Slopat myrskyddsprogram
försvårar skogsskötseln
Under de senaste månaderna har det dykt upp exempel i Nyland på skogsavverkningar som ingen vågar utföra och där uppköparna inte heller vågar ta emot virket.
– Det handlar om ett förfarande som sätter den enskilda skogsägaren i en fullständigt rättslös situation, säger SLC-ordföranden Mats Nylund.
Bakgrunden är utkastet till landskapsplan för Nyland, det vill säga Nylandsplanen 2050. I beredningen av den planen har man satt in reserveringar av områden vars gränser motsvarar det tidigare utkastet till kompletterande myrskyddsprogram, som stoppades under ledning av den dåvarande miljöministern Sanni Grahn-Laasonen (saml). Det var efter att de gröna lämnat regeringen Stubb 2014.
Icke desto mindre finns reserveringar av de områden man tänkt skulle ingå i programmet i det nyländska planeutkastet. De här reserveringarna finns åter i det material som Finlands skogscentral har till sitt förfogande när centralen kollar en anmälan om användning av skog, i praktiken avverkning.
Om den anmälda figuren finns på eller i närheten av ett känsligt område, till exempel med fridlysta eller hotade arter, slår systemet larm. Bland de objekt som förorsakar systemets larm har alltså nu också områdena i det tidigare kompletterande myrskyddsprogrammet hamnat.
När systemet en gång har slagit larm skickar sedan skogscentralen per rutin anmälan vidare till NTM-centralen.
”Borde inte avverka”
I vissa fall har då NTM-centralen skickat svar till skogsägaren eller till innehavaren av avverkningsrätt, där den har reagerat på figurer som finns inom områden för det kompletterande myrskyddsprogrammet. Där ”borde” man alltså inte avverka nu i ”det sista skedet av planläggningen”. Samtidigt är NTM-centralen ändå beredd att förhandla om en avgränsning av området. Ungefär så har kontentan varit.
– De säger alltså varken ja eller nej till en avverkning. De fattar inte heller ett myndighetsbeslut som bygger på paragrafer. Trots detta leder NTM-centralernas avvisande inställning till att virkesuppköparna drar öronen åt sig och tvekar att göra virkesaffärer. Som tidigare lagstiftare i ett land där den privata äganderätten är tryggad i grundlagen ser jag mycket allvarligt på det här, säger Mats Nylund, som är tidigare riksdagsledamot.
– Det är speciellt prekärt med tanke på att hela vårt finansieringssystem bygger på att ägande av fast egendom, i det här fallet skogen, utgör säkerheter. Om myndigheterna börjar ta lättvindigt på egendomsskyddet så ifrågasätter man de facto basen för hela vårt ekonomiska system.
Dessutom är det Mats Nylunds uppfattning att skogscentralen har ändrat på sin praxis.
– Jag förstår att när man gör en anmälan om användning av skog, så kollar skogscentralen om det finns känsliga objekt på den anmälda figuren. Men det kompletterande myrskyddsprogrammet hör inte dit, eftersom det helt enkelt inte längre finns.
Bygger på överenskommelse
I ett meddelande till LF hänvisar ledande experten på skogslagstiftning vid Finlands skogscentral Janne Uitamo till förvaltningslagen, som stadgar om myndigheternas samarbete om informationsutbyte. Enligt den ska varje myndighet inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver bistå andra myndigheter med att sköta förvaltningsuppgifter och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna.
Janne Uitamo påminner vidare om att skogslagen föreskriver om samarbete mellan skogscentralen och kommunerna till den del det gäller planläggningsområden. Dessutom måste man följa både skogslagen och annan lagstiftning i skogsbruket.
– Under palavrer mellan miljöförvaltningen, jord- och skogsbruksministeriet samt skogscentralen har man enats om att utbyta information om anmälningar om användning av skog, säger Janne Uitamo. Skogscentralen vidarebefordrar information till NTM-centralerna om anmälningar om användning av skog på områden som statsrådet godkänt för naturskyddsprogram samt områden inom det föreslagna kompletterande myrskyddsprogrammet.
Janne Uitamo påminner om att informationen också ska meddelas markägaren och innehavaren av avverkningsrätten i de fall skogscentralen vet vem innehavaren är. Enligt Janne Uitamo har det här förfarandet tillämpats i sin nuvarande form sedan början av 2019.
Olika former av informationsutbyten har visserligen tillämpats betydligt längre.
– På samma sätt som till NTM-centralerna förmedlar skogscentralen också information till kommunerna om anmälningar om användning av skog på generalplane- och deltaljplaneområden samt till museiverket om åtgärder i närheten av fornminnesområden.
Skogscentralen förmedlar, andra beslutar
I samtliga fall fungerar skogscentralen som förmedlare av information, understryker Janne Uitamo.
Det är NTM-centralerna och andra behöriga myndigheter som ansvarar för behandlingen av de berörda ärendena på basen av den information de fått av skogscentralen. Om deras befogenheter stadgas i speciallagar, som naturskyddslagen, markanvändnings- och bygglagen samt lagen om fornminnen.
Utöver det här skickar skogscentralen information om anmälning om användning av skog till NTM-centralen enligt skogslagens stadganden om särskilt skyddade arter och skyddade livsmiljöer samt Natura-områden.
– Motsvarande information ska meddelas markägaren samt blivande ombud och innehavaren av avverkningsrätten.
Det här anmälningsförfarandet lades till skogslagen i samband med lagändringen som trädde i kraft 2014.