Ett starkt kompetensbaserat stöd behövs för jordbrukarna, heter det i Reijo Karhinens rapport om jordbrukets lönsamhet som fick offentlighet i dag. Ett av de viktigaste förslagen i rapporten framhåller Reijo Karhinen själv är att inrätta ett nytt kompetens- och servicecenter i anslutning till naturresursinstitutet Luke.
– Det här förslaget har vissa likheter med SLC:s förslag om starka livsmedelscenter som vi framfört under beredningen av rapporten, säger SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback.
Enligt SLC skulle Finland behöva sådana livsmedelscenter, som kan visa vägen till konstruktivt samarbete. Det kunde till exempel vara med modell från Agro Food Park som grundats nära Århus i Danmark där hela livsmedelsklustret är involverat och samarbetar med bland annat Århus universitet.
Nylund nöjd
SLC-ordföranden Mats Nylund är efter en första genomläsning nöjd med Reijo Karhinens arbete.
– Mest intressant är hans betoning på samsyn i livsmedelskedjan, tycker SLC-ordföranden. Det gäller i synnerhet dagligvaruhandeln som måste fås med i en win-win situation. Förslagen om att förbättra informationsgången och att de två stora handelskedjorna med dominerande marknadsställning borde öppna sina kunduppgifter för tredje part skulle verkligen betjäna konkurrensen.
SLC har i anslutning till beredningen av Karhinens rapport understrukit behovet för forskningen att få tillgång till de ekonomiska siffrorna i livsmedelskedjan, detta även för att förbättra förtroendet för kedjan.
– Genomskinligheten i prisbildningen bör bli bättre, kommenterar verksamhetsledare Jonas Laxåback i sammanhanget.
– Också Karhinens fokus på riskerna med private label är något som SLC vid upprepade tillfällen lyft fram, säger ordförande Mats Nylund.
Utredningsmannen betonar starkt att utan lönsam primärproduktion har vi ingen stark livsmedelskedja.
Åkern är den viktigaste resursen
Vidare är Mats Nylund glad över att Karhinen är mån att lyfta fram åkern som jordbrukets viktigaste resurs och att han efterlyser ett utvecklingsprogram för åkrarna, som han kallar Åkerreformen 2025. I Karhinens planer ingår även ny fart på skiftesförrättningarna.
Också SLC framhöll åkern som den viktigaste resursen under beredningen av rapporten.
– Karhinen sätter emellertid även fingret på att producenterna inte utnyttjar sina påverkningsmöjligheter i livsmedelskedjan tillräckligt bra, säger Mats Nylund.
– Detta gäller både producentägd industri och de sektorer där vi inte är organiserade på marknaden.
Bland annat de utökade möjligheterna att grunda producent- och branschorganisationer med betydande undantag från konkurrenslagstiftningen är något som också SLC lyft fram vid flera tillfällen.
– Som bankman betonar dessutom Karhinen ekonomiskt kunnande, forskning och spetskunskap, vilket är föga överraskande, fortsätter SLC-ordföranden. Det är viktigt, men det innehåller inte som sådant något nytt.
Jordbrukets inkomst skulle höjas
Det var på initiativ av statsminister Juha Sipilä samt jord- och skogsbruksminister Jari Leppä, båda från centern, som Reijo Karhinen i somras fick i uppdrag att reda ut möjligheterna för förbättringar av jordbrukets lönsamhet.
Målsättningen var att komma med förslag som kunde höja summan av jordbrukarnas företagarinkomst med en halv miljard euro. Det motsvarar ungefär vad företagarinkomsten sjunkit med från 2009 till 2016.
Lönsamheten är i bottnen också jämfört med andra EU-länder. Finland ligger nu på 25 plats i unionen.
Reijo Karhinen skriver själv i rapporten att jordbrukarnas känsla av att uppskattningen av deras produkter hos allmänheten inte syns i prissättningen kom tydligt fram redan i början av utredningsarbetet. Bönderna är missnöjda med fördelningen av inkomsterna inom matkedjan.
Bondeföretagen i nyckelroll
Här ger utredningsmannen dock delvis bollen tillbaka till producenterna själva. Således är de bondeägda företagen i en nyckelroll, när det gäller deras möjligheter att betala ett vettigt pris för råvaran samt deras inflytande som förhandlingspartner gentemot den koncentrerade handeln.
