Bondeprotesterna har eskalerat i flera europeiska länder. De konkreta orsakerna varierar, men bönderna känner en stark ängslan för framtiden. Ekonomiska problem kombineras med oro för negativa förändringar, inte minst via EU-politiken.
Den europeiska tankesmedjan Farm Europe har granskat omständigheterna kring de senaste tidernas bondeprotester. Skribenterna finner det paradoxalt att stödet för jordbrukssektorn inte håller jämna steg med förväntningarna.
Protesterna bland europeiska bönder fortsätter med oförminskad styrka. Sammantaget har massiva demonstrationer genomförts i ett femtontal EU-länder de senaste månaderna. Endast en handfull länder har hållits utanför konflikterna.
Läget har förblivit fredligt i Cypern, Malta, Österrike, Kroatien, Danmark, Sverige och Finland. Detta gäller i mindre utsträckning också Tjeckien och Italien. I alla andra EU-länder har läget skärpts och protester har förekommit.
Förståelse för protesterna
Motsättningarna mellan praktiska bönder som försöker klara livhanken å ena sidan, och regeringarna och EU å andra sidan, genererar givetvis konflikter. Känslorna svallar i många hörn av den europeiska unionen, noterar Farm Europe.
Vågen startade i Nederländerna där bönderna har rest sig mot regeringens planer att reducera kväveutsläppen. Regeringen försöker med både morot och piska övertyga djurgårdarna att upphöra eller flytta.
Bondkollegerna i Belgien dras med liknande problem. Irland har bekymmer med sina sju miljoner nötdjur på den gröna ön. Enbart mjölkboskapen omfattar drygt en och en halv miljoner kor, som släpper ut betydligt mer metan än EU:s nitratdirektiv tillåter.
I Rumänien och Polen klagar de lokala bönderna över att billig spannmål från Ukraina destabiliserar de inhemska marknaderna. I Tyskland känner sig bönderna förfördelade över regeringens planer att avskaffa skattelättnaderna för diesel. I Frankrike är liknande konflikter på tapeten.
Den utlösande faktorn för bondeprotester varierar mellan länder och regioner. I slutändan väcker de osäkra framtidsutsikterna frustration och aggressioner.
Till råga på allt är jordbruket den näring med det sannolikt starkaste beroendet av politiska beslut inom EU-institutionerna. Nya planer på förändrade lagar och direktiv kan i hög grad påverka den egna gårdens lönsamhet.
Inflationen smälter CAP
En paradox är att kommissionens strategi till stora delar är förknippad med planer på ett minskat stöd till jordbruket. Det finns en ökande efterfrågan på en hållbar jordbruksproduktion – men samtidigt minskar det offentliga stödet.
Stöden omfördelas till andra prioriterade områden, kritiserar tankesmedjan.
En enkel beräkning visar att värdet av direktstödet har minskat med 37 procent mellan 2003 och 2023. I genomsnitt står dessa stöd för mer än hälften av jordbruksinkomsten i Europa, framhåller skribenterna.
Inflationen har återvänt och smälter värdet av CAP-subventionerna. Med inflationen kommer åtminstone två års direktstöd till jordbruket att smälta bort. Mätt i eurocent ligger dagens jordbruksinkomst på samma nivå som 1995.
Enligt Farm Europe är det lätt att förstå varför dagens bönder känner sig trängda i en sådan situation. Inför dessa utmaningar är det uppenbart att demonstrationerna riktar sig mot strukturella obalanser som måste korrigeras.