Hållbara skogsjordbruk börjar sprida sig över Belize. Något som kan förhindra konflikter mellan bönder och myndigheter när allt fler skogar blir reservat. Santiago Cuz är något av en pionjär inom hållbart skogsjordbruk i Belize. Hans ”gård” är bokstavligen en djungel.
Ibland får 72-årige Santiago Cuz hugga sig fram med sin machete genom den täta djungelvegetationen. En kakafoni av fågelkvitter ljuder från trädkronorna. Det prasslar i buskar och snår.
För ett ovant öga ter det sig som att vi befinner oss i en vild djungel, men vi är på Santiagos 14 hektar stora gård i en sekundärskog kring byn San Miguel i Toledodistriktet i Belize.
För 20 år sedan såg stora delar av skogen ut som ett kalhygge. De vilda djuren hade flytt sin kos. Och det var bönderna i området som var bovarna i dramat.
– Vi förstörde skogen. Ingen brydde sig eftersom vi inte själva ägde den, säger Santiago.
Idag är han något av en pionjär inom hållbart skogsjordbruk i Belize.
– Jag tjänar både mer pengar och tid sedan jag började med hållbart skogsjordbruk, säger han.
Denna typ av skogsjordbruk börjar nu sprida sig i Belize i takt med att allt fler skogar blir reservat och en striktare tillämpning av naturvårdslagarna.
– Hållbara skogsjordbruk är bästa lösningen för att bevara skogen och samtidigt ge lokalbefolkningen en chans att försörja sig, säger Santiago.
Svedjebruk
Belizes yta är på 22.966 kvadratkilometer. 50-55 procent av den utgörs av skog varav över 40 procent är primärskog.
Uppgifter om hur mycket skog som har försvunnit sedan år 2000 varierar från 10 till 25 procent, men de främsta orsakerna är industrialisering av jordbruk, expanderande betesmarker och ohållbara skogsjordbruk.
Det mesta av skogsmarkerna är i statlig ägo. Fram tills relativt nyligen var det i princip fritt fram för lokalbor att bruka dem som de ville.
– Tidigare gick jag från plats till plats i skogen, högg ned träd och anlade svedjebruk. Jag odlade framför allt majs, bönor och ris där, berättar Santiago.
Cederträd, rosenträd och andra träd fälldes utan att återplanteras. 2015 antog den beliziska regeringen en omfattande lag om nationellt skyddade mark- och marinområden. Idag är cirka 50 procent av territoriet under någon form av skydd.
Det finns 17 nationalparker och 12 skogsreservat. Redan för cirka 35 år sedan, då Santiago och hans fru hade fyra barn att försörja, insåg han att skogsjordbruket runt byn inte var hållbart. Skörden på svedjebruken gick ur hand i mun och alltmer skog försvann.
– Det gick bara att odla på svedjebruken i ett eller två år. Sedan blev marken utarmad. Jag fick gå allt längre in i skogen och anlägga nya svedjebruk. Dessutom fick jag bara en skörd per år, säger Santiago.
Kakao – ett säkert kort
I slutet av 1980-talet ansökte han om att få arrendera statlig skogsmark. Motkravet var att han utvecklade hållbart skogsjordbruk på den.
Han fick tips om att plantera kakaoträd eftersom de växer i symbios med skogens andra träd. De ger dessutom frukt i minst hundra år och den internationella efterfrågan på kakao är stor.
– När man har arrenderat marken i 20 år kan man köpa den till ett rimligt pris. Jag tyckte det lät som en bra idé och slog till, säger Santiago.
Kakaoträden gav skörd efter fem år. Det blev ett välkommet tillskott i hushållskassan. Även många andra lokalbor började odla kakao.
2008, ungefär samtidigt som Santiago köpte sin djungelgård, kontaktades de av organisationen Ya’axché Conservation Trust.
– De lärde oss mer om hållbart skogsjordbruk och om frukter och växter som lämpar sig för djungelodling, säger Santiago.
Idag växer ett 60-tal olika arter av fruktträd på ”gården”, bland annat apelsin, mango, avokado, stjärnfrukt, banan och suckatcitron. De ger skörd året runt. Frukterna säljs på den lokala marknaden.
Det finns två och ett halvt hektar kakaoträd utspridda i skogen. Kring dem har han planterat regnskogsträd som ceder-, mahogny-, rosen- och salmträd (Cordia alliodora). Han fäller dem endast när han behöver virke eller ved och återplanterar alltid. Kakaoträden trivs nämligen i skuggan av större träd.
– Årligen skördar jag cirka två ton kakao som köps av lokala företag. Den exporteras sedan till USA. Förtjänsten är bra, säger Santiago.
Minimal skötsel
Djungelgården kräver minimal skötsel. Santiago har endast tre arbetsredskap; sekatör, grästrimmer och machete. Inga gödningsmedel används.
– Löven som faller av träden blir en näringsrik kompost. Jag behöver inga bekämpningsmedel heller. Mitt enda problem är fåglar som äter av frukterna, men det kan jag leva med, säger han.
