Utan att vara medveten om det har ekoproducenten Robin Eriksson i Munsala sålt ett parti ekologisk havre, som skulle ha varit livsmedelshavre för Fazer, som foderhavre till Raisio. Detta trots att partiet fyllde kvalitetskraven för livsmedelshavre. Partiet kippades i fel ficka. Alla beklagar att Robin nu har gått miste om cirka 5.500 euro i inkomster, men ingen vill kännas vid ansvaret för att ett fel har begåtts.
Den 21 november i fjol skickade Robin lasset med ekologisk havre på just under 40 ton iväg till Viljavas lager i Tavastehus. Han hade kontrakt med Fazer Mylly och hade varit i kontakt med kvarnen före leveransen.
– Avsikten var naturligtvis att det skulle bli livsmedelshavre, berättar Robin. Men bland de 3 prov vi tog på partiet, så var hektolitervikten i ett av dem 300 gram under gränsen på 52 kilo. När vi frågade hur vi ska göra i fall partiet inte godkänns som livsmedelshavre fick vi veta att det inte är något problem, eftersom Raisio har mottagningslager på samma ställe hos Viljava i Tavastehus. Vi förstod åtminstone så att vi skulle lämna mottagaren eller köparen oifylld på spannmålspasset. Vi ringde flera gånger för att försäkra oss om att det var så. I dag ångrar vi att vi inte skrev Fazers namn i alla fall.
När lasset åkte från spannmålssilon i Munsala visste man alltså inte om det var brödsäd eller fodersäd. Kippning var också bokad på leveransdagen, klockan 8 var Raisio bokad och klockan 11 Fazer. Bilen anlände klockan 11.
Värdena höll med trygg marginal
Innan lasset tömdes i Tavastehus togs det prov vars resultat var klara efter 20 minuter.
Trots att partiet enligt resultaten höll kvaliteten för livsmedelshavre kippades det emellertid på Raisios tipp för foderhavre.
Tio dagar senare fick Robin ett samtal från Raisio.
– De sade att ett fel måste ha hänt, för enligt det prov som tagits på Viljava var värdena så pass bra att partiet skulle ha fyllt kraven för livsmedelshavre med trygg marginal.
När Robin började höra sig för vad som hänt ville ingen emellertid ta ansvar för det. Han har alltså utan att själv veta om det sålt ett lass ekologisk grynhavre som foderhavre vilket innebär att cirka 5.500 euro har gått hans näsa förbi.
– Så måste det ju vara eftersom jag kunde ha fått 365 euro per ton, men nu fick jag 230 euro, säger han. Det är en skillnad på 135 euro per ton.
Fazer hade behövt lasset
Hur kunde det hända?
– Det är mycket beklagligt att det gick så här och vi hade gärna tagit emot partiet, säger spannmålsanskaffningschefen vid Fazer Mylly Tero Hirvi. Det står i alla fall i våra instruktioner att spannmålspasset ska vara ifyllt, när lasset lämnar gården. Nu kan jag inte uttala mig om man har kommit överens om något annat i det här enskilda fallet, men det gäller att också köpare och mottagare ska vara ifyllt. Om de uppgifterna hade funnits där så hade lasset också landat i rätt silo. Det kan jag lova, för vi skulle nog ha behövt det. Vi har tagit emot partier i Tavastehus också tidigare, och om analysen visar att kvalitetskraven inte räcker, säljer odlarna ofta sådana partier till någon uppköpare av foderspannmål, som tar emot spannmål i Tavastehus. Man behöver inte ens boka tipp på förhand.
Om uppgifter i spannmålspasset fattas, så brukar Fazer i alla fall komma överens med odlaren innan lasset töms.
– Men när vi försökt reda ut saken efteråt med Viljava har vi fått uppgiften att Raisios logo fanns på passet, säger Tero Hirvi.
Spannmålspasset är emellertid helt enligt modellen från Spannmålsbranschens samarbetsgrupp, vars logo är den enda som finns där. På kuvertet stod både Fazers och Raisios namn med snedstreck emellan.
Diskuterade med chauffören
Från Viljava uppger verkställande direktören Pasi Lähdetie att det är kunden, i det här fallet säljaren, som ansvarar för att uppgifterna i de handlingar som följer med lasset stämmer. Det betyder också att spannmålspasset ska vara ifyllt.
– Viljava agerar enligt kundens instruktioner. Att det var bokat tid för kippning både hos Fazer och Raisio, var redan i sig mycket speciellt, säger Pasi Lähdetie till LF.
– Det händer visserligen att uppgifter i spannmålspasset fattas, men då brukar vi nog komma överens med kundens representant, det vill säga transportfirman, i praktiken chauffören som vid behov ringer till spannmålsodlaren. Också när det gäller det aktuella lasset diskuterade vi med chauffören och stannade för att Raisio var mottagare. Jag kommer inte heller ihåg att någon reklamation skulle ha gjorts, men händelsen är naturligtvis tragisk.
Förklaringarna räcker inte för SLC:s jurist
Oavsett hur det har gått till så har Viljavas representant skrivit in Raisio i spannmålspasset.
Robin har emellertid talat med lastbilschauffören som tillbakavisar att han skulle ha talat om Raisio. Han hade överräckt ett kuvert med spannmålspasset och på kuvertet stod både Fazer och Raisio med snedstreck emellan.
Robin fick inte heller något samtal från chauffören förrän denne var på väg hem och kunde berätta att allt gått bra…
SLC:s jurist Mikaela Strömberg är inte nöjd med förklaringarna.
– Jag tycker det är märkligt att hela ansvarsfrågan vältras över på odlaren, säger hon. Juridiskt tolkar jag ansvarsfrågan snarast helt tvärtom. Provtagningen har gjorts på Viljava, som också har ett ansvar för att informationen når fram. Det är olustigt att man på Viljava inte är villig att se bristerna i sina egna rutiner, säger juristen.
Hon håller inte heller med om att motparten inte har reklamerat: Såväl SLC: s ombudsman Rikard Korkman som hon själv har varit i kontakt med Viljava efter händelsen.
– Det finns epostkorrespondens från de kontakterna, säger Mikaela Strömberg-Schalin.