Utredningsmannen ifrågasätter i det sammanhanget kombinationen av börsnoterade bolag och andelslag, som enligt honom riskerar att ta ut varandras starka sidor.
Han frågar sig i övrigt om hela produktionskapaciteten utnyttjas tillräckligt effektivt. Här föreslår Karhinen att jordbrukarna bör få en förbättrad inkomst för en summa på 150-200 miljoner euro genom ett bättre producentpris från den förädlande industrin.
Det behövs en konkurrenskraftig förädlingsindustri, den möjliggör också ett bättre producentpris, framhåller Reijo Karhinen.
Behövs: ett gemensamt matbord
För att uppnå förbättringar är han i sin utredning bland annat inne på mera direkt kontakt mellan producenter och konsumenter, samarbete mellan producenterna sinsemellan, ökning av livsmedelsexporten och möjligheter att utnyttja ny digital teknik för att skapa nya verksamhetsmodeller inom kedjan.
En gemensam syn på matproduktionen och försörjningen och en gemensam vilja att föra kedjan framåt är i alla fall en förutsättning för framgång.
Utredningsmannen drar slutsatsen att den gemensamma atmosfären inom kedjan i dagens läge är svag. Samtidigt understryker han att en matkedja utan en lönsam basproduktion inte fungerar.
Som botemedel efterlyser han ett gemensamt diskussionsforum, ”det gemensamma matbordet” som han kallar det. Det här forumet skulle definiera en gemensam vilja för hela kedjan samt en strategi och övergripande målsättningar. Statsrådet skulle utse åtminstone de första medlemmarna. En skild exportgrupp skulle få jobba inom forumet.
Priserna följer inte produktionsinsatserna
Reijo Karhinen är också inne på att producentpriserna inte alltid följt med förhöjningar av produktionsinsatserna, till exempel handelsgödsel och energi. Han efterlyser en aktivare intressebevakning när det gäller insatserna.
Han vill således spara in cirka 250 miljoner euro årligen på produktionsinsatser jämfört med nuläget efter en övergång på 3-4 år.
Vidare vill Reijo Karhinen få till stånd en produktion och även en marknadsföring som bättre än i dag tar utgångspunkt i efterfrågan. Han påminner om att konsumenterna förväntar sig att den inhemska maten har en framträdande plats och att det ska finnas bättre tillgång på närmat.
Men den offentliga bespisningen ska föregå med ett gott exempel i sin anskaffning av råvaror, framhåller han.
I det sammanhanget är det dock viktigt att de övervakande myndigheterna alltmer övergår till en rådgivande roll. Onödig byråkrati måste avvecklas. Också de många organisationerna inom näringen bör ha en klarare rollfördelning än i dag för att undvika överlappande, anser utredningsmannen.
Han ifrågasätter vidare Valios förpliktelse att sälja mjölk till sina konkurrenter, som konkurrens- och konsumentverket i tiderna ålade koncernen.
– En betydande del av den mjölken förpackas i private label förpackningar. Det här var också en sak som SLC påpekade under beredningen, säger verksamhetsledare Jonas Laxåback.
Jämlika krav på importprodukter
Det samma gäller SLC:s påpekande att man måste kunna ställa samma krav på produktionsförhållandena för importerade livsmedel som på de inhemska livsmedlen.
Motiveringen är att de finländska producenterna måste kunna konkurrera på lika villkor med dem som exporterar till landet.
– Även detta har Karhinen uppmärksammat i rapporten konstaterar Jonas Laxåback.
Därutöver understryker Karhinen betydelsen av att jordbruket kan investera i sin produktion. De gårdar som utvecklar sin produktion och satsar är i en nyckelposition nu och framöver, hävdar han.
Utredningsmannen glömmer inte heller att framhålla betydelsen av avbytarsystemet inom husdjursproduktionen för att upprätthålla jordbrukarnas ork. Han vill även att projektet Ta hand om bonden blir permanent.
Inte stöd till skenbar odling
När det gäller reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken vill Reijo Karhinen inte vara med om att stöda det han kallar skenbar odling.
Däremot föreslår han en ersättning till jordbrukare som slutar och säljer eller hyr ut åkern till andra på förmånliga villkor.
Målsättningen är att Karhinens arbete så småningom ska verkställas under kommande regerings- och riksdagsperiod.
Läs också:
Karhinens rapport är förankrad både bland producenter och konsumenter
SLC: Karhinens rapport måste bli en ny början för jordbruket