Robotisering och automatisering är bekanta termer från industrin. Det amerikanska uppstartföretaget Iron Ox försöker nu ta reda på hur robotar lämpar sig för odling av grönsaker i växthus.
Växthusodling av grönsaker är en arbetsintensiv bransch som kräver personal med flinka fingrar och ett tränat öga. I många regioner är bristen på arbetskraft ändå ett allvarligt hinder för produktionen.
Så resonerar Iron Ox, som har startat en automatiserad växthusodling av bladgrönsaker under glas i en av San Franciscos förorter i Kalifornien. Visionen är en fullständigt autonom produktion med hjälp av robotar, uppger tidskriften Technology Rewiew.
Den automatiserade grönsaksfabriken arbetar på en yta av 8.000 kvadratmeter. Målet är en årlig produktion av 26.000 grönsaksplantor. Plantorna odlas utan markkontakt i näringslösning.
Samordningen har varit knepig
Produktionen startade hösten 2018 och är enligt företaget den första etappen mot en fullständigt autonom produktion. De tilltänkta kunderna är i första hand restauranger i den närmaste omgivningen.
Det har tagit företaget nästan tre år i anspråk att köra in tekniken så att den åtminstone tillnärmelsevis fungerar tillfredsställande. Nu siktar Iron Ox på en kommersiell produktion som förhoppningsvis ska bli lönsam.
Robotarna har redan övertagit en stor del av jobbet. Ett problem är att grönsakerna växer och behöver mer plats. Därför måste en lång rad behållare ständigt flyttas om för att plantorna ska utvecklas optimalt.
Initativtagare till Iron Ox är Brandon Alexander och Jon Binney, som båda är ingenjörer inom robotik. De har konstruerat en stor vagn som autonomt rangerar om de upp till 360 kg tunga behållarna med flera hundra plantor.
”The Brain”
Själva robotarmen, som med hjälp av stereokameror planterar och skördar grödorna, skulle också köras in. De autonoma operationerna måste genomföras försiktigt och noggrant för att inte skada de ömtåliga plantorna.
Initiativtagarna medger att det inte var helt lätt att samordna de enskilda robotarnas arbete. De genomför olika uppgifter, men integreringen i produktionens olika skeden har tagit tid, konstaterar Alexander och Binney.
För ändamålet utvecklades en mjukvara med namnet ”The Brain”, som styr själva anläggningen och koordinerar robotarna. The Brain kontrollerar dessutom näringslösningen och alla viktiga värden som är relevanta för grödornas tillväxt.
Helt autonom är anläggningen ännu inte. Trots den automatiserade produktionen behöver företaget mänsklig arbetskraft för många andra uppgifter. Ett femtontal personer sköter sådd, bearbetar skörden och packar grönsakerna.
Tekniken är ännu kostsam
I framtiden ska också dessa arbetsskeden automatiseras. Iron Ox vill leverera sina lokala och färska produkter till butiker, restauranger och kunder i den närmaste omgivningen. En viktig trumf är läget i omedelbar närhet till San Francisco.
Företagets grönsaker marknadsförs som premiumprodukter, eftersom de är ekologiska och hanteras hygieniskt. Närheten till kunderna gör det möjligt att leverera färskvara och reagera snabbt på kundernas behov.
Tanken är att skala upp verksamheten efterhand, så att robotarna snart kan betjäna större affärer. Experter ser ändå en risk med de höga kostnaderna. Den avancerade tekniken är dyr att konstruera och installera.
De höga investeringarna kan bli ett problem för autonoma jordbruksföretag, noterar biträdande professorn i jordbruksteknik vid universitetet i Florida, Yiannis Ampatzidis, enligt Technology Rewiew.
Ampatzidis befarar att mindre företag inte har råd att köpa tekniken. Då utvidgas klyftan mellan små och stora jordbruksföretag ytterligare. Å andra sidan är robotarna nödvändiga för att lösa bristen på arbetskraft.
