Biodiversitetsstrategier, ekologisk kompensation och avskogningsförordningen låg i fokus då SLC:s skogsutskott hade möte den 23 november. Skogsaktualiteter både på förbunds-, nationell och EU-nivå lyftes fram av SLC:s skogsombudsman Anders Portin.
Först på mötesagendan låg SLC:s och MTK:s gemensamma biodiversitetsfärdplan. Idén bakom färdplanen har varit att tillsammans med forskare utveckla en färdplan som ett svar på den samhällsdebatt och politik gällande biodiversitet som förs både på nationell och EU-nivå.
Planen skall även öka kunnandet inom organisationen och fungera som ett verktyg för att förbättra biodiversiteten.
Under mötet presenterades de beräkningar som gjorts av Naturresursinstitutet Luke och Pellervo ekonomisk forskning PTT gällande behövliga biodiversitetsåtgärder i skogen.
Luke har sammanställt en rapport om åtgärder som kan göras i skogen för att öka biodiversiteten, samt fyra olika scenarier med baskalkyler gällande hur åtgärderna inverkar. I de två första scenarierna används nya och gamla PEFC-kriterier. Det tredje scenariot utgår från 20 meters skyddszoner runt vattendrag och skyddande av tio procent av ekonomiskogen. I det fjärde scenariot gäller samma skyddszoner medan den skyddade andelen uppgår till 30 procent.
På basen av Lukes rapport har PTT beräknat vad detta betyder i ekonomiskt bortfall för skogsägarna. Med det tredje scenariot som utgångspunkt handlar bortfallet på nittio års sikt om tiotals miljarder euro.
– Vill man gå in för det här är frågan vem som betalar? Är det skogsägarna eller samhället? Här kommer man dessutom in på diskussionen om samhällsekonomin och statsbudgeten, konstaterade Portin.
Biodiversitetsfärdplanen befinner sig i nuläget på intern utlåtanderunda och kommer att diskuteras på SLC:s fullmäktigemöte i december. Planen publiceras i början av året.
Ekologisk kompensation kan gynna skogsägare
Under mötet dryftades också skrivelserna om ekologisk kompensation som finns inkluderade i den nya naturvårdslagen, samt i förordningen om ekologisk kompensation, regeringsprogrammet och statsbudgeten.
Idén med ekologisk kompensation är att en aktör som genom ett projekt förorsakar skada på ett håll skall man kunna kompensera det på annat håll. Miljöministeriet håller på att utarbeta en databas för köpare och säljare av ekologisk kompensation samtidigt som forskare utvecklar exakta modeller för hur bortfall skall kompenseras.
– Ur markägarsynvinkel kan det här vara en bra grej. Om exempelvis entimmeståget som planeras mellan Helsingfors och Åbo leder till en förlust på hundratals hektar skog kan markägare få betalt genom att skydda sin skog och därmed kompensera för den skada projektet förorsakar. Å andra sidan leder det här systemet till att samhälleliga projekt blir betydligt dyrare samtidigt som det innebär virkesbortfall för industrin, summerade Portin.
EU:s definition av gammal skog väcker frågor
En annan viktig skogsnyhet som lyftes fram under mötet är EU:s nya kriterier för gammal skog. De nya riktlinjerna publicerades i mars under rubriken ”Guidelines för Defining, Mapping, Monitoring and Strictly Protescting EU Primary and Old-Growth Forests” och innehåller tre huvudkriterier: naturliga arter, murken ved och gamla eller stora träd.
Stödkriterierna utgörs av beståndets ursprung, mångsidig struktur, habitatträd och indikatorarter.
I regeringsprogrammet ingår en skrivelse om att all statlig mark som uppfyller kriterierna skall fredas, vilket innebär 30.000-40.000 hektar. Från miljöorganisationernas håll har det dock funnits förhoppningar om att arealen hade uppgått till 150.000 hektar, vilket dock inte ter sig realistiskt i nuläget.
Enligt Portin finns dock en risk att de nya riktlinjerna börjar gälla i övrig EU-lagstiftning gällande exempelvis taxonomi och avskogning, vilket kan påverka privatskogar.
– Det finns en oro över att det skapas ”no-go”-områden där industrin inte vågar köpa virke om det finns farhågor om att det handlar om gammal skog. I sådana fall kan skogsägaren bli utan både intäkter och ersättning.
Luke och Finlands miljöcentral Syke håller som bäst på att arbeta fram nationella kriterier som kommer att publiceras den här veckan.
Avskogningsförordningen väntar på nationell implementering
EU:s avskogningsförordning hör till de mest omtalade av unionens skogspolitiska ingrepp, och kom därmed också att behandlas under mötet. Förordningen trädde i kraft i juni, men har en övergångsperiod på 18 månader. Syftet med förordningen är att försöka förhindra global avskogning.
I praktiken innebär detta ett förbud mot försäljning av produkter som förorsakat avskogning efter den 31 december 2020. Detta gäller nötkreatursprodukter, trä, oljepalm, soja, kakao, kaffe och gummi. I Finland har detta väckt oro eftersom det i praktiken innebär att kött och mjölk som producerats i en ladugård som byggts under de tre senaste åren inte får säljas om träd fällts för bygget.
Oron finns dock inte endast inom jord- och skogsbrukssektorn, utan även livsmedelsindustrin och handeln. Mycket är dock ännu öppet gällande implementeringen, vilket skapar frågetecken kring hur systemet skall fungera.
Aktörerna har själv ansvar för att garantera att produktionskedjan inte bidrar till avskogning och måste därför samla in data gällande ursprung, produktion och geolokalitet. EU har dock inte producerat något system för behandling av denna data, eller preciserat hur rapporteringen skall gå till. Portin påtalade att den nationella implementeringen kommer att styra den slutgiltiga utformningen.
– Jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som fram till september 2024 skall utarbeta ett förslag till lagstiftning gällande hur förordningen skall tillämpas i Finland. Den nationella tillämpningen kommer därmed att ha en stor betydelse för hur förordningen kommer att se ut i praktiken.