I skogens utkanter odlar han majs, bönor och grönsaker på kuperad terräng. Han plöjer aldrig marken.
– Om jag hade gjort det så hade odlingarna spolats bort under regnperioderna, förklarar han.
Allt fler lokala bönder har gått över till hållbart skogsjordbruk, vilket har lett till att skogarna har repat sig. Vilda djur, som jaguarer, navelsvin, tapirer och näsbjörnar, har återvänt vilket lockar till sig ekoturister.
Inkomsterna i området har ökat och levnadsförhållandena har blivit bättre. Avverkning utan återplantering sker dock fortfarande, likaså anläggande av vilda eldar för svedjebruk.
– Det krävs mer information om nackdelarna med svedjebruk och fördelarna med hållbart skogsjordbruk, säger Santiago.
Koncessioner
Skogsjordbruksmetoderna kring San Miguel har kopierats av bönder i Maya Mountain North Forest Reserve. Där klassificerades 14.000 hektar regnskog som reservat 2012.
Myndigheterna förstörde lokalbornas odlingar vilket ledde till konflikt. Organisationen Ya’axché Conservation Trust fick gå in och medla. På organisationens kontor, i Toledo-distriktets huvudort Punta Gorda, träffar vi dess samhällschef Gustavo Requena.
– Vi kom fram till att den bästa lösningen skulle vara om bönderna fick koncession för hållbart skogsjordbruk i reservatet, säger han.
2016 fick 31 bönder vid reservatet den första lokalsamhällesförvaltade skogsjordbrukskoncessionen någonsin i Belize. De fick tillgång till – och blev förvaltare av – närmare 380 hektar mark i reservatets ytterområden.
Vid vårt besök är vägarna till reservatet oframkomliga på grund av kraftiga regn. Gustavo berättar dock att även där odlas framför allt kakao.
– 2018 skördade bönderna 1,5 ton kakao. Under 2022 har de skördat 1.800 ton som säljs till lokala företag för vidare export till Europa och USA, säger han.
Under 2021 drog Belize in omkring 1 miljon euro på kakaoexport. Det kan te sig som en ringa summa i internationella sammanhang, men det är viktig inkomstkälla för många beliziska skogsbönder.
– 95 procent av kakaon som vi exporterar är organiskt odlad i skogsjordbruk. Vårt land är för litet för att konkurrera globalt med konventionellt odlad kakao, säger Gustavo.
Ockupanter
På skogsdepartementet i huvudstaden Belmopan träffar vi biträdande skogschef, John Pinelo, och skogstjänstemannen Yanira Pop. De är nöjda med hur koncessionen har utvecklats.
– Lokalbefolkningen försörjer sig genom hållbart skogsjordbruk samtidigt som de skyddar reservatet och hindrar intrång. Alla vinner på detta, säger Yanira.
De hoppas att det ska sprida sig till andra naturreservat.
– Alternativet är annars att folk hugger ned träd och anlägger svedjebruk olagligt i reservaten, säger John.
Större privata jordbruk, framför allt monokulturer, expanderar ofta in i reservaten.
– Plötsligt har de slukat flera hektar av ett reservat. Vi ger aldrig bort stulen mark där, men vi brukar erbjuda andra lösningar. Till exempel koncessioner för hållbart skogsjordbruk, säger John.
Rofferiet är värst i skogar som inte är reservat eller nationalparker. Där anläggs ofta illegala skogsjordbruk, betesmarker och åkermarker.
– Problemet är att vi har en lag om ”ockupantsrätt”. Den innebär att de som har brukat en plats i över sju år, även om de gör det olagligt, har rätt till ägandeskap över den. Lyckas de bara hålla huvudet lågt i sju år så kan de ansöka om ägandeskap. De beviljas det nästan alltid, säger John.
Koldioxidkrediter
Departementet saknar resurser att förvalta och patrullera reservaten effektivt. Man är beroende av såväl praktisk som ekonomisk hjälp från frivilligorganisationer.
En del pengar beräknas dock komma in genom koldioxidkrediter, det vill säga mätbara och verifierbara utsläppsminskningar från certifierade klimatprojekt som minskar, avlägsnar eller undviker utsläpp av växthusgaser.
– Enligt mätningar har 5,6 miljoner ton koldioxid upptagits av Belizes skogar de fem senaste åren. Mätningarna har verifierats av internationella organisationer. Krediten har lagts ut till försäljning på den internationella marknaden för 100 miljoner dollar. Detta är nu en del av vår finansiella modell för reservaten. Våra skogar upptar mer koldioxid än vad vi producerar, säger John.
Utanför de skyddade områdena avverkas mindre mängder skog för timmerexport.
– Men det är ingen stor industri. Det rör sig om några mindre specialiserade bolag som exporterar mahognyträ, rosenträ och en del annat timmer, säger John.
En strategi har utarbetats för återplantering av träd, bland annat för avverkning. Det är dock svårt att locka investerare.
– Folk vill att investeringar ska ge snabb vinst, men det tar årtionden för de flesta träd att växa sig tillräckligt stora för timmerproduktion, avslutar John.
