Det gäller för arbetsgivaren att förstås från första början rekrytera personal på ett hållbart sätt, men senare också att känna igen varningstecken på missförhållanden hos de anställda, säger Kristel Nybondas, vd för Landsbygdens Arbetsgivareförbund (LAF).
Misstankarna om ocker inom trädgårdssektorn i Sydösterbotten har fått producentorganisationerna ÖSP, SLC samt LAF att agera och man arrangerar nu en utbildningsserie i hållbar rekrytering. Första föreläsare är just Kristel Nybondas.
– Det är överhuvudtaget en otroligt mångfacetterad problematik som inte minst innefattar kulturella skillnader, säger hon.
Ansvarsfördelningen måste vara bredare
Nybondas sticker inte under stol med att ansvarsfördelningen måste ske på bredare basis i samhället.
– Det är inte våra trädgårdsproducenter som ensamma ska behöva lösa det här, säger hon.
Däremot måste producenterna lära sig att känna igen missförhållanden bland arbetstagare. Arbetskraftsförmedling mot provision eller liknande är olagligt enligt finländsk lag. Men det är mycket svårt att upptäcka om personalen utsätts för utpressning eller hot utifrån.
– De kulturella skillnaderna kan ofta vara det besvärligaste hindret för att upptäcka sådant här. Människor från till exempel Asien kommer ofta från en kultur där det hör till att man så att säga skickar hem en summa pengar varje gång man erhåller lön. Ibland är det inte ens till någon närsläkting man skickar pengarna, säger hon.
I vissa länder är det inte heller olagligt att betala en summa för arbetskraftsförmedling, de facto är det mer eller mindre praxis. Till exempel Ukraina har inte ratificerat just den ILO-förordningen.
– Många odlare upplever det här som ganska snårigt i en byråkratisk bemärkelse, men det är egentligen inte värre än annan byråkrati som företagarna ändå är tvungna att syssla med. Samtidigt ska vi komma ihåg att många arbetsgivare på landsbygden är mikroföretagare och inte har egen sakkunskap i dessa frågor, säger hon.
Berör flera olika lagar
Kristel Nybondas, som också leder den arbetsgrupp som ska ringa in åtgärder för att ta itu med brister i samband med rekrytering, berättar att det är flera lagar som har beröringspunkter med det här.
Beställaransvarslagen, avgiftsförbudet för arbetsförmedling och säsongsanställningslagen är tre centrala lagar och just säsongsanställningslagen berör enbart turismen och jord- och skogsbruket (inklusive trädgård).
– Det är vanligare att det är med säsongsarbetskraften, inte med heltidsanställda, som det finns sådana här problem. Och de som har samma säsongsarbetare år efter år har i regel inte ens dem, säger hon.
Förmedling av hyrd arbetskraft är som bekant lagligt i Finland, men också där ska aktören, precis som vid så gott som all företagsverksamhet, ha representation här i landet. För arbetsgivare som letar efter arbetstagare rekommenderar Nybondas EURES, den europeiska motsvarigheten till de finländska arbetskraftsbyråernas sajt mol.fi eller kontakta Töitä Suomesta (på svenska Jobb i Finland).
Företagare inom jord- och skogsbruket samt trädgårdsbranschen kan bli medlemmar i Landsbygdens Arbetsgivareförbund (LAF). Årsavgiften för SLC-medlemmar är 0,47 procent av fjolårets bruttolönekostnader (exklusive familjemedlemmars löner), minimi 60 euro och maximalt 5.046 euro.