Efter Marockos ockupation av Västsahara 1975 bor de västsaharier som lyckades fly i flyktingläger i öknen utanför den algeriska staden Tindouf. Området är kargt med en brännande vind, speciellt sommartid, och invånarna lever under knappa förhållanden. Enligt Röda Korset är siffrorna för undernäring alarmerande.
Trots en tuff situation finns det människor i lägret som ändå kämpar för att förändra till det bättre. Som den unge konstnären Mohamed Sulaiman Labat som börjat odla grönsaker.
Mohamed föddes i lägret Dakhla 1986, för att senare flytta till Samaralägret. Han berättar att lägren har fått sina namn från ursprungliga städer och byar i Västsahara.
– Det handlar om ett kulturellt motstånd, att med namnen upprätthålla förbindelsen med vårt hemland.
En grön krigare
När jag frågar Mohamed hur han kom på idén med att odla grönsaker säger han att det beror på att han träffat och lärt känna Taleb Brahim, en västsaharisk jordbruksingenjör, som driver ett program för familjeträdgårdar i lägren.
– Han inspirerade mig med sina idéer om jordbruk i öknen och de utmaningar som det innebär så förra året tog jag kontakt och frågade om han kunde hjälpa mig att komma igång. Till min förvåning kom han med en hel uppsättning med trädgårdsgrejer, dropprör, växthus, spadar, olika frön och annat.
Taleb vill att Mohamed ska vara med och sprida idén om familjeträdgårdar, även om det inte är så lätt. Öknen har sina rent fysiska begränsningar, men det finns även kulturella sådana.
Den äldre generationen bland västsaharierna har traditionellt varit nomader och har därför aldrig odlat något. De har främst haft kameler.
– Så Taleb hade det inte lätt i början när han försökte övertala folk, men när han började praktisera och ha workshops med kvinnor och barn, ja, då blev folk intresserade. Så för mig är Taleb en sann hjälte. Jag kallar honom för en grön krigare.
Foder utan gödsel
Taleb har även utvecklat en metod att odla boskapsfoder till getter som inte behöver någon gödning, bara vatten. FN:s livsmedelsprogram adopterade snabbt metoden, som nu kallas hydroponik, eller hydrokultur.
Idag kan närmare 300 familjer i flyktinglägren dra fördel av projektet som gör att getmjölksproduktionen ökar i både kvalitet och kvantitet, och att dödligheten bland killingar minskar.
Men med en befolkning på över 173.000 människor i lägren finns ett stort behov av att utveckla projektet mycket mer.
– Det är cyniskt att vi ska kämpa så här samtidigt som Marocko tjänar stora pengar på att sälja våra naturresurser. Bland annat finns en av världens största fosfatfyndigheter i vårt hemland. Resurser som Marocko har stulit av oss sedan 1975.
Familjeträdgård
Mohamed började med sitt trädgårdsprojekt förra året i oktober, och hans mamma och bror hjälper till. De började med att odla tomater, morötter, koriander, sockerbetor, pumpa, basilika, fikon och några andra träd.
– Allt lyckades inte, men vi får utvärdera och försöka förbättra. Tomater har vi haft hela tiden, så det har gått bra. Vi har även fått mycket pumpa, koriander och sockerbetor, men morötterna blev till exempel inte så bra.
Jag undrar hur Mohamed får tillgång till vatten och gödning och han berättar att han använder gödsel från getterna i lägret. Vattensituationen varierar från läger till läger.
– Dakhla är känt för sina färskvattenkällor, medan vatten i andra läger har för mycket salt. Några läger har inget vatten alls då marken där är för svår att komma igenom, så till dessa läger får man distribuera vattentankar, plus att man nu avsaltar vatten för att kunna tillfredsställa behoven. På vintern kan vi vattna vår trädgård, men det blir svårare på sommaren då det sätts större press på processen med att rena och fylla upp tankarna.
– Framöver vill jag börja använda vårt avloppsvatten, nu går det ju bara till spillo. Men först måste jag bygga ett filtreringssystem.
Inspirerad av permakultur
Mohamed är inspirerad av permakultur, med dess idéer om hur man kan odla i mindre fertila områden.
– Konceptet har mycket att lära ut om hur man kan använda lokala resurser på ett optimalt sätt.
För tillfället har Mohamed och hans familj inga planer på att utöka sin trädgård, som nu är på tio gånger tio meter, utan istället vill de först lösa de problem de har stött på och försöka öka avkastningen, innan de går vidare.
På frågan vad Mohamed tycker om sitt trädgårdprojekt, om det känns lyckat, ler han och säger:
– Mycket lyckat. Du kan ju tänka dig att vi lyckas odla i den här miljön. Och vi gör en enorm skillnad i våra liv med färska grönsaker.
Men så blir han allvarlig och tillägger:
– Men för mig som konstnär handlar trädgården också om att få se något annat än bara sand. Att leva i öknen innebär en stor frånvaro av färger. Det finns ingen visuell inspiration, inget grönt som kan stimulera min fantasi. Så nu går jag ibland till trädgården bara för att få se, lukta och känna grönskan. Istället för att ”hitta” inspiration har jag här ”skapat” den. Och det känns speciellt. Så från trädgården får jag inte bara mat i magen utan också mat för tanken, för själen. På så vis blir min trädgård något av det vackraste man kan se.