Stödpolitiken för den ekologiska produktionen bör förenklas. Ekoprodukternas andel i den offentliga upphandlingen borde öka. Det var några viktiga budskap som förmedlades på årets finlandssvenska ekotankesmedja.
För de ekologiska jordbrukarna finns det all anledning att tänka till och vara kreativa i dessa utmanande tider som präglas av minskningar både i fråga om ekologisk produktionsareal och konsumtion.
Detta poängterade den rutinerade ekoprofilen Steve Nyholm när han tillsammans med kollegan Mats Holmqvist öppnade den tolfte ekotankesmedjan som arrangerades på YA i Gamla Vasa i början av april.
Seminariet inkluderade en mångsidig paneldiskussion där olika ämnen vävdes in.
– Jag skulle själv ha möjlighet att börja köra traktor på biogas. Men den totala prislappen kan vara utmanande i så fall, sade Bjarne Mara, ekologisk jordbrukare och mjölkproducent.
– Det gäller framför allt att se över kvävet på åkrarna och dess olika biverkningar. Receptet är att sätta in allt mer höstgrödor, tillade Mara.
Ekojordbrukaren och REKO-grundaren Thomas Snellman framhöll att de ekologiska produkternas andel i REKO-ringarnas utbud överlag brukar vara klart högre än i konventionella affärer.
– Enligt en undersökning som gjordes i Jakobstad 2015 var ungefär hälften av försäljningen i REKO-ringen i Jakobstad av ekologiskt ursprung. Motsvarande siffra i vanliga lokala affärer var 1,6 procent. Den ekologiska andelen var alltså cirka 30 gånger högre.
– På det globala planet har REKO-ringarna haft den starkaste medvinden i USA på senare tid. Uppsvinget tog fart under coronapandemin, tillade Snellman som hittills har föreläst om REKO-systemet i ett tjugotal länder.
Politiska åtgärder behövs
Den svenske forskningsprofessorn i ekologiskt lantbruk, Artur Granstedt, underströk att det krävs direkta politiska åtgärder för att kunna främja och öka den ekologiska produktionen.
– Under lång tid har det bedrivits en typ av politik som sätter hård press på jordbruket och som ofta leder till storskaliga verksamheter. Det är få jordbrukare som har tillräckligt med frihet för att kunna bygga upp ett eget kretsloppstänkande.
– En omläggning av hela jordbruket är nödvändig för att åstadkomma förändringar. Att enskilda jordbrukare och konsumenter värnar om det ekologiska räcker inte. Vi måste kunna nå längre än så. Inte minst med anledning av hela klimatfrågan, sade Granstedt.
Susann Rännäri, verksamhetsledare på Förbundet för ekologisk odling, tog upp aktuella önskemål om förenklade stödmodeller för ekologisk produktion.
– På europeiskt håll finns det en fraktion som anser att de utbetalade ekostöden inte ska vara resultatbundna. Eftersom det handlar om utdelning av offentliga medel anser vi att det alternativet inte är lämpligt, sade Rännäri.
Också Chistoffer Ingo, specialsakkunnig på SLC, efterlyser en förenkling och avbyråkratisering av stödpolitiken.
– Det senaste nationella sparpaketet på tre miljarder euro medför förändringar också för Livsmedelsverket som nu tvingas inleda samarbetsförhandlingar. Samtidigt kan nedskärningarna också bana väg för strukturomvandlingar inom verket.
– Att statsmakten deklarerar att den ekologiska andelen av den nationella produktionsarealen bör ligga på 20-25 procent rimmar illa med det faktum att ekoprodukter utgör endast två procent av handelns försäljning. Samtidigt borde man inom offentlig upphandling gå in för att köpa mera ekologiskt, betonade Ingo.
Lokala råvaror en grundvärdering
För krögaren Mattias Åman som driver restaurangerna Hejm och Fröj i Vasa är samarbete och växelverkan med olika österbottniska producenter en huvudprincip.
– Jag är själv uppväxt på en bondgård i Pensala. Lokalproducerat livsmedel är en naturlig sak för mig, sade Åman.
Hejm fokuserar på lokala råvaror i så hög grad som möjligt. Närproducerat är en grundvärdering också för Fröj som även använder råvaror från övriga Norden i sin matlagning.
– När vi ska börja skriva våra menyer ringer vi först runt till olika lokala producenter. Vi hör oss för om aktuella tillgångar på råvaror. Ofta kan de erbjudna råvarumängderna utgöra problem, sade Åman.
– Vi är alltid på jakt efter olika specialprodukter. Framför allt är vi intresserade av allt i fågelväg, tillade Åman.
Andra föredragshållare på ekotankesmedjan var forskaren och doktoranden Anna Brunell, som bekantat sig med ekologisk odling i Nya Zeeland och Sydostasien, Bertel Riska, pensionerad specialsakkunnig som nyligen skrivit en historik över ekoodlingen i Österbotten och Nina Långstedt, ekoproducent med inriktning på regenerativ odling.
Ekotankesmedjan 2024 arrangerades av Projekt Eko+. SLC och Svenska Österbottens ekologiska förening.