Lagen om djurvälfärd ersätter djurskyddslagen och trädde i kraft den 1 januari 2024. I lagen ingår bestämmelser om bland annat förbud mot båsladugårdar och grisningshäckar. De nya kraven på kontinuerlig tillgång till dricksvatten och användning av smärtlindring preciseras genom förordningar. Skyldigheten att låta kor och kvigor som hålls i båsladugårdar gå ute förlängs, meddelar Jord- och skogsbruksministeriet.
De djurartsspecifika förordningar som utfärdats med stöd av djurskyddslagen från 1996 förblir i kraft tills vidare och upphävs i takt med att de nya förordningarna blir färdiga. Vid ministeriet bereds för närvarande förordningar som gäller pälsdjur, hästar och produktionskaniner. Beredningen av förordningen om djuravel inleds nästa år.
En av de centrala principerna i lagen om djurvälfärd är att djuren ska ha möjlighet att tillgodose sina väsentliga beteendemässiga behov. Till detta hör också strävan att stegvis fasa ut sådana djurhållningsformer som kraftigt begränsar djurens möjligheter att röra på sig, såsom båsladugårdar för kor och grisnings- och insemineringshäckar för svin.
Byggande av nya båsladugårdar och ibruktagande av grisningshäckar med fast konstruktion förbjuds när lagen träder i kraft. Långvarig användning av insemineringshäckar för suggor slopas vid ingången av 2035.
I den nya lagen skärps även skyldigheten att låta kor och kvigor som hålls i båsladugårdar att gå ute. I fortsättningen ska kor och kvigor få gå ute eller på bete i minst 60 dagar mellan maj och oktober och minst 30 dagar mellan oktober och maj. Kravet på att låta djuren gå ute vintertid tillämpas från och med den 1 oktober 2024.
Den nya lagen förutsätter att det i permanenta djurhållningsplatser för djur och fåglar hela tiden ska finnas tillgång till vatten. Lagen innehåller även bestämmelser om vissa undantag från detta krav.
Ändringar i vattenkrav och smärtlindring
Vid ingången av året träder vissa ändringar av de djurartsspecifika förordningarna i kraft. Bland annat föreskrivs det om ett undantag från kravet på kontinuerlig tillgång till vatten i fråga om djurhållningsplatser där det på grund av djurhållningsformen och väderförhållandena är oskäligt svårt att ordna kontinuerlig tillgång till vatten.
Undantaget gäller bl.a. kalvar som föds upp utomhus i så kallade igloor och pälsdjur som ska flås samma år och gäller endast vid köldgrader, och även då ska djuren ges vatten minst tre gånger per dag.
Kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten på djurhållningsplatser för pälsdjur som hålls som avelsdjur tillämpas från och med den 1 januari 2030.
Lagen kräver att smärtlindring används i samband med ingrepp som orsakar smärta. Noggrannare bestämmelser om ingrepp som utförs på djur, smärtlindring och om den behörighet som krävs för att få utföra ingrepp utfärdas genom en ny förordning av statsrådet. Denna förordning innehåller också bestämmelser om märkning av djur, till exempel med mikrochipp eller öronmärke. Nytt är även bestämmelserna om märkning av vilda djur, såsom fåglar och fiskar.
Enligt förordningen förutsätter avhornande av kalvar och getter att veterinären ger djuret lugnande medel och smärtlindring. Vid kastrering av smågrisar och renar ska djuret ges antiinflammatoriska läkemedel, och från och med ingången av 2027 ska smågrisar dessutom ges lokalbedövning.
I förordningen ingår också bestämmelser om vilken utbildning som ska avläggas för att få ge lokalbedövning. Enligt lagen om djurvälfärd förbjuds kirurgisk kastrering av smågrisar helt från och med ingången av 2035.
Ingrepp som helt förbjuds i och med förordningen är kupering av ett djurs svans och öron, stympning av näbben på fåglar, avlägsnande av klor eller tår av andra än veterinärmedicinska skäl samt klippning av vingfjädrar för att försvåra flygning.
I den nya förordningen föreskrivs det också om behörighetsvillkoren för seminering och embryoöverföring, som dock till största delen förblir oförändrade. I fråga om hästdjur utvidgas rätten att utföra seminering så att utöver av en veterinär får seminering av en häst i dess hemstall även på vissa villkor utföras av en person som genomgått en utbildning i seminering.
I samband med den nya lagen om djurvälfärd ändras också lagen om fiske, i vilken det tas in bestämmelser om avlivning av fiskar och kräftor som tas som fångst eller används som bete. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2024.
Andra ändringar i den nya välfärdslagen
I och med den nya lagen kommer det helt nya bestämmelser och delvis ändrade bestämmelser, meddelar även Livsmedelsverket. I och med lagen om djurvälfärd ska alla däggdjur och fåglar ständigt ha möjlighet att dricka vatten i sin permanenta djurhållningsplats. Djurhållningsplatsen är permanent om djuret tillbringar största delen av sitt dygn där.
