I Holland är jordbruksmark en dyr bristvara. Jordbrukarna i kustområdet använder det de har – vilket på många håll betyder gammal havsbotten och saltig jord. I den växer nu bland annat nischgrödan glasört.
Många jordbrukare längs kusten i Nederländerna odlar åkermark som ännu för några decennier sedan var havsbotten. Marken är delvis försaltad och läget förväntas bli värre ifall somrarna fortsätter vara torra.
Hubrecht Janse från Zeeland i Sydvästra Nederländerna odlar sockerbetor, potatis, vete och vall på 65 hektar i sydvästra Nederländerna. Som granne har han Rotterdams stora hamn och i anslutning till den ligger ett invecklat system av kanaler, fördämningar och slussar som stänger ute havsvattnet.
En femtedel av Nederländerna ligger under havsnivån och katastroferna har varit många under åren.
Världens största stormbarriär
– Min farfar var med och gjorde om de här skiftena till åkermark på 60-talet som en del av Deltaprojektet, berättar Janse.
Deltaprojektet i sydvästra Nederländerna omfattar den största stormbarriären i världen. Projektet inleddes 1953 när en översvämning i området krävde 2.000 liv. Risken för översvämningar av den kalibern sjönk från en på 100 år till en på 1.250 år, men för jordbrukarna återstår problemet med den salta jorden.
– Med åren har vi lärt oss vilka växter som klarar de här förhållandena, men avkastningen är sämre här än landets genomsnitt.
I och med Deltaprojektet upprättades också en konstgjord sjö med bräckt vatten, Veerse Meer, som gränsar till Janses åkrar. För att förbättra vattenkvaliteten i sjön har allt mera saltvatten släppts in från havet de senaste åren.
– Det har lett till ännu högre salthalter på våra åkrar. På 15 hektar är försaltningen så betydande att vanliga odlingsväxter inte kommer på fråga. Istället bestämde vi oss för att testa halofyter, salttåliga växter.
Det visade sig fungera. Sedan 2006 har Janse odlat glasört, Salicornia.
– Det är en ettårig ört som kan vattnas med saltvatten och har en naturligt salt smak. Den skördas mekaniskt tre gånger om året mellan juni-september.
Det första året drabbades glasörten av sjukdomar, men någon rådgivning fanns inte tillgänglig för en så ovanlig växt.
– Vi fick försöka på nytt och lära oss av misstagen. Fortfarande är skörden väldigt varierande från år till år, men det är en intressant gröda och jag är glad att vi fattade beslutet att odla den.
Konsumenterna intresserade
Janse odlar i dag glasört på en hektar. Grödan bevattnas med saltvatten via ett sprinklersystem.
– Konsumenterna har börjat bli allt mera intresserade av glasört, berättar Janse. Den kan ätas rå, i sallader eller som stekt och många recept har dykt upp på internet.
Glasört växer vilt i synnerhet längs den franska kusten och den importerade vilda varianten pressar ner priserna i butiken.
– Men vi kan odla den på ett hållbart sätt utan transportkostnader och det är vårt försäljningsargument. Folk kommer hit från hela världen för att se vad vi gör. Jag tror definitivt att det här är något att satsa på långsiktigt.
Nederländerna har annars också ett växande problem med försaltad åkermark. Allt torrare somrar i kombination med en stigande havsnivå och sjunkande marknivå betyder nya utmaningar för det platta landet. Fram till 2030 förväntas 125.000 hektar holländsk mark vara försaltad.Utrymmesbrist och ett genomsnittspris på 56.500 euro per hektar åkermark gör det svårt att få tag på andra skiften.
– Man måste hela tiden försöka anpassa sig, säger Janse. För mig är problemet också att jorden är väldigt syrefattig. Tät, saltig lera är inte det enklaste att odla i.
Janse experimenterar därför med jordförbättringsåtgärder som gips samt med olika täckgrödor.
Den största inkomsten för familjen Janse kommer ändå från att området är populärt bland turister. Veerse Mer är en attraktiv småbåtshamn för seglare, sportfiskare och fritidsdykare. Janse har därför passat på att bygga en campingplats för tält och husvagnar. Samtidigt har hans gårdsbutik fått gott om kunder under sommarmånaderna.
– Direktförsäljning är en viktig kanal för specialgrödor där priset måste hållas högt för lönsamhetens skull. Men jag förespråkar definitivt en kortare kedja för andra produkter också. Kontakten med kunden är något jag tycker man borde satsa mera på.
