Träbroarnas andel av alla fordonsbroar är liten, men visst byggs även nya träbroar. Holmarna Ramsö och Vallmo i Åbolands skärgård binds samman av en välvd träbro, som klarar tunga transporter.
– Den här bron klarar alla transporter, och vi har därför inte lagt ut någon viktbegränsning på den, berättar Kaj Åberg, ordförande för väglaget Vikom-Käldö-Vallmo i Pargas.
Han har hållit i väglagets ordförandeklubba i fyrtio år, och varit med om att ordna både med en färja från Vikom till Ramsö och den nya bron från Ramsö till Vallmo. Släktgården brukas i dag av den yngre generationen, men Åberg minns hur det var i tiderna då det varken fanns färja eller en bra bro.
– För tunga transporter såsom spannmål och timmer utnyttjade vi förbindelsebåten Ursus, som alltid måste beställas på förhand. Och när barnen var små kunde det hända att vi åkte femton gånger om dagen av och an med egen båt på grund av olika ärenden.
Väglaget hör till de största i Pargas. Av de knappt 200 delägarna är ungefär hälften på Vikom-sidan, medan den andra hälften har sin fastigheter på Vallmo, Ramsö och Käldö och därmed använder färjan och bron.
– Många delägare är deltidsboende. Men i och med möjligheten att arbeta på distans har flera varit ute på sina stugor här i kanske tio månader, berättar Åberg.
Det var en lång process innan den nya träbron blev verklighet. Planeringen inleddes redan 2009.
– Väglagets ursprungliga tanke var att fylla ut med mark från båda sidorna, så att bron, som vi tänkte skulle vara en metallkonstruktion, inte skulle bli så lång.
De här planerna godkändes inte av myndigheterna, eftersom det ansågs att strömningen i Västersundet hade påverkats för mycket.
– Dessutom skulle större båtar kunna ta sig under bron, så den fick inte heller vara för låg.
Ersatte läckande pontoner
Alla parter var ändå överens om att en ny bro behövdes.
– Den gamla bron var egentligen amerikanska landstigningspontoner, som vi fick hyra av Vägverket. Det var två pontoner med en konstruktion emellan som gick att öppna, så att båtarna kunde köra igenom, minns Åberg.
Denna konstruktion var i bruk i cirka tjugo år.
– Den sista tiden var pontonerna i dåligt skick. De läckte och jag fick lappa dem flera gånger.
Valet föll på Destias träbro, en konstruktion som använts också på andra ställen. Två saker höll väglaget hårt på: bron skulle tåla tunga transporter och vara tillräckligt bred.
– Till exempel Sandöbron som är byggd tidigare är mycket smalare. Ska du över med en stor skördetröska krävs att bron är bred, påpekar Åberg.
Väglaget fick sin röst hörd: den 75 meter långa bron har en bredd på över fem meter och klarar galant av även timmertransporter.
Ännu som ny
Byggarbetena inleddes hösten 2011 och bron var färdig påsken 2012, så den har varit i användning nästan jämt nio år.
– Våra delägare har varit nöjda med bron. Det enda man klagat på är att bygget kostade mycket. Vi fick 75 procent statsstöd och 80.000 euro i bidrag från Pargas stad, men då den totala kostnadskalkylen var 860.000 euro är det klart att delägarnas andel var kännbar.
Än så länge har bron inte krävt något särskilt underhåll, även brodäcket ser ut som nytt.
– När det i sinom tid slits upp körspår på däcket, är det möjligt att vi måste förstärka det med metallplattor, funderar Åberg.
För att brons trädelar ska hållas i bra skick länge har extra uppmärksamhet fästs vid vattenavrinningen. På båda sidorna om bron har grusvägen asfalterats och formats så att regn- och smältvattnet ska rinna bort från bron.
Landfästena och mittens gjutna betongfundament är fastpålade i berggrunden, vilket krävde en del markarbeten. Allt gick planenligt, minns Åberg.
– Själva byggarbetet, som utfördes av Destia, gick bra. Limträbalkarna i impregnerad tall passade perfekt i fästena, det vara bara att lyfta dit dem.
Som väglagets ordförande bar han det yttersta ansvaret för att genomföra projektet.
– Väglaget fick ta ett eget banklån på 300.000 euro före bygget för att kunna betala inkommande räkningar innan vi fick in de andras andelar, från stat, stad och delägare. Nu är allt betalt och väglaget är skuldfritt.
Var det en tung process?
– Jag kände nog mera en glädje av att få igång projektet, och att byggskedet gick så smärtfritt, erkänner Åberg.
Materialet avgörs från fall till fall
Vid Pargas stad berättar man att det är mycket som spelar in vid val av bromaterial, bland annat omgivningen, användningen, belastningen, utseendet och arbetssättet samt ekonomin.
De broar som Pargas stad ansvarar för och är avsedda för cyklister och fotgängare är byggda av trä.
– Träbroar i Pargas är ett motiverat val, dels för att de är hållbara, kostnadseffektiva och passar in i miljön, men också med tanke på kolneutraliteten och ökande fokus på den aspekten, säger Jonas Nylund, teknisk chef vid Pargas stad.
Han påpekar att generellt är det förstås dock alltid så att varje bro är ett skilt objekt och projekt och besluten tas utifrån varje enskilt fall, med beaktande av alla faktorer för det aktuella fallet, inte minst ekonomin.
Läs också: Trä kunde användas i flera broar