Ständig tillgång till dricksvatten förutsätts dock inte till exempel under kortvarig farmuppfödning, transport eller annan motsvarande kortvarig förvaring.
Undantag på kravet på ständig tillgång till vatten är:
- Nyfödda eller nykläckta djur.
- Frilevande djur som föds upp på vidsträckta områden under naturliga förhållanden.
- Djur för vilka man av veterinärmedicinska skäl är tvungen att begränsa tillgången till vatten.
- Renar då det finns tillgång till ren snö utan begränsningar.
- Situationer där exceptionellt svåra väderförhållanden förhindrar att det ständigt finns tillgång till smältvatten. Årligen återkommande köldperioder är dock inte sådana exceptionella väderförhållanden som avses i denna paragraf.
- Sådana permanenta djurhållningsplatser där det av orsaker som beror på djurhållningsformen och väderleksförhållandena är orimligt svårt att ordna ständig tillgång till smältvatten vintertid – dessa undantag kommer att vara uppfödning av kalvar i igloo, yrkesmässiga slädhundar i slädhundsgårdar och vissa pälsdjur.
Skärpta krav i tillgången på vatten
Utöver ovan nämnda undantag förutsätts enligt den gällande lagstiftningen att svin ska ha ständig tillgång till vatten först från och med två veckors ålder och lamm och killingar från och med en veckas ålder.
Bestämmelsen innehåller ingen övergångsperiod, så med undantag av ovan nämnda undantag ska tillgången till vatten tryggas för alla djur på de permanenta djurhållningsplatserna genast från början av 2024. Vattnet kan till exempel erbjudas i ett vattenkärl, en automatisk vattennippel eller -kopp eller genom att ordna så att djuret har tillgång att dricka i ett lämpligt naturvattendrag. Vattnet får inte frysa under köldperioderna.
Bestämmelsen gäller en stor grupp djur, för vilka det tidigare inte har krävts ständig tillgång till vatten, såsom katter, hundar och andra små sällskapsdjur samt hästar och nötkreatur. I och med den nya bestämmelsen kan det vara nödvändigt att göra strukturella ändringar i djurhållningsplatserna för att trygga djurens tillgång till vatten, i synnerhet redan under den kommande vintern.
Exempelvis hundar, fåglar och hästar som hålls i utomhusfållor kan i fortsättningen behöva uppvärmningsbara vattenkoppar på vintern. Tillgången till vatten övervakas från och med början av året i samband med djurskyddsinspektioner.
Vårdutrymmen och separata vårdutrymmen
I lagen om djurvälfärd finns en ny bestämmelse (38 §) enligt vilken det på en permanent djurhållningsplats eller i anslutning till den ska det finnas utrymmen och redskap som är nödvändiga för att inspektera och hantera djur samt vid behov utrymmen för vård och isolering av djur som är sjuka eller skadade.
Djurhållningsplatsen ska med andra ord utrustas med sådana konstruktioner, anordningar eller redskap med vilka djuren kan inspekteras och skötas på ett behörigt sätt. Enligt 23 § i lagen ska ett sjukt eller skadat djur vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme och ges tillräcklig möjlighet till vila.
I och med den nya bestämmelsen kan det vara nödvändigt att skaffa nya anordningar till djurhållningsplatserna eller göra strukturella ändringar för att hanteringen av djuren ska vara säker, inte bara för djuren utan också för de människor som hanterar dem. Till exempel på gårdar med nötköttsproduktion kan detta i fortsättningen förutsätta en hanteringsbur där djuren vid behov kan tas fast och begränsa deras rörlighet.
Med hjälp av lämpliga utrymmen och utrustning blir det lättare att kontrollera och behandla djuren på olika sätt, såsom att sätta öronmärkning och ta prover. Vid kontroll och hantering av djur samt vid vård och isolering av sjuka eller skadade djur kan ofta samma utrymmen och fasthållningsredskap användas.
Beroende på djurart och djurhållningsform ska det på den permanenta djurhållningsplatsen eller i anslutning till den också finnas behövliga utrymmen för vila och eventuell isolering av djuren. Till exempel i svinstall och ladugårdar ska det finnas sjukboxar som är tillgängliga för detta ändamål. Däremot behövs i praktiken inga vårdutrymmen till exempel i uppfödningsstall för broilrar, eftersom enskilda insjuknade och skadade djur i allmänhet avlivas istället för att få vård. Bestämmelsen gäller också hobby- och sällskapsdjur.
Bestämmelsen har ingen övergångsperiod. Alla permanenta djurhållningsplatser ska ha utrymmen och redskap som möjliggör hantering samt vid behov utrymmen för skötsel och isolering av sjuka och skadade djur genast från början av 2024.