Förra veckans fredag ordnades fältvandringar i Västra Nyland. På Västankvarn synades olika markförbättringsväxter och på Mörsbacka gård förevisades försök med höstoljeväxter. Fältvandringen utgjorde en del av projektet ”Satotason nosto Uudellamaalla” som strävar efter att höja skördenivåerna i Nyland.
Då deltagarna samlades på Västankvarn på fredagsmorgonen var höstvärmen påtaglig. Väl ute på försöksfältet fick sällskapet först bekanta sig med olika markförbättrings- och saneringsgrödor. De flesta växterna har redan blommat, men ändå återstod en uttrycksfull frodighet och färg.
– Här har vi gul sötväppling som redan sett sina bästa dagar. I full blom är den reslig med både mäktiga rötter och stor biomassa ovan mark, inledde Topi Maanela, som är expert på markförbättringsåtgärder.
Markförbättring med olika fröblandningar
Maanela och kollegan Jani Grönlund jobbar båda som sakkunniga på Viltfrö med inriktning på markförbättring och mångfald. De berättade att växtligheten på försöksfältet främst bestod av mångåriga grödor som såtts kring förra årets midsommar, och lyfte fram dessas funktion i olika fröblandningar.
– Cikorian är en mångsidig växt som kan användas i vallblandningar och betesblandningar. Den har en stark pålrot vilket gör att den börjar växa på nytt efter bete. Den har en vacker blomma så den passar också i olika landskapsblandningar, berättade Maanela.
Maanela lyfte även fram vit senap, oljerättika och bearbetningsrättika som en välfungerande saneringsblandning i spannmålsodlarens växtföljd.
– De utgör en utmärkt förgröda då man odlar höstgrödor. Om det finns grundläggande förbättringsbehov på åkern funkar de bra.
– Rättikan producerar stor biomassa om den sås redan i maj, men rotutvecklingen blir inte vidare bra. Men om sådden görs i mitten av juli så styr de längre dagarna tillväxten så att den inriktas på rotmassan. Är det en varm höst som nu kan man bra så ännu i mitten av augusti.
För de odlare som efterlyser en markförbättrande växt som kan kombineras med kvävebindning rekommenderade Maanela foder- och luddvickern.
– Luddvickern har ett starkt rotsystem. Stjälken kan se mager ut men kan bli otroligt lång och producera mycket biomassa. Den växer sent på hösten och skapar en täckande växtlighet samt producerar lätt upp till 100 kg kväve. Foderlusern betraktas allmänt som något av kvävebindarnas drottning.
Grönlund berättade slutligen om mångfaldsförsöken med ettåriga blommande grödor som vallmo, blåklint, lupiner och solros.
– Med hjälp av viltåkrar kan man åstadkomma olika miljöer helt enligt eget intresse. De lockar till sig både insekter och större djur, och blir dessutom vackra landskap.
Övervintringen ännu ett problem för höstoljeväxter
Näst i tur stod försöken med höstoljeväxter. Patrik Erlund som är försöksledare och växtodlingsrådgivare på Nylands Svenska Lantbrukssällskap ledde fältvandringen på Mörsbacka gård.
– Det vi satsat på är sorter och odlingsteknik gällande övervintring. Vi har länge försökt lista ut hur man skall få till stånd en stark växtlighet men ändå möjliggöra en god övervintring och hindra växtpunkten från att stiga, förklarade Erlund.
Under fältvandringen inspekterades försöken med rybs och raps där man experimenterat med såddtidpunkt och frömängd. Enligt Erlund visar resultat från Sverige och Danmark att sådden skall göras gles så att inte växtpunkten stiger och de enskilda plantorna börjar tävla med varandra.
– I våra försöksresultat har det dock framkommit att vi får de bästa skördarna med en större såtäthet – 150 groende frön per kvadratmeter har varit det bästa. I tidigare försök har vi testat med olika såddtider och mätt växtpunktens höjd, rötternas utveckling och biomassa och kunnat konstatera att växtpunkten inte stigit kritiskt med de olika såddtiderna.
Finland kan därmed skilja sig från de övriga nordiska länderna i fråga om odlingsmetoder, vilket nu testas genom sort- och odlingsförsök. I försöken på Mörsbacka har sådden skett i olika etapper mellan slutet av juli till slutet av augusti med sorter av olika slag. Såddmängden varierar mellan 25 och 150 groende frön per kvadratmeter.
– Vi har länge gjort samarbete med Svensk Raps och har fått hit en av deras sorter också, så det blir intressant att jämföra resultat.
Variationen mellan försöksrutorna är tydlig. Frågan är om skillnaderna i växtlighet beror på sort, såddtidpunkt, såtäthet, väder eller andra faktorer.
– Vi vet att väderförhållandena har stor inverkan på resultatet. Men också så lite som en veckas kast i såddtiden kan betyda oerhört mycket.
Erlund poängterar att det helt klart behövs förbättringar gällande övervintringstålighet för att förbättra odlingssäkerheten. Samtidigt verkar det klart att såddtidpunkten och -tätheten ligger helt centralt då skördenivåerna skall höjas.
– Ingenting slår en tidig sådd, i alla fall gällande höstgrödor. Nu hoppas vi på det bästa, och så fortsätter vi på våren.
Den historiska trenden
I europeisk jämförelse är oljeväxtproduktionen i Finland småskalig. Under 1900-talets slut gjordes dock stora framsteg som dock inte ha fortsatt i önskad riktning. Främst höstoljeväxterna har fallit bort.
Rybsskörden började växa snabbt under 1970-talet fram till 1990-talet då skördevolymerna låg på 100-130 miljoner kg varefter resultaten blev ojämna. År 2006 och 2010 uppnåddes rekordskördar, men under 2010-talet har siffrorna dalat kraftigt – förra året låg skörderesultatet på 40 miljoner kg.
Rapsskörden såg en kraftig uppgång under 2000-talet, men har minskat under senaste år. Oljeväxternas skörderesultat per hektar har trampat på ställe under de senaste dryga 20 åren, medan odlingsarealen sjunkit från rekordet på 160.000 hektar år 2010 till 40.00 hektar år 2022.
Oljeväxter ger dock potentiellt större avkastning än spannmål, och priset har under det senaste årtiondet varit bättre än spannmålspriset. Det finns därmed stora förutsättningar för att kunna höja skördevolymerna.
Projektet ”Satotason nosto Uudellamaalla” genomförs under åren 2022-2024 av ProAgria Etelä-Suomi och Nylands Svenska Lantbrukssällskap och finansieras av NTM-centralen i Nyland.