Regeringen prioriterar politiken för de stora rovdjuren. Men trots goda intentioner går arbetet för att åstadkomma förändringar trögt. På ett vargseminarium i Vörå, som gästades av jord- och skogsbruksminister Sari Essayah, efterlystes också en reservplan.
– Vi arbetar hela tiden med den här frågan. Jag vet att det inte nu förhindrar att en hund eller husdjur kan dödas av en varg, men vi sitter inte tysta i ministeriet. Varje dag jobbar vi för att ta nya steg mot att vi får till stånd en förändring av politiken för de stora rovdjuren.
Det sa jord- och skogsbruksminister Sari Essayah (Kd) på ett vargseminarium på Norrvalla i Vörå i måndags. På plats var lantbrukare, jägare, pälsfarmare och invånare som bor i områden med mycket varg.
– Vi har många medlemmar som inför den kommande betessäsongen oroar sig för nya vargattacker. Nu måste vi få konkreta möjligheter att begränsa vargstammen och kunna ta bort problemindivider och om det behövs hela revir. Regeringen har ett starkt mandat att åtgärda problematiken, men det måste ske snabbare än nu. Vi måste snarast åstadkomma kraftiga åtgärder, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP.
ÖSP arrangerade seminariet tillsammans med Jägarförbundet Österbottens svenska distrikt, Svenska Österbottens Pälsdjursodlarförening och Vörå kommun. Företrädarna för de olika intressegrupperna gav vittnesmål om hur den ökande vargstammen påverkat vardagen för deras medlemmar.
– Bara i fjol dödades sextio jakthundar av vargar i Finland och läget är helt ohållbart, konstaterar Sören Finne, verksamhetsledare för jägarförbundets svenska distrikt.
Alla vill ha förändring
Problematiken är densamma. Det som alla i salen efterlyste, och har gjort så i flera år, är en lagstiftning som fungerar i praktiken. Det måste bli möjligt med stamvårdande jakt på varg och likt tidigare alla stora rovdjur, samt åstadkomma en process där problemindivider snabbt ska kunna tas bort genom skadebaserad licensjakt.
Det är också i linje med regeringsprogrammet.
– I enlighet med riksdagens beslut fortsätter arbetet med lagstiftningen som ska möjliggöra stamvårdande jakt på varg. Vi jobbar också för att den skadebaserade licensjakten ska bli smidigare. De här linjeringarna i regeringsprogrammet är mycket viktiga för oss, konstaterar Essayah.
För att nå förändringar arbetar regeringen för att påverka den nationella lagstiftningen och mot EU. Men arbetet går trögt och under förra året stötte man på hinder när Högsta förvaltningsdomstolen genom beslut minskade rörelseutrymmet för stamvårdande jakt på stora rovdjur.
– Vi tog emot de juridiska besluten med bestörtning och vi har för litet handlingsutrymme på grund av tolkningar.
Gällande den skadebaserade licensjakten ska Essayah tillsätta en juridisk arbetsgrupp.
– Arbetsgruppen ska göra en utredning och hitta praktiska och lagmässiga åtgärder för att snabbare kunna ta bort problemindivider som orsakar skada. Som exempel fälldes bara en problemvarg i fjol med en skadebaserad licens, säger hon.
När det gäller arbetet för att påverka inom EU sätter regeringen och många intressegrupper hopp till EU-kommissionen. Före jul meddelade kommissionen att den vill ändra på vargens skyddsstatus i art- och habitatdirektivet. Det kunde leda till en rejäl förenkling när det kommer till att åstadkomma målen i regeringsprogrammet.
– Utmaningen med att påverka inom EU är att det tar tid. Det finns inga snabba lösningar, säger Essayah.
Reservplan behövs
Det var dels den här biten som skapade mest debatt under vargseminariet. Alla i salen tycker det är bra att försöka påverka EU-politiken, men med tanke på att det har varit en utdragen process bör det finnas alternativ.
