Förre ekorådgivaren och distriktsagrologen Bertel Riska har författat en historik över den ekologiska odlingen i Österbotten. Boken spänner i huvudsak över en cirka 40 år lång tidsperiod med start från mitten av 1970-talet.
För något över två år sedan fick den pensionerade ekorådgivaren Bertel Riska idén om att blicka tillbaka på och dokumentera den österbottniska ekoodlingen.
Bertel Riska framhåller att författandet av ”Ekologisk odling i Österbotten” har varit en lång och inte helt spikrak process.
– Först var det tänkt att historiken skulle ges ut av föreningen. Slutligen blev det en utgåva i egen regi och på ett eget förlag. Jag har för ändamålet erhållit bidrag från Svenska kulturfonden.
I sin bok fokuserar Bertel Riska på de alternativa odlingsformer som under 1900-talet banade väg för ekologisk odling av modernt snitt.
Riska ihågkommer också några österbottniska föregångare inom den ekologiska sektorn; Bjarne Back från Rimal och Fjalar och Kristina Holmqvist i Linnusperä. Det sistnämnda paret bedrev biodynamisk produktion i sin hemtrakt redan 1966.
– Tyvärr har jag inte kunnat göra alla önskade intervjuer, säger Riska.
Svenska Österbottens ekologiska förening
I mitten av 1980-talet grundades Österbottens biodynamiska förening med Vasabon Ralf Hammarström som en särskilt aktiv eldsjäl. Fem år senare ansåg man i landskapet att tiden var mogen för att komplettera med en ekologisk förening.
– Svenska Österbottens ekologiska förening grundades formellt i slutet av året 1990. Det första egentliga verksamhetsåret för föreningen var 1991, säger Bertel Riska.
Samma år, 1991, blev det obligatoriskt för ekologiska jordbrukare att delta i grundkurser som till största delen har hållits på lantbruksskolor. I egenskap av ekorådgivare har Bertel Riska undervisat mycket mellan Kristinestad och Karleby.
Intresset för den ekologiska föreningen i Österbotten visade sig vara stort från första början. Nationellt placerade sig landskapet resolut i toppen i fråga om intresset för ekologisk produktion.
106 producenter ingick ekoodlingsavtal 1990. Av dessa anslöt sig inte alla till den ekologiska föreningen. Det rörde sig om en väldigt blandad skara. Det handlade om allt från heltidsaktörer inom djurhushållning till spannmålsodlare till månskensjordbrukare.
– I början fanns det nog en del lycksökare som var ute efter att erhålla olika premier. Efter hand slutade en del som medlemmar, medan de mera seriöst lagda producenterna stannade kvar i föreningen, säger Riska.
Förmedlade utsäde och skickade odlingsbrev
Själv hade Kronobybon Bertel Riska en mångsidig funktion inom den svenskösterbottniska ekologiska föreningen när det begav sig på 1990-talet.
– I den norra delen av landskapet var det jag som förmedlade olika typer av ekologiskt utsäde och förpackningsmaterial i början. I Vasatrakten hade Bjarne Back en motsvarade roll.
– Jag distribuerade också ämnesrelaterade tidskrifter och böcker. Därtill skickade jag ut odlarbrev med matnyttig information till föreningsmedlemmarna. Inledningsvis var brevmängden tre per år. Sedan ökades antalet till 5-7 per år.
Svenska Österbottens ekologiska förening ordnade också olika föreläsningar, seminarier och resor.
– Som konsulent kunde jag dock inte ägna mig åt marknadsföringsuppgifter, fortsätter Riska.
– Alla ekoodlare har inte nått ut till ekologiska marknader effektivt. De har därför varit tvungna att sälja sina produkter konventionellt. Speciellt när det gäller köttbranschen har utvecklingen varit svajig. Vissa slakterier har efter hand hoppat av och slutat ta emot ekologiskt producerat kött, tillägger Riska i samma veva.
ÖSP-ekoombud
Efter EU-inträdet 1995 infördes statlig granskning av ekologiska produktionsverksamheter som erhåller ekostöd. Innan dess hade denna kontrollfunktion innehafts av de ekologiska föreningarna.
Tidigare arrangerades de ekologiska grundkurserna i Österbotten i ekoföreningens regi. Numera är det ProAgria Lantbrukssällskapet som håller i trådarna i samarbete med Yrkesakademin i Österbotten.
Bertel Riska anställdes som distriktsagrolog på ProAgria Lantbrukssällskapet i mitten av 1970-talet. I slutet av 1980-talet profilerade han sig parallellt som ekorådgivare.
– På 1990-talet var Boris Lindgård verksam på Lantbrukssällskapet både som ekorådgivare och maskinkonsulent under en kortare tid innan han blev privatföretagare. Lindgård brukade även leda fortsättningskurser i ekologisk odling på dåvarande Korsholms skolor.
– I historiken tillägnas också ett kapitel om den första ÖSP-ekoombudsmannen Paula Viertola-Jern som anställdes 1997.
”Ekologiska odlingen i Österbotten” är tillgänglig via författaren eller exempelvis på Gros Bokhandel i Vasa, Jakobstads bokhandel och Närpes bokhandel.