Att den franska revisionsrätten uppmanat landets jordbrukare att reducera antalet nötkreatur för att uppnå klimatmålen, tar unga Océane Abry överraskande med en klackspark.
– Vi har ju vårt ‘’franska undantag’’, förklarar den 29-åriga uppfödaren och lantbrukaren, som är favorit inför tävlingen ”Jordbrukarnas frön” nu i september.
När jag nått fram till den 230 hektar stora gården ”La ferme des Abry’” i byn Leugny cirka 160 kilometer söder om Paris, inleder Océane Abry samtalet med lite humor. Fransmännen tycker ofta det är ett bra sätt för att bekanta sig med främmande människor.
– Här i ladugården får alla ”hooligans’” vistas, fastän det är stekhett ute, säger Océane och skrattar till.
Av gårdens över två hundra kor visar hon först ett tiotal som får stanna inomhus. ”Hooliganerna’” vaktas extra noga med flera inhägnader.
Min blick ser säkert undrande ut, för hon förklarar sig snabbt.
– Jo, vissa kor är så smarta att de hoppar över stängslet, fastän det är högt, berättar hon och pekar på midjan.
Hunden Must som flämtar i värmen, springer fram och tillbaka. Han trorbdet är vaktuppdrag på gång.
Océane säger skämtsamt att det säkert skulle kunna gå att ordna hopptävlingar för kossor.
– Men de skulle så klart inte hoppa lika elegant som hästar, säger hon.
Inget svårt beslut att ta över
Den idag 29-åriga Océane Abry tog över pappa Gilles Abrys gård år 2016, med odling av flera sädeslag och uppfödning av kor och getter.
Även 26-åriga systern Mallory har en stor plats. Hon står främst för produktionen av mjölk, ost och yoghurt.
Pappan kände sig lättad över döttrarnas beslut.
– Han pratar visserligen inte mycket, men säkert kände han det så. För gården har gått i arv ända sedan 1904. Det är vi mycket stolta över, berättar Océane.
Det var dock inget svårt beslut. Océane lärde sig mjölka kor redan som barn.
– Så fort jag kom hem från skolan, slängde jag skolväskan på golvet. Läxorna fick vänta när jag sprang ut och hälsade på kossorna, drar hon sig till minnes.
Det franska undantaget
Vi kommer att tala om revisionsrättens plötsliga rapport och uppmaningar om att reducera antalet boskapsdjur i Frankrike, som räknar uppåt 17 miljoner nötkreatur. De står för 11,8 procent av utsläppen av växthusgaser. Frankrike är EU:s största köttproducent.
”Det franska undantaget” som Océane talar om, är ingen hemlighet. Hon säger att i Frankrike kommer staten ständigt med nya förordningar.
– Men det vi märkt under årens lopp är att inte alla appliceras. Eller så tas de bort efter protester. Då vi lantbrukare inte alltid lyder, finns ingen större oro i branschen för att vi ska tvingas slakta våra djur i onödan, säger hon.
Patrick Bénézit, chef för nötkreaturens organisation (Fédération nationale bovine), har dock anklagat revisionsrätten för att försöka döda landets boskapsindustri. Fastän Frankrike är EU:s största köttproducent räcker den inte. Importen ökar ideligen.
Océane medger att det hade känts uppmuntrande med rekommendationer om hur det ska gå att bibehålla antalet boskapsdjur på dagens nivåer.
– Läget är ju oroligt, inte minst med tanke på kriget i Ukraina. Alla européer behöver mat, kommenterar hon och påpekar att i vilket fall som helst minskar ändå antalet boskapsdjur och då särskilt kossor.
Under de senaste sextio åren finns tre miljoner mindre kor i landet. Bara under de senaste sju åren har de blivit en miljon färre.
– Det är enorma siffror. På sikt går därmed utvecklingen åt det håll som revisionsrätten vill, säger hon.
Prisbelönt producent
Franska medier har den senaste tiden talat mycket om Océane Abry. Nyligen tilldelades hon publikens pris i en lokal lantbrukartävling organiserad av dagstidningen L'Yonne Républicaine. Pengarna räckte till att bygga ett mejeri och en butiksanläggning.
Snart är det dags för en ny tävling: ”Jordbrukarnas frön” (Graines d’Agriculteurs). Den är omtalad i hela landet sedan nästan femton år och hålls mellan den 8 och 10 september i nordfranska staden Cambrai. Internationella matföretag och banker är med och sponsrar.
I tävlingen deltar unga lantbrukare och uppfödare under mottot att bidra med innovation i yrket.
– Speciellt innovativ är jag nog inte. Min filosofi är naturbeteskött och anammas av allt fler jordbrukare idag, säger hon.
Océane berättar att nötdjuren enbart lever på beten under betesperioden, som här i mellersta Frankrike startar i mitten av april och varar fram till mitten av november.
– Min gård ligger i ett lummigt landskap med ängar och lövängar. Eftersom jorden förblir fuktig blir åkrarna tjocka av gräs. Personligen tror jag att djuren mår bra av det.
Till skillnad från i Finland är ”naturbeteskött” inte certifierbart i Frankrike.
– Det är kanske ingen tokig idé att man i Finland gör den certfierbar. Men hos oss, finns redan många kvalitetsmärken, så det vore nog svårt för konsumenterna med ännu en, säger Océane.
Det finns kvalitetsmärken för kyckling uppfödd på frön och utomhus, vanilj från franska ön Reunion och mirabell från departementet Lorraine. Fyrtiosex ostar har kvalitetsstämpeln AOP och den svarta skinkan från Bigorre har en annan och…
– Ja, listan är lång. Själv nöjer jag mig med den ekologiska stämpeln, eftersom allt som odlas, uppföds och produceras på gården är ekologiskt.
Vi jordbrukare behövs i EU!
Océane siktar nu inte på att vinna tävlingens 1:a pris med 3.000 euro i segerpengar.
– Utan viktigast är att visa politikerna att vi jordbrukare behövs i EU! Det är som med demokrati. Varje dag måste man värna om den tanken.
Vi åker till betesmarkerna ett par kilometer söderut. På åkrarna med det lustiga namnet ‘”Prästerskapet” blir nötboskapen överraskad att se en främling vid sidan av Océane.
Det tar ett par minuter innan vi kan strosa fram till dem. Men bara ett ögonblick senare är vi omringade.
– Nyfikenheten har segrat, skämtar hon.
Majoriteten av hennes nötboskap kallas för Limousin och härstammar från det centralfranska höglandet i närheten av staden Limoges. Limousinrasen, stambokförd sedan 1886, är en av Frankrikes största köttraser och kännetecknas av sin gyllenbruna färg och väl musklade rygg samt bakdel. Den finns även i Skandinavien.
– Limousinkossan ger kött av hög kvalitet med en låg andel bindväv, säger hon och förklarar att tack vare grovfodret får den en extra saftig smak.
För att må bra strosar Océane Abry gärna runt ägorna tidigt om morgonen. Hon har som vana att tala med djuren.
Inte bara kaffekoppen lämnar hon på köksbordet, utan där får även mobilen ligga.
– När jag ute i naturen, vill jag vara fri. Då mår jag allra bäst.
Läs också: Franska revisionsrätten vill minska landets boskapsmängd