– Vi är tacksamma för det politiska arbetet som görs, men inget går enkelt med EU och efter flera år får man ett nej. Vi kan inte vänta så länge med den problematik vi har i dag. Vi behöver en plan B och något vi måste göra är att se på hur man gör i Sverige, säger åhöraren Bror Blusi, och fick likt många andra som yttrade sig applåder.
En representant för jägarna konstaterade också att det mycket väl kan bli så att det inte finns tillräckligt många medlemsländer som motsätter sig att vargens skyddsstatus ändras. På den punkten höll ministern inte med.
– Det är sant att Tyskland och Frankrike motsätter sig, men många andra länder delar Finlands syn, menar hon.
Hon tillägger att problemet med art- och habitatdirektivet är att Finland vid EU-inträdet 1995 godkände att endast renskötselområdet omfattar en lägre skyddsstatus för vargen.
– Det var ett stort misstag som gjordes då och det försvårar Finlands läge fortsättningsvis. Men vi har förhoppningar att ändra det så kallade Berlinfördraget gällande hur stora rovdjur definieras.
Plan B – att rikta blickarna mot Sverige – utgjorde den andra delen av diskussionen. Skillnaden mellan Sverige och Finland är att man i det förstnämnda fastställt referensramar för bevarandestatus. Ökar rovdjursstammarna kan jakt bedrivas på den överstigande delen.
– Utmaningen gällande lagstiftningen i Finland är att vi inte har några län likt Sverige. Vi har inte samma möjligheter att låta de här besluten fattas regionalt, menar Essayah.
Läget är ohållbart
Gemensamt för alla i salen är att målet är detsamma: politiska framsteg behövs nu. För läget nu är ohållbart. Husdjursproducenter står handfallna när vargattacker sker och saknar i praktiken metoder för att åtgärda problemindivider. Invånare som nästan dagligen ser varg i bostadsområden är oroliga – en oro som bör tas på allvar.
Samtidigt fortsätter vargstammen att öka och det får konsekvenser för jägarna. Jakt med hund minskar för att jägarna inte vågar träna att dem till jakt eller att fastställa observationer. Jägarna har alltså tappat förtroendet till myndigheterna och därmed rapporteras inte verkliga siffror i det så kallade Tassu-systemet, som registrerar observationer.
– Jägarkåren har tappat förtroendet och siffrorna ni ser är en tiondel av observationerna vi har våra marker, hävdar jägaren Christoffer Nyman.
Samtidigt som många backar upp det politiska arbetet som görs kunde en uppgivenhet konstateras i salen. Flera åhörare som tog till ordet efterlyste att det är hög tid att kunna presentera konkreta framsteg gällande rovdjurspolitiken.
– Våra politiker har inte levt upp till vad man lovat på sina valmöten. Det räcker med fagra tal, nu vill vi alla ha handling, sa en i salen, och fick medhåll av samtliga.
Politiker självkritiska
Med på seminariet var också de österbottniska riksdagsmännen Anders Norrback, Mikko Ollikainen och Joakim Strand, samtliga från Sfp. Alla var självkritiska, i synnerhet den sistnämnda.
– Vi har alla hört på vargproblematiken i flera år och diskussioner följer samma spår. Nu har vi det bästa regeringsprogrammet någonsin och det är definitivt upp till bevis nu, säger Strand.
Norrback, som själv drabbats av vargattacker på sina får, har arbetat hårt för att nå förändringar. Därmed fick han också en släng av kritiken.
– Jag håller med om mycket som sägs i salen. Det har varit många juridiska danser, men vi har också nått framsteg. Attityderna bland beslutsfattarna har ändrat och det finns tveklöst politisk vilja i vår riksdag att åstadkomma resultat, säger Norrback.
I samband med seminariet överlämnades en skrivelse till ministern där organisationerna som arrangerade seminariet listade hur lagstiftningen och anvisningarna angående stora rovdjur bör ändras i Finland.
Hädanefter är det onekligen upp till bevis för Sari Essayah och hela regeringen.