Lantbruk är basen i människans liv. Så lyder den unge franske lantbrukspraktikanten Arnaud Chahinians livsfilosofi. Han har ännu inte fyllt 30 och är full av iver över att snart starta eget jordbruk i Rhônedalen. För tillfället lär han sig yrket på gården ”Les poiries sous Geslin” i Bretagne.
– Vi äter klockan 13 som vanligt. Ni är strax välkomna!
Lantbrukarparet Odette och Dominique Fourmont går runt bland sina medarbetare på gården ”Les poiries sous Geslin” för att påminna dem om att komma i tid till lunchbordet. Än så länge finns det tid kvar för att slutföra sysslorna på åkern.
– Att stå här i 35 graders hetta och plocka jordgubbar är kanske inte den roligaste av alla jordbrukssysslor. Desto skojigare är det att tvätta schalottenlökar, klippa stjälkarna i samma längd och sedan stapla dem fint i en korg, säger 28-årige praktikanten Arnaud Chahinian.
Han berättar att många människor njuter av att se filmer på sociala medier där lantbrukare lägger upp grönsaker på ett tilltalande sätt.
– Visst är det ett bra betyg för oss jordbrukare? Mycket mer än så behövs inte för att bli glad, säger han.
Ska starta eget lantbruk
Arnaud påminner om att man i livet gör olika val och tillägger att han är mer än nöjd med sitt beslut att snart starta eget lantbruk.
– Ja, redan i tonåren bestämde jag mig för att vårda vår jord. Det kanske låter banalt, säger han.
– Men för mig är det viktigt att inte exploatera jord och mark. Den sidan hade jag inte velat stå på.
Arnaud praktiserar hos Odette och Dominique Fourmont i sju månader och säger att han här lär sig lite av varje. Det rör sig om det där lilla extra som lärarna i klassrummet inte kan förmedla.
– Jag har till exempel insett hur viktigt det är att veta vad som gömmer sig under jorden, vad som växer ur den och samtidigt ta hänsyn till luften ovanför markytan. Allt är inte bara växten i sig.
Paret Fourmonts lantbruk cirka 40 kilometer väster om bretagnska staden Rennes, är litet och räknar bara 32 hektar. Flera medier har uppmärksammat ägarna då man anser att de värnar för jordbruksyrket. I vissa medier kallas de för hjältar på åkrarna.
Det är allmänt känt att en fransk lantbrukare tjänar i genomsnitt den lagstadgade minimimånadslönen. Den ligger på cirka 1.400 euro just nu. Det är inga stora pengar det rör sig om.
35 timmar i veckan för anställda
Odette intygar ändå att gårdens avkastning räcker för att anställa tre personer och erbjuda mat och husrum till praktikanten.
– Jag klagar inte. Mer än det här behöver jag inte, säger hon.
I kontrakten står en arbetsbörda på 35 timmar i veckan. Mer än så får ingen anställd jobba. Det är lag sedan år 2000.
Givetvis står Odette och Dominique själva för det största jobbet. Ofta blir det en 70 timmars arbetsvecka på åkern bland odlingarna av grönsaker och sädeslag eller bland de normandiska korna.
Varje fredag kväll kommer traktens invånare till gårdsförsäljningen i ladugården. Om lördagar säljer de sina varor på torgmarknaden i intilliggande staden Vitré vars historia startade under medeltiden.
Parets jordbruk är biodynamiskt.
Ivrig att sätta igång
– Fast för mig är det inte så viktigt att vara traditionell, biodynamisk eller ekologisk lantbrukare. Viktigast är att få odla och sköta om djuren väl. Jag vill bara sätta igång, inflikar Arnaud.
Nästa år ska han få en plats på ett jordbrukskollektiv i södra Rhônedalen. Det ser han fram emot. Flickvännen Eloïse ska finnas vid hans sida.
– Om jag måste rycka in för att ta ett handtag, är det bra om jag också har vissa baskunskaper om jorden. Här har jag lärt mig mycket, säger Eloïse som är utbildad keramiker.
Arnaud avbryter:
– Det ska bli jättespännande att jobba med kollegor på kollektivet. Då ligger inte allt ansvar enbart på mig och min flickvän, säger han.
Odette och Dominique Fourmont har tagit emot praktikanter sedan ett tjugotal år tillbaka.
– Det ger hopp att se hur unga män och kvinnor känner passion för yrket. Jag får en riktig energikick, berättar Odette som en gång i tiden sadlade om från läraryrket för att bli bonde.
Två av parets tre barn har gått i föräldrarnas fotspår.
Givetvis är inte yrket en dans på rosor. Det känner så gott som alla till.
Dyster statistik
Men det är ingen idé att diskutera allvarliga ämnen som exempelvis Senatens chockerande statistik som visar att omkring tre lantbrukare tar sitt liv varje vecka i Frankrike. Orsaken är oftast den låga inkomsten, storvaruhusens allt tuffare krav för egna vinster och den tunga arbetsbördan.
År 1970 fanns över 1,5 miljoner bönder i Frankrike. Idag är de knappt över 400.000 stycken kvar och bara 20 procent av dem är under 40 år.
– Som tur är lägger man inte ned våra jordbruksskolor. Det finns väl en sådär trettio, fyrtio stycken i landet och det bevisar att den franska regeringen inser att vi utför ett viktigt yrke, säger Dominique och kryper in under en enorm pressening som skyddar en sallatsodling av Mizuna som är särkilt populär i Japan.
Jag följer efter i hukande ställning. En av de anställda, Vital Rutin skär av stjälkarna och placerar sallaten i en box.
Vital bytte nyligen bana. Under fem år jobbade han som tekniker på olika tv-stationer i Paris. Han träffade stjärnor och toppolitiker.
– Fastän jag hade en fast tjänst och många avundades mitt yrke, var jag inte lycklig, säger 30-åringen.
Han visste inte hur han skulle förändra sitt liv och begav sig ut på en fem månader lång resa i Kanada genom WWOOF, en internationell organisation där man förmedlar kontakter mellan gårdar och volontärer. När han arbetade i utbyte mot husrum och mat, sa det plötsligt klick.
Tillbaka i Paris, sa han upp sig och flyttade till Bretagne. Det var lätt att hitta jobb på en gård.
–Tänk, nu är det kul att vakna och börja jobba tidigt om morgonen. Dessutom är jag nöjd när jag lägger mig om kvällen, säger han.
Gemensamma luncher
När klockan är tretton, skyndar vi ut från presenningen och går till gårdshuset i raskt takt.
Varje dag bjuder Odette och Dominique Fourmont på lunch för anställda och praktikanter. Det är ett sätt att umgås på.
Denna dag kommer en god vän på besök. Han har tidigare arbetat som ingenjör, men efter att ha blivit pensionär ställer han gärna upp och jobbar gratis med olika sysslor.
Måltiden består av sockermelon dekorerade med ätbara blommor. En sallad med mizuna blandad med senapskål. En brun kalv slaktades nyligen. Nu serveras den med ris.
Därefter följer ost med bröd och till efterrätt blir det chokladmousse.
Nästan allt är hemlagat och de flesta av produkterna kommer från gården.
Unge Florent Lepage anställdes nyligen på gården.
– Vissa hackor, som man tar bort ogräs med, har varit tuffa att lära sig hantera på rätt sätt. I skolan fick vi aldrig lära oss det, säger han under den två timmar långa måltiden.
För här stressar man inte.
– En lång lunch med grönsaker och frukt vi odlat och kött vi fött upp är en daglig höjdpunkt i livet, säger Dominique.
