Det som för Ingeborg Nordberg skulle bli ett två månader långt vikariat som kontrollassistent i oktober 1979, blev med tiden till en 45 år lång och lojal yrkeskarriär som mjölkgårds- och husdjursrådgivare i Österbotten. I och med att augusti 2024 led mot sitt slut gjorde även Ingeborgs yrkeskarriär vid ProAgria ÖSL detsamma och i fredags kom hon till jobbet för sista gången.
Stämningen vid Juthbacka herrgård i Nykarleby var glad och uppsluppen när Ingeborg Nordberg på fredagseftermiddagen tog emot gästerna vartefter de anlände för att fira och avtacka henne.
Meira-Pia Lohiluoma, direktör för ProAgria ÖSL, lät förstå att Ingeborg varit medveten om att pensioneringen skulle uppmärksammas i någon form, men vem och hur många som stod på gästlistan var en överraskning.
Omkring sjuttio kolleger, nuvarande och före detta, samt personer hon samarbetat med i någon form under årens lopp hade bjudits in och det blev många kära återseenden, glada skratt och varma gratulationskramar när de kom till festen.
Den sista arbetsdagen blev en minnesvärd dag fylld av glädje och sorg, för naturligtvis fanns det även plats för ett stråk av vemod som det så ofta gör vid avslut och avsked.
Oerhört uppskattad
Avtackningen inleddes med att Henrik Pott, ordförande för Lantbrukssällskapets styrelse, framförde styrelsens tack och hälsning.
– Det är med stor glädje som vi ser tillbaka på din tid hos Lantbrukssällskapet och det finns ingenting som antyder att den skulle ha varat för länge, sade han.
– Du har varit en uppskattad arbetskollega och en uppskattad rådgivare på våra gårdar, det vet jag, och du har fungerat som stödperson åt personalen i skarpt läge, det vet jag också.
Efter det tog en märkbart rörd Meira-Pia Lohiluoma över med ett litet längre tack- och avskedstal.
– Våra gäster har sagt samma sak som jag har skrivit i mitt tal; att det nu efter dina 45 år inom mjölkrådgivningen inte kommer att komma någon som du. Ingen kan göra det som du har gjort.
Med det syftade Meira-Pia främst på den kontakt Ingeborg har skapat till sina bönder och producenter, att hon alltid varit redo och tillgänglig, alltid svarat i telefon oberoende av vilken tid på dygnet bönderna ringt och att hon alltid ställt upp och hjälpt till.
– Du är och har varit en oerhört uppskattad kollega och jag tror inte att någon av oss någonsin har hört dig säga: ”Jag hinner inte”, sade Meira-Pia.
Övernattade på gården
Mycket har förändrats sedan Ingeborg Nordberg inledde sitt första vikariat som kontrollassistent. Då gick en del av jobbet ut på att ta prover på mjölken och att väga den, morgon och kväll.
I början hände det sig att Ingeborg sov över på gårdarna hon besökte, för hon hade ingen bil och kunde inte själv ta sig hem.
Kontrollassistenterna fyllde flaskor med mjölk, skrev in resultaten i kontrollböcker och en gång i veckan sändes proverna till Seinäjoki för analys. När svaren kom skrevs fetthalt, proteinhalt och celltal in.
– I dagens läge är det här ett arbete som bonden själv gör, berättar Ingeborg. Idag åker vi mer ut till gårdarna för att diskutera och söka förbättringsåtgärder. Ibland hjälper vi till med att ta prover på ensilage för att bonden ska få bästa möjliga utfodring åt djuren.
I början hade Ingeborg uppemot hundra gårdar i sitt distrikt och alla skulle besökas inom en period på två månader, under senare år har hon ansvarat för 52 gårdar.
Förändringarna har tidvis varit stora. Flera gånger har hon ”hotat” med att sluta, men var gång har hon tagit tjuren vid hornen, utvecklats och lärt sig nya saker för att hålla sig à jour med samtiden.
– Antingen slutar man eller så försöker man se om man klarar av de nya uppgifterna!
Glädje och sorg
Ingeborg förtydligar att det inte är enbart mjölksidan som hon har haft hand om.
– Jag har också besökt djurgårdar med hästar, får, grisar och/eller pälsdjur, varit ute på åkrarna och sett skogsmaskiner, säger hon.
Och i samarbete med företagshälsovårdarna har hon gjort gårdsbesök till gårdar som är anslutna till företagshälsovården.
Gårdsbesök kan se väldigt olika ut, det kan vara glädje på ett ställe och sorg på ett annat.
Så vad säger bönderna nu då när du har gått i pension?
– De tror inte på mig, svarar hon skämtsamt. Det har nog varit blandade känslor och jag hade inte menat att jobba många dagar per vecka i augusti, men det har tvärtom blivit många långa dagar då jag har försökt reda upp ett och annat.
Vissa av de gårdar som Ingeborg ansvarat för är nu inne på den tredje bondegenerationen sedan hon började jobba. Då känner man varandra rätt väl.
– Jag skulle inte ha varit kvar så här länge på jobbet om jag inte hade trivts så bra, säger hon. Jag har trivts med mina kunder och med mina arbetskamrater. Det är de som har gjort att jag har orkat.