Rotticka utsätter gran för angrepp av granbarkborre. Den slutsatsen drar Werna Wahlman, som i sitt magisterarbete vid Helsingfors universitet undersökt sambandet mellan granbarkborre och granens rotticka. Sambandet mellan rotticka och granbarkborre var särskilt tydligt när granbarkborrens population ännu var liten.
Det har tidigare spekulerats om ett samband mellan granens rotticka och granbarkborrens angrepp, eftersom samband mellan andra skalbaggar och svampsjukdomar hittats i andra trädslag i nordamerikansk forskning. Werna Wahlmans fältförsök bekräftar hypotesen.
Wahlmans forskning genomfördes 2023 på nio olika skogsskiften i södra Finland, varav fyra i Urjala, och de övriga i Mäntsälä, Askola, Högfors och Loppis. Alla dessa var för södra Finland typiska slutavverkningsmogna grandominerade skogar på mineralmarker. Arealerna varierade mellan 1,1 och 10,8 hektar.
I varje skog undersöktes träden i fyra cirklar med en radie på knappt nio meter. Dessa provarealer valdes på plats så att de heltäckande representerade olika grader av granbarkborreangrepp på ifrågavarande skogsskifte.
442 granar undersöktes på våren. I dessa hittade Wahlman granbarkborre i 47 procent. Efter avverkningen lyckades hon lokalisera 87 procent av de tidigare undersökta trädens stubbar, alltså 384 stubbar. 75 procent av stubbarna med rotticka var sådana där trädet också angripits av granbarkborre.
Rotticka förekom i betydligt högre grad i döda eller allvarligt av granbarkborre angripna träd jämfört med levande träd eller träd med lindriga granbarkborreskador.
Var det något som överraskade?
– Jag hade väntat mig att hitta mera rotticka, men andelen rotticka var i medeltal mycket lägre än förväntat, säger Wahlman.
Wahlman hade en hypotes om att träd angripna av granbarkborre också skulle ha rotticka, men det visade sig inte stämma. Knappt 12 procent av träden med granbarkborre hade också rotticka. Eftersom tre av fyra träd med rotticka också var angripna av granbarkborre, tyder det på att rottickan gör trädet lämpligare för granbarkborren jämfört med friska träd.
Störst inverkan när populationen är liten
Att rotticka och granbarkborrar har ett samband var väntat.
– Särskilt när granbarkborrepopulationen är liten, behöver de hjälp på traven för att kunna borra sig in i trädet, säger Wahlman.
I hennes undersökning var förekomsten av rotröta högst bland träden som var allvarligt angripna av granbarkborren. En stor andel av dessa träd var antingen döda eller allvarligt skadade av skalbaggarna, med andra ord hade angreppet fortskridit längre jämfört med måttligt angripna träd.
När granbarkborreangripna träd delades in i klasserna levande och döda, var den relativa andelen rotröta avsevärt högre bland döda träd jämfört med levande träd. Det här tyder på att rotröta har en större inverkan på risken för granbarkborreangrepp i början av utbrottet, när barkborrens populationsdensitet är relativt låg.
När utbrottet fortskrider försvagas rotrötans inverkan, eftersom barkborrar då kan attackera och döda även livskraftiga träd. Denna teori stöds ytterligare av det faktum att andelen träd som hade både angrepp av granbarkborre och rotticka generellt var högre inom de bestånd där andelen barkborreangripna träd var mindre än hälften av alla träd inom beståndet.
Undantaget från denna trend var ett av bestånden, där både andelen träd angripna av granbarkborre inom beståndet och andelen stubbar med rotröta och barkborreangreppet var bland de tre högsta i denna studie.
Stubbehandling vid sommaravverkningar
Rottickan är en svamp, som sprider sig både genom markkontakt med svampmycel och luftvägen med sporer. Den förorsakar rotröta, som sprider sig långt upp i stammen. Rötan sänker trädets motståndskraft mot olika skadegörare genom att försvaga trädets förmåga att ta upp vatten och näringsämnen. Rotröta leder också till flera vindfällen, vilket även det gynnar granbarkborren.
Röta förorsakad av rotticka ger betydande ekonomiska förluster. Det finns inget sätt att helt bekämpa rotticka, men det går att bromsa spridningen, till exempel med vinteravverkningar eller att i samband med avverkningar under den varma årstiden, när rottickan producerar sporer, behandla stubbarna mot rotticka.
På basen av Wahlmans resultat skyddar stubbehandlingen indirekt också mot granbarkborren.
– Blandskogar är också ett sätt att bromsa spridningen av både rotticka och granbarkborre, eftersom det i sådana skogar är längre avstånd mellan värdträden, säger Werna Wahlman.
Hon påminner också om vikten av rätt tajmade skogsvårdsåtgärder, som resulterar i en livskraftig skog.
Forskningen fortsätter
Efter avlagd magisterexamen började Werna Wahlman i maj på sin doktorsavhandling vid Naturresursinstitutet. Hon deltar i ett flerårigt EU-finansierat projekt, där torkans inverkan på skogarnas förnyelse och skogsskador undersöks. Detta projekt genomförs i privatskogar i Egentliga Finland och Kymmenedalen.
Wahlman är inte uppvuxen med skog, men skogsintresset märktes tidigt: på högstadiet vann hon Skogsnöten-tävlingen i sin skola.
– Skogen väcker många känslor och delade åsikter. Jag är nog förberedd på att alla inte kommer att vara nöjda med de rekommendationer eller faktaresultat som kommer fram i min forskning, säger hon.
Intresset för forskning som rör skogsskador är stort från skogsägarhåll.
– Jag har varit överraskad över den positiva uppmärksamhet min pro gradu väckt. Det är ändå bara ett magisterarbete, och en slags pilotforskning som bas för utförligare forskning.
Pro gradun “The effect of Heterobasidion root rot on Ips typographus infestation risk on Norway spruce” hittas på https://helda.helsinki.fi.