Förutsättningarna för djurhållningen på Åland och i ytterskärgården kunde förbättras genom att i högre grad ta regionens särdrag i beaktande i stödpolitiken, genom att hitta lösningar på problematiken med de höga kostnaderna inom primär- och livsmedelsproduktionen samt genom att öka mervärdet längs hela livsmedelskedjan, påtalar Pellervo Ekonomisk Forskning (PTT).
I rapporten från Pellervo Ekonomisk Forskning (PTT) betonas också vikten av förutsägbarhet vad gäller stödpolitiken och förändringar inom denna.
– För Åland och den yttre skärgården är det viktigt att skärgårdsförhållandenas särdrag beaktas. Ur regionens synvinkel är det nödvändigt att trygga förutsättningarna för en lokal primärproduktion och livsmedelsindustri, eftersom risken för att produktionen upphör helt och hållet är betydande, säger äldre lantbruksekonom Päivi Kujala.
Förutom för livsmedelsförsörjningen och försörjningstryggheten är djurhållningen en viktig del av landskapsvården på Åland och i ytterskärgården, och betesmarkerna är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden.
I PTT:s analys utreddes hur stödförändringarna i EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP påverkar djurhållningen på Åland och i fasta Finlands ytterskärgård mellan finansieringsperioderna 2023-2027 och 2014-2022.
Dessutom granskades livsmedelsmarknadens verksamhet och senaste utveckling på Åland, ur djurhållningens synvinkel.
På Åland är den genomsnittliga gårdsstorleken cirka 35 hektar och åkermarken utgörs ofta av många små skiften. Gårdsarealerna och antalet produktionsdjur per gård har ökat betydligt under EU-medlemskapet samtidigt som antalet gårdar har minskat klart.
Kriserna har slagit hårt mot skärgården
De senaste åren har varit svåra för boskapsuppfödare på Åland och i ytterskärgården, med två år av torka (2018 och 2021), kraftiga stormar, coronapandemin och nu senast kriget i Ukraina och inflationen.
Enligt de lantbruksföretagare som intervjuades för utredningen har kriserna haft en betydande inverkan på gårdarnas lönsamhet och i synnerhet påverkat företagarnas framtidsplaner.
Med tanke på framtiden och lönsamhetsfrågan anser lantbruksföretagarna att det vore kritiskt att producentpriserna skulle hållas på en högre nivå än tidigare i förhållande till produktionskostnaderna.
På basen av intervjuerna är skillnaderna från gård till gård samt mellan olika produktionsgrenar på Åland och i ytterskärgården stora vad gäller investeringsvilja och vilja att utveckla verksamheten.
Många överväger tvärtom att minska eller lägga ner verksamheten helt om det ekonomiska läget inte förbättras.
Skärgården efterlyser förutsägbarhet i stödpolitiken
Med tanke på djurhållningens framtid på Åland och i ytterskärgården är det viktigt att den nuvarande svaga lönsamheten förbättras. Stödpolitiken främjar även i framtiden strukturutvecklingen mot större produktionsenheter och det är svårt att få småskalig verksamhet lönsam.
Förutsättningarna för storskalig produktion på Åland och i skärgården är dock begränsade.
– Centralt för förbättringen av jordbrukets lönsamhet är utvecklingen av en mera marknadsbaserad verksamhet. För producenterna i skärgården måste förändringarna i stödpolitiken vara förutsägbara och bättre beakta småskalig eller på annat sätt specialiserad produktion, eftersom ändringar i stödåtgärder eller villkor här kan vara mycket betydande, säger lantbruksekonom Mauri Yli-Liipola.
Till exempel är skärgårdskvigorna en viktig del av landskapsvården i ytterskärgården. I det reformerade finansieringsprogrammet har stödet för skärgårdskvigor avskaffats och i praktiken ersatts av ett nötdjursbidrag som producenterna får först när de säljer djuren till slakteriet.
Problemet är att många producenter inte kan hålla kvar djuren i skärgården ända fram till slakt och om de säljer kvigorna för slutuppfödning på annat håll förlorar de hela sin rätt till stöd.
De intervjuade betonade också den höga kostnadsnivån för vatten, el och avfallshantering på Åland. En lägre kostnadsnivå skulle förbättra förutsättningarna för både primärproduktionen och i synnerhet för livsmedelsindustrin, samt jämna ut konkurrensskillnaderna med Fastlandsfinland.
Konkurrenskraften kunde också förbättras genom att skapa mervärde i livsmedelskedjan och i högre grad utnyttja lokala särdrag inom marknadsföringen. Ett exempel vore att skilja skärgårdskött från kött som producerats på fastlandet.
Rapporten grundar sig på en utredning finansierad av Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC). Den fullständiga rapporten har publicerats på PTT:s webbplats www.ptt.fi.