Drygt trettio ålänningar fick under vårvintern helt gratis goda råd för ett lönsammare skogsbruk när Ålands Skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman och skogsvårdsinstruktörerna Kristian Holmström och Robert Hellgrén ordnade en grundkurs riktad framför allt till nya skogsägare.
Två teoriföreläsningar i Ålands landsbygdscentrums lokaler följdes upp med en fältvandring där kursdeltagarna bland annat fick se hur skogsplantor sätts i marken.
Skogsvårdsföreningen är med sina 2.000 medlemmar Ålands största förening. Drygt hälften av medlemmarna äger mindre än 10 hektar skog, men det finns också flera hundra större skogsägare.
Tiotals av dem är självverksamma med att röja, gallra och driva ut leveransvirke som säljs till Ålands Skogsindustrier Ab.
Hållbart skogsbruk med biodiversitet
Åland har också en egen skogslagstiftning som bland annat stadgar att skogsbruksmarken ska utnyttjas på ett hållbart sätt samtidigt som den biologiska mångfalden och skogens mångsidiga utnyttjande beaktas.
Särskild hänsyn ska exempelvis visas för att spara stränder, bäckar, källor, hassellundar och även enstaka grova träd.
Under kursen betonades att skogsägande ingalunda handlar enbart om ekonomi. Målsättningen är ofta rekreation och jakt eller att förvalta skogen för kommande generationer.
Den här texten är ett sammandrag av föreläsningarna med tyngdpunkt på röjning och gallring, som är de viktigaste åtgärderna för ett lönsamt skogsbruk.
Nyttiga tips om landskapsbidrag
Kursdeltagarna fick många konkreta och nyttiga tips.
Till dem hör att lära känna sin skog och utnyttja den för rekreation, men också att ta hand om rågångarna så att man vet var gränsen går mellan olika skogsägares skiften.
För dem som också vill få bättre ekonomisk avkastning från skogen lönar det sig att göra upp en skogsbruksplan samt att satsa på vägar för att transportera bort virket.
Skogsägarna uppmanas också att ”vara rädda” om skogens vedförråd, men däremot inte känna sig rädda för att ta hjälp av föreningens fackmän.
Kursdeltagarna fick också lära sig om de många olika bidrag som landskapsregeringen betalar för att stöda ett hållbart skogsbruk samt vilka stödnivåer som gäller för bland annat maskinell markberedning, kompletteringsplantering, röjning, dikning och grundförbättring av skogsbilvägar samt även för att göra upp skogsbruksplaner.
Vill höja stödet för markberedning
Certifiering av skogen tryggar enligt föreläsarna skogens välmående och förbättrar möjligheterna att sälja virket.
Nu är 92 procent av Finlands skogar certifierade enligt det tidigare systemet PEFC, medan cirka tio procent både på Åland och i hela Finland har den nyare FSC-certifieringen, som garanterar ett högre pris vid virkesförsäljningen.
På Åland har nu cirka 5.000 hektar skog FSC-certifiering.
På kursen fick deltagarna lära sig hur man förnyar skogen genom kalavverkning och plantering och att markberedningen är viktig för att plantorna ska få en bra start och inte bli kvävda av gräs. Samtidigt minskar risken för angrepp från snytbaggar.
Markberedning med grävmaskin är bättre än med högläggare, men också lite dyrare. Därför har skogsvårdsföreningen föreslagit att landskapsregeringen skulle höja stödet för markarbetet med grävmaskin.
”Älgsäker höjd” för tallplantorna
En stor del av kursen handlade om hur man med röjning och gallringar förbättrar skogsbrukets lönsamhet.
En välröjd skog kan öka avkastningen med upp till femtio procent eftersom man i framtiden får mera gran- och talltimmer. Tack vare röjningen kan skogens första gallring bli lönsam, men enligt fackmännen ökar röjningskostnaden med tio procent för varje år som man är ”för sent ute”.
För en röjning kan skogsägaren exempelvis få halva kostnaden som bidrag upp till 200 euro per hektar.
En slyröjning behöver ske senast fem år efter en skogsplantering. Då tar man bort ”allt löv” vilket är viktigt för tallen som ”älskar ljus” och snabbt behöver växa till ”älgsäker höjd”.
Blandskogarna står bättre emot stormar
När en planterad skogs träd vuxit till mellan fyra och sex meters höjd är det dags för en ny röjning med kvalitetsurval, som bland annat innebär att det som fackfolket kallar ”kvistvargar” tas bort.
Vid plantskogsröjning ska man gärna spara cirka tio procent lövträd men däremot inga stora björkar. Målet är att småningom få en blandskog med gran, tall och lövträd eftersom sådan skogar bättre står emot stormar än mera renodlade gran- och tallplanteringar.
Vid den här röjningen lämnar man kvar cirka 2.000 stammar per hektar. Tio stammar inom en cirkel med fyra meters radie motsvarar 2.000 träd per hektar.
Vid en tredje röjning, som förberedelse för första gallringen, ska alla träd bort som inte har minst nio centimeters diameter på 1,3 meters höjd.
Större virkesuttag och mera pengar
Gallringar görs för att just då få pengar från skogen och samtidigt koncentrera skogens tillväxt till de bästa träden som sedan blir timmer som är det bäst betalda virket.
Första gallringen sker när skogen är cirka trettio år. Då tar man bort ungefär hälften av träden men ”bara” trettio procent av volymen. De bästa träden sparas för den kommande grövre gallringen 10-15 år senare då ytterligare cirka trettio procent av träden ska bort.
Föreläsarna presenterade siffror som visar hur mycket större virkesuttaget blir från en hundraårig gallrad skog jämfört med en lika gammal skog som aldrig gallrats.