
Och i Finland menar hon att det råder något av ”vilda västern” då här inte finns någon gemensam strategi, utan varje uppfödare har sina egna avelsmål. Här finns heller ingen seminstation för biffraser utan alla semintjurar importeras från andra länder.
Lugn och lätthanterlig
Simmental är en tung nötkreatursras som ursprungligen kommer från Schweiz. Den finns i 41 länder på fem kontinenter och är ytterst anpassningsbar.
Uppfödarna uppskattar simmental för dess lugna och lätthanterliga lynne samt höga foderomvandlingsförmåga. Simmental sägs även ha de bästa moderegenskaperna med tidig pubertet, hög fertilitet, lätta kalvningar och högsta antalet kalvar per ko och år.
Dessutom har de högsta vikt i köttboskapskontrollen, vilket i Finland betyder att en tjur i snitt väger 344 kilo och en kviga 312 kilo när den uppnått sin 200-dagars vikt och 587 kilo respektive 436 kilo när den uppnått sin 365-dagars vikt. Att jämföra med födelsevikten som är 47 kilo för tjurar och 44 kilo för kvigor.
Ifjol hade den tyngsta tjuren i Finland, Rentolan Nipere, en ettårsvikt på 794 kilo medan den tyngsta kvigan, Räfbackens Doris, vägde 598 kilo.
Ökar i popularitet
Tidigare styrelseledamot Björn von Konow från Lahis gård i Valkeakoski, berättar hur han var en av de första som var med och importerade simmental till Finland från Danmark år 1990. Till Sverige kom den redan 1974.
– Rasen ökar och allt fler mjölkbönder går över till köttboskap även i Finland, säger Björn som själv har 250-270 simmentalkor i sin besättning.
År 2017 var 13 procent – 1.634 stycken – av alla dikor i dikokontrollen i Finland simmental.
– Utmaningen är att utveckla dem och att få djuren köttigare utan att födelsevikten blir för hög, fortsätter han. I Sverige betonar man mycket att kött för konsumenterna ska vara av biffkreatur och inte av mjölkkreatur.
Piia-Maria och Jarkko Rautiainen, som stod värd för gårdsbesöket i Toholampi den dag Landsbygdens Folk anslöt sig till den nordiska simmentalträffen, har i sin besättning 70-80 köttdjur varav 35 dikor. De berättar att alla ungdjur som de producerar enkelt säljs bort varje år.
Rautiainens har deltagit i simmentalträffen en gång tidigare och tycker det är intressant att få möjlighet att bekanta sig med hur djuren ser ut och artar sig på andra gårdar, speciellt i de fall som det rör sig om avkommor till samma avelstjur.
– Vi brukar jämföra resultaten med andra bönder och se hurudana djur de har, säger Piia-Maria. Nytt blod behövs hela tiden och vi köper in doser av semin en gång om året.
Arbetar aktivt för bättre kvalitet
Syftet med simmentalföreningarna är att de ska ta tillvara uppfödarnas intressen och sprida information om rasen. Föreningarna arbetar även aktivt för att förbättra rasens kvalitet och anpassning till marknadens krav.
Christer Svensson som är ordförande för Svenska Simmentalföreningen sedan 13 år tycker att sommarmötet fyller en viktig funktion.
– Vi har ett gemensamt intresse att hitta bra genetik, vi söker samma typ av djur och så har vi samma avelsmål, säger han.
– Simmental är världens största köttras gällande antalet djur och den finns i alla delar av världen, fortsätter han. Men förutsättningarna för varje land är olika och i Skandinavien finns det konkurrens, ofta tävlar vi med Charolais.
I Sverige är avelsbesättningarna koncentrerade till Skåne och Christer har själv 150 dikor i en besättning om sammanlagt 400 djur i Hästveda i norra Skåne.
Svensk seminexport
– Det var de stora godsen som först började ta in avelsdjur, säger Christer.
Att det säljs mycket sperma av simmentaltjurar från Sverige beror till stor del på att man där lyckats utrota sjukdomar som paratuberkulos, leukos och BVD – bovin virusdiarré.
– Det här är sjukdomar som tidigare gett stora ekonomiska bortfall, förtydligar han.
I Sverige finns även en individprovningsstation av köttrastjurar där djuren hålls i samma miljö för att sedan testas samtidigt så att man långt ska kunna eliminera miljöns inverkan på ett djur.
– Man tar hänsyn till djurens tillväxt samt funktionella egenskaper som bra klövar, lynne, linjär bedömning och så ska testiklarna vara 33 centimeter i omkrets vid ett års ålder, förklarar han. De måste klara vissa uppsatta minimått för att bli godkända och måttet har ett starkt samband med olika fertilitetsegenskaper.
Christer berättar att det finns 8.000 renrasiga kalvar – alla köttraser inräknade – i Sverige och att det av dem går 180 tjurar till provning vid individprovningsstationen i Gunnarp i Skåne. Av dessa säljs sedan 90 stycken som avelsdjur på auktion. ´
– Ju mer vi testar desto säkrare är djuren, säger han. Individtestet är ett bra verktyg att ha, för när en tjur kostar 100.000 svenska kronor vill man vara väldigt säker på att den är av bra kvalitet.
