Naturresursinstitutet Lukes tvååriga projekt i Norra Karelen visar att gåsåkrar och skrämselskott utgör de effektivaste sätten av hantera den vitkindade gåsen. Ny lagstiftning skall se till att det blir lättare att betala ut skadeersättningar och bekämpa gässen.
– Under 1950-talet uppgick antalet vitkindade gäss i världen till 50.000 individer, men idag ser vi i Finland enstaka flockar på tiotusentals fåglar. Sådana flockar äter åkergrödor med stor effektivitet.
Det säger Janne Artell, som är forskningschef på naturresursinstitutet Luke. Enligt Artell har jordbruksskadorna förorsakade av vitkindad gås ökat markant under de senaste åren.
Idag ligger skadeersättningarna på fyra miljoner euro då ersättningarna för skador förorsakade av fridlysta fåglar år 2010 ännu låg på knappa 200.000 euro.
För att tackla denna utveckling ledde Luke 2021-2022 ett tvåårigt projekt i samarbete med Åbo universitet, NTM-centralen i Norra Karelen och projektområdets jordbrukare, där syftet var att hantera och minska de skador som förorsakas av den vitkindade gåsens framfart.
Projektet genomfördes i Kides och Tohmajärvi i Norra Karelen där fåglarnas flyttvägar passerar, och gick ut på att skapa gåsåkrar för fåglarna och samtidigt testa olika bortjagningsmetoder.
Skrämselskott och gåsåkrar är effektiva
– Idén med gåsåkrar är att en del av åkermarken fredas för gässen. På åkrarna intill fortsätter odlandet på normalt vis i kombination med aktiv bortjagning av gässen, berättade forskningsprofessor Jukka Forsman från Luke då projektets resultat presenterades förra veckan.
På projektområdet i Kides och Tohmajärvi inrättades 330 hektar gåsfält och 700 hektar fält där bortjagning ägde rum. Bortjagningen gjordes av Lukes anställda och lokalt rekryterades ”gåsaherdar” som jobbade systematiskt från soluppgång till solnedgång under flyttningstiden i maj samt i september och oktober.
Passiva bortjagningsmetoder, det vill säga ballonger och fågelskrämmor, kunde snabbt konstateras vara värdelösa. De aktiva metoderna – laseranordningar av olika storlek, drönare, skrämselskott och dödligt skjutande – uppvisade varierande resultat.
– Vi testade metodernas effektivitet genom att mäta växtligheten på gässens betesmarker efter att de besökts, samtidigt mätte vi gässens platsanvändning genom gps-märkning av fåglarna.
Inga nämnvärda resultat kunde uppnås med hjälp av drönare. Laseranordningarna visade sig likaså vara opålitliga och ineffektiva.
Däremot uppnåddes resultat genom att skrämma iväg fåglarna genom närmande till fots, skrämselskott och dödligt skjutande. Men i en jämförelse där kriteriet är att flocken inte får landa på nytt hade endast skrämselskott en positiv effekt.
– Bortjagningen fungerar, men det måste finnas tillräckligt med gåsfält för att de skall fungera så att inte fåglarna bara flyger från ett ställe till ett annat, berättade Forsman.
Gåsen måste skrämmas ofta
Under projektets gång undersöktes också den individuella gåsens reaktioner på olika bortjagningsmetoder genom att gps-märka fåglarna. Syftet var att utforska om gässen återvänder efter bortjagningen och i så fall efter hur lång tid.
– Under våren är det störst risk att gåsen återvänder om man använder sig av laser i jämförelse med skrämselskott eller närmande, antagligen på grund av ljusförhållandena. På hösten är skillnaderna mellan metoderna ringa, berättade Toni Laaksonen som är professor vid Åbo universitet.
Resultaten visar att omkring tio procent av de områden som gässen använder är gåsfält, vilket är en stor andel eftersom de ändå bara utgör under en procent av omgivningens åkrar. Under dagarna håller fåglarna sig borta från bortjagningsfälten, men mot kvällen ökar användningen.
Enligt Laaksonen beror detta antagligen på att de återvänder efter att människorna begett sig hem, vilket också förklarar de skador som finns på fälten.
– Resultaten visar också att desto oftare fåglarna jagas iväg, desto mindre är risken att de återvänder. Denna effekt är som starkast under hösten.
Gps-märkningen av gässen kartlade också fåglarnas flyttvägar, som på våren rör sig i en sydväst-nordostlig linje från Nederländerna till det arktiska häckningsområdet vid Barents hav. De första gässen anländer till Finland söderifrån i april och fortsätter norrut i juni.
I slutet av september är de tillbaka i Finland, men flyttar sedan söderut till vintern. Som mest uppgår gässen i Finland till 800.000 individer.
– Flyttvägarna går idag över östra Finland, och områdets husdjurs- och vallorienterade jordbruk ger gässen goda proviantmöjligheter. Förändringar i det ryska jordbruket och jakt på andra sidan gränsen har skiftat flyttvägarna, berättade Mika Pirinen från NTM-centralen i Norra Karelen.
Ny lagstiftning skall hjälpa
I syfte att uppmuntra odlare att anlägga gåsfält och därmed minska skördeskadorna finns det inom CAP-planen möjlighet för odlaren att få miljöersättning för etablering av fågelåkrar.
Jordbrukaren kan välja ett minst 10 hektar stort område som fredas för fåglar. Om odlingen skadas får jordbrukaren en ersättning på 600 euro per hektar.
I februari 2023 trädde även en ny lag om förebyggande och ersättning av skador orsakade av fridlysta djur i kraft. Odlaren kan ansöka om ersättning även för arbetskostnader gällande exempelvis omsådd av vall.
Odlingsskadorna beräknas enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om normskördar och priser per enhet. I enlighet med lagen utbetalas även bidrag för förebyggande av skador.
Första ansökningsperioden var i början av året och nästa börjar 17.10. Stödprocenten uppgår till 80-100.