SLC jobbar med bristen
på mångfald och varierande
livsmiljöer i naturen

Utarmad biodiversitet och brist på mångfald i naturen riskerar att bli ett av vår tids största miljöproblem. SLC:s tjänstemän Rikard Korkman och Anders Portin har varit involverade i SLC:s biodiversitetsfärdplaner. Korkman för jordbruksnaturens del och Portin för skogens del.

Rikard Korkman presenterade färdplanen för jordbruksnaturens mångfald (biodiversitet) som beställts tillsammans med MTK.

– Det är ett oberoende arbete där forskarna i gruppen angett tonen, men ett grundantagande från SLC:s sida har varit att de åtgärder som rapporten föreslår inte får äventyra den inhemska matproduktionen, säger han.

Rapporten är inte ännu publicerad, men kommer att publiceras senare under vintern. Finlands bästa forskare på området, från Naturresursinstitutet Luke och Finlands miljöcentral SYKE, har skött forskningsarbetet och gjort själva undersökningen.

Det viktigaste policyredskapet utgörs av miljöersättningen. Målet med biodiversitetsarealer är att i varje fall stoppa utarmningen av jordbruksnaturens mångfald och i bästa fall att öka den.

Hur gjordes undersökningen?

Undersökningen gjordes så att forskarna granskade de tre viktigaste livsmiljöerna, det vill säga åker, kantområden mellan åker och skog samt vård- och kulturbiotoper.

Man fastställde också vad nuläget är för de viktigaste arterna i jordbruksmiljö samt granskade mångfaldsindikatorer som jordmånen, åkerfåglar, olika typer av pollinerare, arealen jordbruksmark med högt naturvärde (HNV) samt diversiteten av odlingsväxter.

– De utmaningar som finns i nuläget är att många utrotningshotade insekter och växtarter lever på traditionsbiotoper, att ängsmarkerna minskar och växer igen, att naturbetena minskar, att fågelarter som häckar på åker minskar, att majoriteten av dagfjärilarna minskar, att mullhalten i odlingsmarken sjunker, säger Korkman.

Forskarna föreslår en rad åtgärder för att förbättra biodiversiteten och de sammanfattas i tre olika scenarier. Flera av de föreslagna åtgärderna konkurrerar ändå inte nämnvärt med lantbruksproduktionen i stort.

– Biodiversitetsåtgärderna har som utgångspunkt att bibehålla jordbrukets lönsamhet och att hålla lantbruksproduktionen på minst nuvarande nivå. Samtidigt kräver de ändå satsningar från samhället, säger Korkman.

Vägen framåt ligger i tre scenarier

Det första scenariot är att man fortsätter som förut (WEM). CAP27-kopplade miljöåtgärder genomförs enligt målsättningen i Finlands CAP-plan och på det här sättet ökar mångfalden en aning till samtidigt som markorganismernas mångfald fortsätter att försvagas.

Det andra scenariot är att utarmningen av mångfalden stoppas (WAM 1). Det här kräver en utökning av mångfaldsarealerna, speciellt då det kommer till åkerkanter, kantzoner och blomremsor runt åkrarna. Skötseln av traditionsbiotoper bör säkerställas och dessa arealer utökas.

Satsningen kräver en tilläggsfinansiering på 54 miljoner euro per år fram till 2030.

Det tredje scenariot är att man vänder utvecklingen till det positiva (WAM 2) och där utför man liknande åtgärder som i det andra scenariot – men i större utsträckning. Satsningen kräver en tilläggsfinansiering på 76 miljoner euro per år fram till 2030.

– Det är fullt möjligt att nå biodiversitetsmålen om den här tilläggsfinansieringen erhålls, påpekar Rikard Korkman.

Skogens väg framåt kostsam för samhället

Det var Anders Portin som redogjorde för biodiversitetsfärdplanen med tonvikt på skogen. Planen bygger på tidigare planer och är omfattande.

Viktiga detaljer när det gäller mångfaldsfrågor i skogen är sparträd, blandskog, vattendragen, murken ved (död ved), kontinuerlig beståndsvård, torvmarker, viltbestånd samt hur elden ska hanteras ifråga om gynnandet av mångfalden.

– Här finns en gedigen forskningsbas som grund. Och den riktigt slutliga versionen har jag fortfarande inte sett, säger Portin.

De olika scenarierna för skogens del är fyra. Det första basscenariot är gamla PEFC-certifieringens krav och det andra är nya PEFC-certifieringens krav.

Det tredje innefattar 20 sparträd per hektar, mera lövträd på 20 procent av bördiga skogsmarker, 20 meters skyddszoner, kontinuerlig beståndsvård på 30 procent av grankärren samt att skyddsarealen i våra ekonomiskogar ska vara 10 procent.

Det fjärde scenariot är samma som det tredje, men på 20 procent av arealen ska sparträden vara 40 stycken och på 80 procent av marken ska minst 20 procent vara lövsinslag. Det ska finnas 35 meters skyddszoner. Man ska idka kontinuerlig beståndsvård på 50 procent av grankärren och skyddsarealen i ekonomiskogar ska vara 30 procent.

– Ungefär tre fjärdedelar av markägarna är positivt inställda till att öka mångfalden. De är beredda att i viss mån stå för en del av kostnaderna, men anser att samhället bör delta genom ersättningar och incentiv, säger Portin.

Han påminner också om att detta, beroende på vilket scenario man skulle gå in för, kommer att bli en rätt så kostsam affär för skogsägarna, skogsindustrin och samhället.

– Enbart för skogsägarna kostar det tredje scenariot mellan 6 och 36 miljarder euro på 90 år, medan det fjärde kostar mellan 16 och 84 miljarder. Kostnaden skulle inte fördelas jämnt i landet utan sannolikt läggas i högre utsträckning på skogsägarna i södra Finland, avslutar Anders Portin.