Om den offentliga sektorn ökar sitt användande av ekologiska produkter vore det ett klart framsteg. Kolsänkor är så pass viktiga idag att graden av kolbindning kan komma att påverka stödnivåer framöver. Detta framhölls på den tionde upplagan av Ekotankesmedjan.
Flera talare på årets Ekotankesmedja i Vasa – bland andra mötesordförande Steve Nyholm och Thomas Snellman – underströk vikten av att skolor och andra kommunala aktörer skulle ha mera ekologiska produkter på sina matmenyer.
– Att skolelever bekantar sig med ekoprodukter i ung ålder är relevant. En mera hälsosam livstil kan bidra till ett längre liv. Hälsan är det allra viktigaste vi har. Naturligtvis är det också nyttigt för äldre personer att äta ekoprodukter, sade Steve Nyholm.
Senare under seminariet lades ett konkret exempel fram av Nykarleby stads kosthålls- och städchef Veronika Franzén. I början av 2018 arrangerade centralköket i Nykarleby i samarbete med EkoNu! en ekotemavecka. Kostnadsmässigt blev det inte mycket dyrare än under en vanlig vecka. Men däremot mera arbetsdrygt, sade Franzén.
Enligt en kostpolicy som Nykarleby anammade vintern 2018 går staden in för att anskaffa närproducerade och också gärna ekologiskt producerade råvaror. Bland annat har ekologiska morötter, palsternackor, havregryn och så vidare levererats av lokala ekoproducenter.
– Jag ser gärna att staden ordnar fler ekotemaveckor i fortsättningen. Men för tillfället stretar staden på i hård ekonomisk motvind, sade Franzén.
Mera vall i växtföljden efterlyses
Den mångsidige ekoprofilen Thomas Snellman och ekorådgivarna Ulrika Wikman från ProAgria ÖSL och Michaela Ström gav praktiska råd inför den kommande ekologiska växtsäsongen.
– För att binda kol mera effektivt i odlingsmarker borde man framför allt få in mera vall i växtföljderna. Alla grödor är förbrukare av kol, sade Thomas Snellman.
Snellman förutspår att klimatförändringarna och kolsänkorna kommer att vara så viktiga fenomen framledes att man börjar fastställa stödsystem i relation till kolbindningar.
– Dessutom har man i Finland, med undantag av i Österbotten, tappat hälften av humushalterna i mineraljordar. Det handlar i genomsnitt om en förlust på 80 kilo kol per hektar, tillade Snellman.
Apropå växtföljder betonade att Ulrika Wikman att tre år med spannmålsodling på schemat är den maximala tiden.
– Det fjärde året bör det absolut vara något annat i fältet. Till exempel baljväxter eller så kan man vid behov välja ett år i ensilage, sade Wikman.
Micaela Ström sade att det är tillåtet med produktionsmässig variation i fråga om ekologisk foderspannmål.
– För grisarna spelar det ingen roll om det finns exempelvis flera olika foderkornsorter i samma fält, poängterade Ström.
Inga större förändringar i ekostödsystemet på gång
”Framtidens ekoförbindelser” löd rubriken för SLC-verksamhetsledarens Jonas Laxåbacks anförande. Vad gäller ekosektorns stödsystem i början på 2020-talet torde inga större förändringar vara på gång inom den europeiska unionen.
– Enligt den EU-ekoförordning som träder i kraft den 1 juli 2020 går man bland annat in för att utforma gemensamma spelregler inom unionen. Samtidigt blir det också fortsatt svårare att vara ekologisk växthusodlare efter påtryckningar från sydeuropeiska producenter.
– Aktiva ekologiska gårdar borde prioriteras i sammanhanget, tillade Laxåback.
Laxåback fokuserade allmänt på den kommande jordbruks- och stödpolitiken inom unionen. Man har ställt nio allmänna mål för den aktuella CAP-reformen gällande jordbrukarnas inkomster, konkurrenskraft, klimatförändringar och så vidare.
– Varje EU-land gör upp sin egen strategi. Den finländska strategiarbetsgruppen leds av minister Jari Leppä och det finns även tre andra inhemska arbetsgrupper, sade Laxåback.
Enligt EU:s aktuella jordbrukspolitiska budgetförslag är sämre ekonomiska tider att vänta. Tidsmässigt tas det sikte på 2021, men enligt de senaste signalerna från unionen kan det i praktiken handla om 2022 och 2023.
– För Finlands del handlar det om en minskning av jordbrukspengarna med 421 miljoner euro eller 60 miljoner euro per år. Storbritanniens kommande utträde ur unionen är en betydande orsak till nedgången. Det här beskedet är en stor besvikelse för Finland, sade Laxåback.
Finansiering för nytt EkoNu-projekt säkrad
Av den nuvarande jordbruksproduktionen i Finland är 13 procent av ekologisk karaktär. Beträffande ekoprodukternas andel av den totala konsumtionen är siffran klart lägre – 2,4 procent.
Statens uppställda mål att 20 procent av den uppodlade marken ska vara reserverad för ekoodling år 2020 kommer inte att nås med den här takten.
– Utvecklingen är dock positiv, inte minst eftersom exporten drar. Ekocertifierad ekologisk havre från Finland har rentav blivit en världsprodukt, sade Steve Nyholm.
– Trots att ekoförbindelserna avbrutits under återstoden av det här året har vi arrangerat en ekologisk grundkurs i början av året. Kursen lockade 20 deltagare, sade YA-utbildningschefen Anders Grannas.
Projektledaren Ann-Sofi Ljungqvist berättade att finansiering för ett nytt EkoNu!-projekt ”EkoNu 3.0” har erhållits. Projektet fokuserar exempelvis på konsumtion och offentliga måltider och till målsättningarna är också ett breddat utbud av ekologiska produkter.
– Konsumtionsnivån i Finland är inte alls på samma nivå som i Sverige där 9 procent av de köpta produkterna är ekologiska. Finland är också långt efter Danmark och Tyskland i det här avseendet.
– Andra mål med det här projektet är att höja kompetensen inom ekoområdet och arbeta för hållbar utveckling och cirkulär ekonomi, sade Ljunqvist.
Det nya EkoNu!-projektet backas upp ekonomiskt av Europeiska jordbruksfonden samt NTM-centralerna i Österbotten och Nyland.
Matmedborgarskap
Patricia Wiklund från Invenere höll ett filosofiskt och framåtblickande föredrag med rubriken ”Livskraftiga matsystem kräver matmedborgarskap!”. Wiklund framhöll att det krävs radikalt nytänkande inom den globala matproduktionen.
Det nuvarande produktionssystemet tär hårt på planeten och har högst 30 år kvar. Kanske är det redan för sent. Men nu måste man kämpa mot förfallet så mycket som möjligt, betonade hon.
Några nyckelfaktorer i kampen är smart produktion, smart konsumtion, återvinning och ett samhälle som agerar på smart vis.
– Det gäller att tänka cirkulärt och fördela istället för centralisera, exemplifierade Wiklund.
