Så länge Finland importerar nötkött finns det plats för flera inhemska producenter på marknaden resonerar Hanna Westman och Rickard Backman i Kyrkslätt. De bygger en ny ladugård med plats för 40 dikor och lite får. I våras inledde man övergången till ekologisk växtodling på gården. Övergången till ekologisk djurhållning börjar 2021.
På Jeggars i södra Kyrkslätt står den nya ladugårdsbyggnaden på sin plats, men ännu är det mycket som ska göras innan de 40 Herefordkorna och 20 Texelfåren kan flytta in i november. Fåren har redan anlänt i början av augusti, men går än så länge på bete i närheten.
Hanna Westman och Rickard Backman tog över Westmans hemgård 2014. Dålig lönsamhet i den traditionella spannmålsodlingen under flera år gjorde att de började fundera på andra alternativ. Att satsa på djur ger ett ben till att stå på och möjlighet till sysselsättning på den egna gården.
– Jag har alltid hållit på med djur och vi har haft hobbyfår några år. Nu jobbar jag på annat håll, men målet är att vi båda i framtiden ska kunna ha vår arbetsplats här, säger Hanna Westman.
När man har djur känns det naturligt att övergå till ekologisk odling tycker de. Egna djur betyder att en stor del av åkerarealen på 120 hektar kommer att bli vall. Cirka 60 hektar vall räknar de med att behövs för den besättning som planeras.
– Det ekologiska kretsloppet blir tydligt när man har djur som äter vall och så blir det gödsel som man igen sprider ut, säger Rickard Backman.
Tjurkalvarna kommer att säljas till förmedling vid ett halv års ålder. Kvigorna föds upp till avel eller kött som ska säljas direkt till kunderna via Reko, Gårdsboden eller andra kanaler.
Fårköttet kommer att säljas direkt till kunderna. De litar på närproducerat kött hittar köpare i huvudstadsregionen.
– Kanske människor också börjar tänka mer på hurdant kött de äter, säger Rickard Backman. Att man kan äta mindre mängder, men bättre kvalitet och gärna närproducerat.
Ventilationsås ger ljus och luft
Den nya ladugården blir 15 x 40 meter. Intill den står en mindre hall som ska användas som gödsel- och strölager, samt utrymme för avelstjurarna. Byggnaderna är placerade så att ladugårdsbyggnaden vid behov kan förlängas med 25 meter.
Hallarnas golv är isolerade, för bättre hållbarhet och för att ge större möjligheter att använda dem till någonting annat i framtiden, om så skulle behövas.
Längs hela taket löper en ventilationsås av polykarbonat, samma material som används i växthus. Den släpper in ljus och ut luft.
Parallellt med kanalens öppna sidor finns snöskydd som förhindrar att det snöar in, samtidigt som de gör att det inte drar rakt in i hallen, utan luften rör sig ut via öppningar i åsen.
Ladugårdsbyggnaden kan delas in i fyra grupper, tre för kor och en för fåren. Det finns också möjlighet att montera kalvningsboxar som senare på våren blir kalvgömmor, där kalvarna kan få kraftfoder utan att korna kommer åt det.
Här finns också kontor med sociala utrymmen för omklädning och tvätt, och ett kontor med kök och möjlighet övernattning vid behov.
Ledljus styrs av sensorer
Djuren kommer att bo på en djupströbädd och ha fri passage ut till rastgården. Rastgården ska asfalteras och bottnen dräneras.
Rastgården omges av en uppsamlingsränna för ytvattnet. Regnvattnet leds till en naturlig bassäng och därefter vidare till en brunn med fosforrening.
Belysningen i hallen består av ledlampor med sensorer som är kopplade till en styrcentral. Sensorerna känner av ljusmängden, på det sättet tänds de bara när det behövs.
Byggnaderna kommer att ha övervakningskameror både in och utvändigt så att det går att följa med vad som händer via dator eller mobiltelefon.
Svårt att få anbud
Hela byggprojektet har en budget på cirka 500.000 euro. När det var dags att gjuta visade den delen sig kosta mer än beräknat, men å andra sidan kommer asfalteringen antagligen att bli billigare än väntat.
I och med att Backman själv gjort en del av grävmaskinsarbetena på byggplatsen har de kostnaderna kunnat hållas nere. Själva hallen är en lätt modifierad standardmodell och av samma typ som de sett i samband med flera studiebesök.
Några stora överraskningar har inte kommit under byggprojektet, men det visade sig svårare än väntat att få anbud på hallarna från olika leverantörer.
– Vi bad om anbud från en handfull företag, men flera svarade inte alls på förfrågan, berättar Hanna Westman.
– Ett företag frågade om vi var seriösa i vår planer och ville komma hit och se byggplatsen innan de gav anbud. Till sist fick vi två anbud och prisskillnaden var så stor att det inte var ett svårt val.
